Sidor som bilder
PDF
[ocr errors][ocr errors][merged small]

Sveriges, Göthes och Wendes Konung, Storfurste til Finland, Hertig uthí Skâne, Estland, Liñand, Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pammern, Cassuben och Wenden, Furste til Rügen, Herre öfver Ingermanland och Wismar, эй. och Pfaltz-grefve vidb Rhein i Beyern, til Jülich, Cleve och Bergen Hertig, etc. sungit uthi

UpsalaA Academie

âhr 1719 den 27 Februarii
af

Olof Rudbeck, sonen.

[merged small][ocr errors][merged small][ocr errors][merged small][ocr errors][merged small][merged small]

Upsala den 24 Martii tropligtigste underdänigste 1719. undersäte Olof Rudbeck, sonen.

[ocr errors]

I Here uthaf stånd, som kunnen vara här,

Sampt skeppen lag och rätt; och then som andlig år; I lius, som duble mer för edra makar lysen Samt smärre tänden opp, them i er omkretz hysen;

I glindrand strimor, som vid skogen nedre stå,
Men för ert rena lius bordt högre himmel nå;
Tu ungdoms blomma täck, som hug och åtrå. visar
Til alt hvad dygdigt är, samt siäl och sinne spisar;

Ja hvar och en, som hör min sorg- och klago-digt, Och visar mot sin kong sin underdånigst pligt:

Er alla beder jag, så högre såsom lägre,

At I med tolamod mig höra icke vägre.

För tvenne mindre än tu tiog af hela vintrar

Här lyste up en sol, hvars skien nu jorden hindrar,
Men tå var klarer, häll och liuser öfer alt;
Fast dagen sielf nog mörk och stormig margefalt.

Printz Carl, I måtten tro, then samma solen vara,
Som i sin barndom straxt vist stora prof och klara
Til mycket ogement, som androrn var för högt,

I thet han efter hand sig yttra icke drögt.

Satt under Nordens hielm, han fick alt vackert lära, Som tiente väl en prinz och lände til Gudz ära.

Thes satzer voro god; med lek han alfar dref;

Vann så, at Carl, rätt ung, hel karl och manlig blef. En stor och andlig man, en öferst ôl'er präster,

Han giorde sit och til., at Carl blef stark och fäster
Uthi Gudz rena ord, som än i Sverie går:
Och Gud han låte gå så länge verden står!

Ty kan en rättsint ej prinz Carl thet lof betaga,

At han ju sökt sin Gud af hiertat til behaga:
The honom nåmre kändt och stadigt vurit hos,
The vitna nog ther om, och måste ântlig tros.

Ett vedertekn stort och säkrast efter-dñme

Är at Gudz helga ord, hvar af vi oss beröme,
Har genom Carols nit, bekostnad, val och sluth,
Hel prägtigt, rent och klart i största form gått uth.

Som Carl til verden kom vid storm och stort o-vâder,
Så var thes bug och måst för krig och blodig kläder.
I tappert, oförskräkt och maklöst hielte-mod,
Mot Carl gick ingen up, här född af kiött och blod.

[ocr errors]

At värdigt tala om så stora mån och herrar,

Vil vara väl betänkt: man skâlfer, bâfar, darrar,
Och väger sina ord på snällan vigt och skål,
Ej lägger mera på än stång och tunga tål.

[ocr errors][ocr errors]

Men i thet ställe få vi svenske mera läska

Vår torra tunga med then allgemena vätska,
Som svager forssar starkt af smälter sniö och is,
Och gör en stilla nog, men ej så. qvick och vis.

[ocr errors]

О store herre Gud, lär mig tå verser göra

Och huru jag mit tal i :henna stund skal föra!
Ty jag är ingen skald, som Sigur vurit har
Uthi vår nordska verd, the gamla skalders far.

Dock önskar hitta på hvad han för Odin spelte,

När man thes marga lof vidt uth i verden delte,
Hvad ord han brukat har, som all ting så har rört,
At intet stilla städt, som af thes qväde hördt.

O, at han stegev up! Ty här behöfs en tunga,

Som flytand är och snäll, om then skall värdigt sinnga The dater, som kong Carl then store hafer giordt Och hela verden har med stor förundran spordt.

The dater, som ännu ej någon större visat:

Ej Alexander' sielf, fast månge honom prisat.
Pompeius, Cæsar och the Davids hieltar Her,
The måste tilstå, thet kong Carl har vurit mer.

[ocr errors]

Som tolf nu vurit jämt ett heligt tal i Norden,

Och Carl, som tolften fyllt, har mera giordt på jorden,
Än ålfa Carlar förr i älfa åldrar visst,
Så har och Sverie med then tolfte mera misst.

« FöregåendeFortsätt »