Sidor som bilder
PDF
ePub

Men ach, hvad är långt lijf, än länge plågad blifva,
Från vagga och til båår en daglig död at sij?
Hvad kort lijf åter, än snart up till himlen klifva,
Och önskligt blifva från förvanskligheten fri.

Säll då, och mehr än säll är den dygdälskand siälen,
Som har så snart och väl fulländat här sitt lopp:
Hon lyckligst sluppit har den grymme verldsens fiälen,
Som kastar vår lifzbååt snart opp, snart neer, snart opp.

Säll hon, och jem väl den, som från des moders bierta Går denne fäl förbij och straxt till himlens land, Där man i evighet ey veet af någon smärta,

Där ingen nöd ell' död har var't ell' vara kan.

Lät då, herr Dahlström, eij ehr tårar strömlijkt rinna,
Sän eder vän är frälst från jordens tåre-dahl;
Men lät dess lembnad lof ehrt hiertans sår förbinna,
Til dess I råkas fåå i himlens glädie-saal,

[ocr errors]

Där sommar evigt fins förutan någon ända,
Där man eij hafver at befahra någon höst,
Ehr ängslan bör derför' nu billigt återvända,
Ty detta är och blijr den allerstörste tröst.

XXXII.

En Gabriel til namn och gagn
Uppå odödlighetens vagn

Från jorden far til sällhets hamn
Och lembnar ett odödligt namn.

Sannat

kongl. may:tz tro man och gouverneur öfver

hertigdömet Zweybrücken,
högvälborne herr grefve

Gabriel Oxenstierna Thureson,

grefve och frijherre til Fijholm, Hiulestad, Stenstad
och Båttna,

blef med christhederlige ceremonier uti sin hvijlokammar införd nti Jäders kyrckia den 29 October 1707.

Dom fordom Gabriel, den store Gudz legaten,
För andra brukad blef bland hela engla-staten
De vichtigaste värf på jorden att beställa,
Som skull' i evig tijd till allas sällhet giälla.

Det vitnar Daniel, med den han confererat
Uti de Persers hof och trolig informerat,
Hvad så i andlig' måhl som värdzlig' skulle hända
Ifrån den tijd, då var, och in till verldens ända.

Zach'rias vitnar ock, när han gudztiensten skiötte
Och denne Abgesandt i templet honom mötte,
Hvad om tillkommand' ting han honom föresade,
Men til det blef bestält, en tystnad uppå lade.

I Nazaret man ock det vitsord vist kan finna,
Att han för den, som var den allersälste qvinna
Bland alle Ewas barn, den hemlighet förklarat,
Som af naturens lius blef aldrig uppenbarat.

Altså på lijka sätt, dock uti visse delar,
(Förty at menniskiom en engla förmån felar)

Kan man med största skiäl den salig grefven prijsa,
Att han, sin namne lijkt, med råd och dåd kun' vijsa,

Att han en Gabriel och en så hög minister
Från Sver❜ge varit har, at han bör blij beprijster
Så väl som någon ann, som sine legationer
Uträttat väl och rätt för Sver'ges trenne croner.

Hans vijshet kunde det, som vichtigt var, uträtta,
Hvad stridigt förekom, kund hans rättvijsa slätta,
Försichtigheten kund' altsammans väl betämia,
All skade böija af, all nyttigbeet befrämia.

Hvargenom han ock sig ett högre rum förvärfvat,
Där icke döden had' emedlertijd fördärfvat
Det skalet, hvilcket här den edle kiärnan hyste,
Hvaruti vett och nijt, förstånd och kiärlek lyste,

Näst Gud, sin konung och vårt Sverge att betiena,
Och alt sitt villia och sitt kunna dem at läna.
Ty bör ock, Sver'ge, dig, om du vill tacksam vara,
Dess höga namn och lof i minnet ditt förvara,
Och om du af förtienst vill lofva någon gierna,
Då aldrig glömma bort gref Gabri'l Oxenstierna.

[ocr errors]

XXXVIII.

Sacræ regiæ majestatis

magnæ fidei vir et Provinciæ Cuprimontanæ gubernator eminentissimus,

Numen

generosissimus nobilissimusque baro,

Dn. Nicolaus Gripenhielm,

nunc in coelis æternum beatus.

umen summum sancte colendo, Iustitiæ ductum presse sequendo, Constantiam dictis factisque adhibendo, Obedientiam regi devote præstando, Lenitate severitatem temperando, Alacritatem negotiis adjungendo, Veritati et modestiæ enixe studendo, Saluti publicæ inprimis consulendo,

Gravitatem muneris rite tuendo,
Reverenter fortunam habendo,
lugale foedus caste servando,

Provinciam commissam prudenter regendo,
Erga omnes se bonum et æqvum præbendo,
Nobilitatem generis virtute illustrando,
Honores per labores præclare merendo,
Invidiæ ictus animose spernendo,
Eridi nunqvam, sed paci litando,
Laudes acqvisitas in dies augendo,
Memoriam sui reliqvit immortalem.

Mense Aprili a:0 MDCCVI.

[ocr errors]

XXXIX.

Grift-minne
öfver

ehreborne och välförnäme, nu evinnerligen salige

handels-mannen,

Herr Gerdt Specht,

som den 9 Julij 1707 i Stockholm christlofligen begrofs.

Sonnet.

ist der wehrte Specht von uns hinweg gegangen, Der Gott und Tugend vor sein höchsten Schatz geschätzt, An dem in Leben und im Tod er sich ergetzt, Und an der Eitelkeit sein Hertz niemahls gehangen. Drum ist auch nun erfült sein heiliges Verlangen,

Da er, der seinen Trost auf Gott hat fest gesetzt, Und seinen Nechsten nie (trotz Neidersmund) verletzt, Vor Gott dem Höchsten thut in heil'gem Schmucke prangen. Er stirbt und lebet doch. Sein Gott-geliebter Wandel, Dreyfältig ehlich Lieb', Aufrichtigkeit im Handel, Mit leidend Hertz und Hülf vor alle die da leiden, Einmüthig zeugen diss bey seinem sel'gen Scheiden: Der lebet wol und stirbt gerecht,

Wer lebt und stirbt wie Gerhard Specht.

« FöregåendeFortsätt »