१

höra 2:ne under Stensele, och 2:ne under Sorsele; pastor i Lycksele anses äfven för deras själasörjare och åtnjuter i denna egenskap en del af Lapp-tionden. Alla menniskor beredde sig nu att fara till marknads, och derföre var det stor brist på hästar: endast någon utgammal och ofärdig drönare eller ock någon ung, oinkörd fölunge var att tillgå i de större byarna, men vid de enstaka nybyggena alldeles ingen; här måste det ordspråket göras gällande, att den, som tagit fan i båten, måste bringa honom till lands. Jag framkom den 12 Jan. om aftonen till Saxnäs, en by i Sorsele socken. Den 13 kom jag till Sorsele kyrkoplats. Alla, menniskor, som ämnade sig till marknads, hade nu passerat förbi, och i prestgården var endast en piga hemma; jag fortsatte derföre genast resan till Nordanås nybygge, som är det första inom Arjeplogs sockenrå. Detta nybygge, som eljest kallas Moskenåive, har likväl kyrkorätt till Sorsele, emedan det är beläget endast 1 mil derifrån, men 5 mil från Arjeplog. De 2:ne namnen härleda sig derifrån, att stället, der - nybygget är anlagdt, tillförene hetat Mosken-åive (mons opacus, den med lummiga träd tjockt bevuxna kullen), hvilket namn det i allmänt tal ännu behåller. Men en Svensk nybyggare gifver vanligen. ett Svenskt namn efter eget val at det nybygge, han anlägger, och under detta namn införes nybygget i Jordaboken. Men i de orter, der, såsom i Arjeplog, Lapska språket har öfverhanden, förblifver detta namn obrukligt eller till och med alldeles-obekant i orten, och ställets förra Lapska namu blir äfven nybyggets. När jag 1820 passerade, var här ännu

ingen nybygges-anläggning börjad; nu voro de kolossala granar, som här stodo, till någon liten del undanröjda, en vacker ladugård var uppbyggd, der omkring 10 nötcreatur underhöllos. Men hela mangårdsbyggnaden bestod af en liten stuga, mindre än någon vindskammare, och så låg, att den minsta dverg skulle måst buga sig djupt, för att komma in genom dörren, Anläggningen af ett nybygge sker vanligen på följande vis. Först går man in till Landshöfdinge-ämbetet med ansökning, om att få der eller der af odisponerade lägenheter inrätta elt nybygge. Denna ansökning remitterar Landshöfdingen till Krono-Länsmannen i orten, jemnte befallning att med 2:ne ojäfviga tolfmän syna de lägenbeter, som sökanden i detta ändamål uppvisar. Härvid komma hufvudsakligast ängar i fråga. I Lappmarken finnas nämligen en myckenhet kärr, eller så kallade myror, bevexta med gräs, särdeles starr-arter. Dessa tjena nybyggarne till ängar, och dem förutan skulle Lappmarkens uppodling och colonisation vara nästan omöjlig. Det foder, som här erhålles, är väl magert och dåligt; men creaturen lifnäras dock dermed öfver den långa vintern. Till en början beror nybyggarens hela exsistens på boskapsskötseln; ty, hvad eljest jagt och fiske kan erbjuda, är naturligtvis en vanskelig sak och vanligen otillräckligt. För öfrigt äro dessa sysselsättningar ytterst tidödande, och den, hvilken likasom ex professo slår sig derpå, kommer sig aldrig före, hans nybygge förkofras icke. Detta är också orsaken, hvarföre, i hela den under Vesterbottens län lydande delen. af Lappmarken, Arjeplog är minst uppodladt och

befolkadt med nybyggare, ehuru här funnits sådana för mer än 100 år tillbaka. De förträffliga fisksjöarne hafva afvändt deras uppmärksamhet från allt annat, och det är först inom de sist förflutna 20 åren, som tidens anda äfven här börjat visa något inflytande, och culturen framstiga. När en nybyggare har några kor, så har han af deras mjölk under sommaren nästan hela sin föda och äfven till någon del under vintern. På denna boskapsskötsel uppstiger äfven småningom åkerbruket såsom på ett oeftergifligt villkor. Häraf erhåller nybyggaren gödsel åt sina efter hand upptagna åkertäppor. Sedan nu länsmannen med 2:ne nämndemän synat lägenheterna, ingår deras synebeskrifning till Landshöfdinge-ämbetet, jemnte nybyggssökandens ansökning, att på det utsynta nybygget blifva till åbo antagen. Denna ansökning åtföljes af ett prestbevis, som intygar, att sökanden har god frejd, och af 2:ne vederhäftiga mäns borgen för åboskyldigheternas fullgörande. Dessa bestämmas af Landshöfdinge-ämbetet och bestå deri, att åboen skall bebygga och genom odlingar förmera nybygget. Det utsättes bestämdt, för huru stor summa årligen byggnader eller odlingar skola verkställas. Vid de nybyggsimmissioner, som jag haft tillfälle att se, är denna summa utsatt till 15 à 20 rd. b:co årligen. Sedan nu de ofvan omförmälda handlingarne inkommit, meddelar Landshöfdinge-ämbetet sökanden immission, ungefär i de ordalag, det han antages till åbo, att tills vidare, och så länge han åboskyldigheterna fullgör, nybygget besitta. Tillika bestämmes, huru lång tid nybygget skall vara fritt från utlagor. Antalet af

a

sådana frihetsår varierar vanligen mellan 15 och 30 år, allt efter nybyggets bättre ellet sämre lägenheter. Att åboskyldigheterna fullgöras, der öfver skall uppsigt hållas af kronobetjeningen, som hvart tredje år är förbunden att besigtiga lägenheten och låta värdera de verkställda förbättringarna. Avar och en sådan erhållen immission skall vid uppbördsstämman uppvisas för krono-fogden, som i jordaboken införer nybyggets och åboens namn samt frihetstiden och åratalet, när den skall upphöra, och således skattläggning ske.

Att man äfven i Arjeplog börjat inse, det fisket icke bör vara en nybyggares enda eller hufvudsakligaste näringsfång, derpå var nu detta Nordanås eller Moskenåive nybygge ett talande bevis, ty det var icke, som andra nybyggen i Arjeplog, anlagdt vid en sjö, utan på en hed i vida marken, der på nära håll alldeles ingen betydlig sjö fanns. Vatten hemtades från en nära belägen kall-källa. Sannolikt uppstår på detta ställe snart nog en stor by, ty redan var ett nybygge till här påbörjadt, och den ovanligt resliga och vackra granskogen vittnade om bördig jordinån.

1 Moskenåive uppehöll jag mig icke länge, utan fortsatte resan till Gargaur, ett nybygge, beläget en mil derifrån, och som var anlagdt af en Lapp, hvars förfäder på detta Lappland varit boende. En sådan öfvergång från Lapskt till Svenskt lefnadssätt. händer stundom, men icke motsatsen. När en Lapp blifvit fattig, d. ä. icke mer har tillräcklig myckenbet af rehnar, att ensamt deraf kunna uppehålla sig, så står han sig antingen på fiske eller på ligge

.

ri. Fiskare-Lappen förskaffar sig ofta några getter, och detta är den första ringa början till öfvergången. Kommer han sig så före, att han kan förskaffa sig en ko, då har han hunnit mer än halfvägs. Han måste nu sätta upp ett fähus och om sommaren berga hö. Efter hand får han flera nötcreatur och är de facto nybyggare. Ungefärligen på detta sätt hade nybygget Gargaur uppstått och hade genom den nu varande åboens fader blifvit synadt, och immission derå meddelad. Den nu varande åboen hade den olyckan, att inan årets slut blifva skiljd från besittningen deraf. Men, som jag skyndar till Arjeplog, vill jag till längre fram uppskjuta framställningen af denna händelse och de ganska begrundningsvärda ämnen, som dermed sammanhänga. Den hederliga gubbe, som skjutsat mig allt ifrån Saxnäs, fick ändtligen här en både nödig och efterlängtad aflösning. Vid de öfriga ställena, som vi passerat, var hvarken någon karl eller någon häst hemma, och den häst, hvarmed han skjutsade, hade icke ännu fyllt 2 år. Fastän det var qväll, fortsatte jag resan, och, emedan huset var fattigt och icke kunde prestera släd-kläder, så lät min förra skjutsbonde mig få låna dem, han skjutsat med. Det torde förtjena anmärkas, att man ingenstädes åker så beqvämt som i Lappmarken, nämligen med Svensk skjuts, eller inom den af Svenskar bebodda trakten. Åkdonen äro långa, smala skrindor, framtill om sidorna försedda med spjälor, af tvärhands bredd och på äfvenså lång distance från hvarandra, men baktill helt och hållet tillsluten af sammanhängande bräder. Dessa färdskrindor kunna