Sidor som bilder
PDF

Som sputade så hett med blixtlikt tordöns dunder,
Bland hagel stenar ell, så ofvan sig som under,
At intet vill-bråd slapp, som uti sigte kom
Och viste icke straxt som liung-eln kasta om.

Mot riddare har hon och vågat sig att taga

Den seger-krants de plâ med lantzer efter jaga:
Hon tog den bortt; ty blir des lof ey neder lagt,
Men med de Hilders pris i diupa runor bragt,

Och med Hesperidee i dygdens Löne-lundar

Här evigt kommen hog; ty som jag saken fundar,
Ha och sper-ridare bär varit tappert folk,
Som hâlre vunnit pris med lantzer än med dolk.

Så. blef hon verlden klar, och har det loford vunnit,
Att uti hennes siål all dygd sin hvila. funnit;
Nu är hon klar hos Gud, som här alt stadigt var,
Barmhertig, gudlig, from, förståndig, hög och klar.

Men hvad, är jag så dierf, och tänker kunna nämna-
De många dygde-prov, hon oss har velat lämna,
Som var en spegel klar för alla konga-hof,
I hvilken dygden sielf har nått sitt måsta lof?

Hur hugnar detta oss? Fast vi ha orsak qvida,
Att alla i des död så. mycket ondt sku lida,
Och se de händer nu så. stela på des bröst,
Af dem så mången doch haft all sin hielp och tröst.

Ja, måste man ey se de läppar utan rörsel,
De kinder bleka, och de öron utan hörsel,
De ÖgOn utan ell, som. förr som solen fin
Uppå des himmel lyst, när hon som klarast skin,

[ocr errors]

O sorge-falle stund, o jämmerlige dager,

Som i cypresser har förbytt den ädla lager,
På hvilken och vår sool sig uti furu vändt,
Och liufva myrten har i svarta yde ränt!

[ocr errors]

Skall morgon-rönnans ell för afton blifva släkter,

Och dagens rätta längd för qvåller varda stäkter?
Fast annars hafver doch naturen sielfver giort,
Som vill att alt skall gå sin gång, och ey för fort.

Men si, ach ve, här âr ey mergensolen skriden

Till middagslinien fram, och dagen år doeh liden
Till ända., och ett svart förskräckligt moln går opp,
Som här förmörkar alt och giömer bort din kropp!

[ocr errors]

Hvad lefver mera då af dig, vår Thors gudinna,

Än stora dygden din, som aldrig lär försvinna?
Men med den heder grön dig hedra som sig bör,
Och hindra att. ditt lof ey i vårt minne dör.

Ту komm till oss igen, vår konungs säte maka

Och landets moder kiär, komm, komm nu h-it tilbakal
Kan doch en moder ey förgäta sina små,
Och nu sku ensamt här de, konge-barnen gå?

[ocr errors]

Stig upp, komm hit igen, att dina dygder klara
Må städs en regla och ett rätte-snöre vara
För Svia nympher, som nu mista uti dig
Det ljus, hvarefter de ha kunnat rätta sig!

Ändoch, hvad önskar jag, som mer ey fatta gitter,

Än hvad som jordiskt är? Där du alredan sitter
Uti en himmelsk frögd och engla-ro och lust,
Hvar evig glädje är, bland guda-vín och must.

Doch har du alt för brått dig hån ifrån oss lagatz,
I ty den himle-ro har dig fast mer behagat,
Än all den ähra som dig här bevisat är,
Emedan du alt slikt man hållit för besvär.

[ocr errors]

Ett nytt Hierusalem, hvars bomar aldrig slutas,

Och kan doch icke af sin ovän mer beskiutas,
Hvars grund är ädel-sten, och gull dess gator all,
Des portar pärlor och des murar af chrystall.

Där solen skiner ey, och månen icke lyser,

Ty Herren Zebaoth, som alla fromma hyser,
Han lyser och så dem med ljus utaf sig sielf,
Och gier dem öfver nog utaf sin klarhets elf.

[ocr errors][ocr errors]
[ocr errors]

Far väl, du guda-vän och liuse morgonstiärna!
Tag nådigt al' min band det lof dig alla ärna,
Som evigt grönskas skall uppå din marmorgraf,
Och vida föras kring med nordske Habors stafl- -

[ocr errors][merged small][ocr errors]
[merged small][ocr errors][merged small]

Sveriges, Göthes och Wendes konung,
sampt des höga föllje
fijrades med ett
Oförlikneligít Roligt Sinne
i Upsala
åhret еще: Christi börd ett tusend sex hundrade
uittionde och tridie.

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »