Sidor som bilder
PDF
[ocr errors][ocr errors]

När lösen var Gudz hielp så gick alt som thet skulle,

Tolf gånger tolil mot en, som gräs får lian folle:
Och tå tog Carl alt til. Ty i thes blomstrand tid
Var himmeln honom så med lyckan mild och blid,

[ocr errors][ocr errors]

Hvad andre höllo helt ogörligit at göra,
Föll Carol mera lätt, än mig nu tungan röra.
I en så allmen sorg, som hela. riket rör,
Och mig förbryllar så, jag vet ej hvad jag gör.

Ho kan tå binda med, om man än börja. skulle,
At språka om the ting hos Carol underfulle,
Och ingen annan giordt? Jag tror, ett endast åhr
Kan mera gifa mig här göra än jag rår.

För mig här vore nog, om jag väl kunde säga

En tolfte del ther af, och så then förmån äga,
Med tolften sanna that, som var hos Carol stort;
Fast__alt är under värdt, som store Carol giordt.

Fiirmodar ty at nu en gunstig ursäkt vinna,
Ther jag så höga ord och dyra ej kan finna,
Som uthi alla mål så enlikt trycka uth
Then stora kongens lof; hvars början är mit sluth.

.Äntå har Norden ej then elfte Carl nog saknat,
För än thes grannar all i krig och buller vaknat,
Samt gaddat sig i hop mot tig, o Svea land!

Thet himmeln ville nu hårdt risa med sin hand.

Och lät så elden först tit konga-slott förtära,
Tre kronor kasta kull, the gamle Sviars ähra.
Ett förespel af en, som helt olyckligt föll
Af Carols hufud ned, när han sin kröning höll.

Ett alt för sorgligt fall! Thet och i allas hierta

Straxt väkte up ett styng, en sorg, ett qval, en smärta,
Som varat länge nog, ther Carol tå. til häst
Ej modd then tagit gon och på. sin hiessa fäst.

[ocr errors]

Så är thet, svarar en; then andre börjar undra,
Hvi icke krönas kan nu en, ther förr väl hundra?
Och stannar folket mer i undran ther uppå,
Än uthi suck och bön, at alt må lyckligt gå.

[ocr errors]

Dock börjar sen thet sorl så småningom försvinna

Och vändas uthi frögd, fast många kunde finna,
Thet skulle tydas uth til Sveries stora fall,
Och at en våda slik thes undergång ju gull.

I synnerhet som tå vår konung var hel unger,
Och riksens börda stor, så mâgta svår och tunger,
At vâl en Salmon vis och tapper David bordt
Betänka sig, om the så snart then bära tordt.

Dock tager Carl then an, fast månge ther mot rop:
Af riksens fyra stånd, som voro tå tilhopa,
Нин-в styrsel Carl likväl med större pris begynt,
Än store kongar nog all theras sluta hint.

Ja Carl han viste straxt, hvad stort i honom bodde,
Långt öfer sina åhr och mer än någon trodde.
En qvickhet stor och eld, alt linft och intet ledt
Man i thes ögon såg; thet inre tiden sedt.

Alt gick i början nth på lek och små i-drotter,

Dock alfarsamma så at mången snart blef trotter.
Ty then som var uthaf naturen svag och klen.
Tå fara hade nog at bryta arm och ben.

Til kropp och sinne stark, hvad giorde Carl här hemma? Grep icke han en biörn, ej elliest lätt at timma?

Ja uthan välde sagt: Alt var hos Carol stort.

Hvad han allena, och med goda råd har giordt.

I kysk- och nykterhet Carl stor och makalöser,

Led intet gärna then som dublar, rusar, slöser.
För honom aldrig var thet vackre könet ledt.
Fast han sielf makalös sin maka aldrig sedt.

Stor sky och osmak för all odygd Carol hade,
Men mycken förmon, nåd och godt til dygden lade:
Ja tyckte icke sig här rättlig vara kong,
Ther orätt ej blef nåpst, och rätten fick sin gång.

[ocr errors]

Sin tro och lofen hölt så Carol uthan like,

At ville hälre han här mista land och rike,
Än gå ifrån sin ord; fast mången har för sed,
För fina grep och strek at gå ifrån sin ed.

[ocr errors]

Än mindre skulle man tå kunna tro och tänka,

At han en flotta, then snart sundet kunnat sänka,
Var mâgtig redan uth, och slå i största hast
En bro, som Sverie tå ved Danmark giorde fast.

En siuton åhra Carl med liten talbar skara,

Här gör sit första prof, thet största som kan vara:
Går på en mägtig kong i hiertat af thes land,
I vatnet up til muuu, med värjan uthi hand.

Så kom vår Carol fort och snart til Danmark öfer,
Ther han the danska med sin blotta åsyn döfer,
Och stänger kongen sielf ifrån sin mark och jord,
Til Carl, och ther i stor, blef sont med goda ord.

[ocr errors]

Til Carl, emedan han ännu på Seland vurit,
Har czaren haft sit bud, påtro och ähra svurit
At hålla evig fred, en sådan som jag sagt:

Ty innan månans sluth vardt Narva all belagt,

[ocr errors]
[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Then thetta ej förstâr, han gänge bort til Narva,

Ther lär tahet läggas uth, och finnas mig ej skarfa. Klart! Attatusen man, som drogz med hunger nog, Ther âttitusen af the feta ryssar slog.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »