Sidor som bilder
PDF

akademien. Sägnerna om en partisplittring dem emellan hafva vi nyligen omtalat. Fysiografiska Sällskapet i Lund blef 1771 af A. J. Retzius stiftadt till befordrande af naturkunnighet. Flere vetenskaps-älskande ynglingar ingingo ett förbund, kalladt Lärgiriga Bröder, för hvilket år 1758 den då blott 21-årige men sedermera ryktbare Per Tham var ordförande *).

Det var under 16- och 1700-talen, som svenska folket med större fart och framgång inträdde på den vetenskapliga bildningens område. På 1600talet skedde det förnämligast genom regeringarna, hvilka både för sakens skull och till bildande af en dugligare ämbetsmanna-klass återupprättade Uppsala samt nystiftade Åbo och Lunds högskolor, och derjemnte många gymnasier och lägre undervisnings-verk; detta var den svenska vetenskaplighetens grundval eller första våning. På 1700-talet uppfördes en ny, men denna gång mer omedelbart af undersåtarne sjelfva, hvilka frivilligt skapade och utbildade de vetenskapliga stiftelser, vi från denna tid omtalat, och hvilka i förening med de allmänna läroverken åsyftade att inom än flere samhällets klasser sprida ljus och bildning. I våra dagar hafva med gemensam ansträngning både regeringar och folk låtit i alla rikets delar anlägga nya och mycket förbättrade folkskolor. De hafva derigenom uppfört en ny och mycket rymligare våning, ämnad att mottaga det stora flertalet af Sverges ungdom, och att, så vidt möjligt, till kunskaper och bildning förhjelpa den stora mängd samhälls-medlemmar, hvilka hittills kunnat i blott ringa mån komma i åtnjutande af dessa fördelar.

*) Kgl. Bibl. Gjörwells brefvexl. Febr. 1758.

TRETTONDE KAPITLET,

STIFTELSER FÖR VITTERHET OCH SKöNA KONSTER.

Jnder frihetstidens första hälft var man hufvudsakligen sysselsatt med att återupprätta landets ekonomi och ordna dess förvaltning. Sedan de nödvändigaste af dessa angelägenheter blifvit undangjorda, visade sig under frihetstidens sednare år en lifligare håg för vitterhet och dermed beslägtade ämnen, och flere sällskaper blefvo för sådant ändamål stiftade. Deribland nämna vi främst

J"itterhets-akademien. Den var ett verk af Lovisa Ulrika och af hennes kärlek för litterära sysselsättningar. Till stiftelsen bidrog ock minnet af en dylik inrättning i hennes fädernestad Berlin, och af hennes farmoder, en hannoveransk furstinna, hvilken främjat nämnda akademi och gynnat flere vetenskaps-män och bland andra den snillrike Leibnitz. Några hyste dock vid ifrågavarande svenska efterbildning åtskilliga betänkligheter. Karl Scheffer, då ännu hofvets motståndare, tyckte, att man hade mycket angelägnare saker att göra än att skrifva vers, och han undrade, om i Sverge funnes tillräckligt många vitterhetsälskare för att kunna vidmagthålla en sådan inrättning *). Men Lovisa Ulrika fick sin vilja fram, och hennes gemål utfärdade 1753 det kungliga stiftelse-brefvet. De ämnen, med hvilka akademien skulle förnämligast sysselsätta sig, voro historia, antiqviteter, skaldekonst och vältalighet. De första ledamöterna voro två fransmän och nio svenskar, deribland fem högre ämbetsmän, tre vetenskapsmän och en skald, nämligen Dalin *). Stiftelsen, ehuru genom kungligt bref stadfästad, var dock en enskild inrättning af drottningen. Hon bekostade medlen dertill; på hennes födelsedag d. 24 Juli 1753 och i hennes boning på Drottningholm blef ock akademien första gången öppnad: och på denna eller andra dagar och hos henne höllos sedermera dess sammankomster. Första der utdelade priset gafs åt en dansk man vid namn Luxdorph och för ett latinskt qväde om Karl Gustafs tåg öfver Bält. Ett band af akademiens handlingar utkom 1755 och innehöll några förtjenstfulla uppsatser, serdeles i historien. Men efter 1756 års riksdag och dess uppträden afbröt Lovisa Ulrika helt tvärt akademiens sammanträden, och de blefvo ej åter öppnade förr än efter statshvälfningen 1772. Under sin korta blott treåriga tillvaro hade den icke kunnat utöfva någon synnerlig inverkan. Vida mer inflytelserik blef en annan alldeles samtidig stiftelse, nämligen Tankebyggareorden, dock föga genom sig sjelf, men så mycket mer genom de personer, som från densamma utgingo. Den stiftades af kanslirådet Ekleff, en fåfäng och utmärkelselysten men i sig sjelf obetydlig man. Händelsen förde dock till hans sällskap fru Nordenflycht samt grefvarne Creutz och Gyllenborg m. fl., hvilka ännu voro för unga och litet kända för att få inträde i drottningens vitterhetsakademi och derföre läto sig dragas till det sällskap, som blifvit bildadt af nämnde äldre ämbetsman. Det utgaf vid medlet af 1750-talet sina arbeten. De kallades Våra Försök och voro ännu omogna och visade serdeles i början spår af fritänkeri och osedlighet. Men de utmärktare personerna i sällskapet, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg och bröderna Torpadius m. fl., drogo sig mer och mer derifrån och bildade ett eget sällskap, som i fru Nordenflychts hem sammanträdde och granskade sina förra dikter, och under åren 1759 –1762 utgåfvo dem i förbättrad gestalt och med tittel af Vitterhets-nöjen *). Men denna krets upp

*) Sjöholms arkiv, K. F. Scheffer till O. Flemming den 20 Mars 1753.

*) Statssekreteraren Karl Rudensköld hade dock äfven han utgifvit åtskilliga poetiska försök.

--n Sällskapets sammanträden och vittra sysselsättningar äro redan närmare beskrifna, 45. 16–49.

löstes, när 1763 fru Nordenflycht dog, Creutz flyttade som svenskt sändebud till Madrid, och Gyllenborg 1764 inträdde i ett lyckligt äktenskap. Vi nämnde, huru medlemmarna i detta sällskap voro vid sitt uppträdande ännu för unga att få inträde i Lovisa Ulrikas akademi. Men också nedanom dem funnos några än yngre vitterhetsälskare, hvilka ej kunde komma in i fru Nordenflychts sällskap. Under anförande af en 25-årig student vid namn Bergklint, då för tiden lärare i ett enskildt hus, bildade dessa ynglingar 1758 ett eget samfund, hvilket under namn af sällskapet Vitterlek utgaf sina arbeten, men till följe af ledamöternas förskingring upplöstes omkring 1766. Af spillrorna efter dessa sällskap och af några andra tillkomna beståndsdelar bildades vid samma tid ett nytt samfund, som antog namnet Utile Dulci*). En "bland dess förnämsta stiftare var Elis Schröderheim, då blott 19 år gammal. Man vet, att han under en del af sin ungdomstid förde ett något oordentligt lefnadssätt. Måhända stod detta i sammanhang, med hvad man berättar om detta sällskaps första tider, nämligen att dess sammankomster ofta slutades vid framsatta bålar, hvilka qvarhöllo bröderna till långt inpå natten; kanske dock blott undantagsvis. Sällskapets egentliga sysselsättning var vitterhet; men stundom gåfvos der ock musikaliska fester, hvilka någon gång bevistades af fruntimmer, t. ex. fruarna Lenngren och Schröderheim. Under en sednare tid gjorde sig förmodligen ock genom dessas inverkan en mer ordentlig anda gällande. Som afkomlingar af dessa vittra samfund uppstodo bland högskolornas ungdom åtskilliga i samma anda stiftade föreningar; t. ex. i Uppsala Apolloförbundet*) år 1767, och i Åbo det nästan samtidiga sällskapet Aurora. Men som vanligt blefvo dessa *) Nytta och Nöje. *) Societas Apollini Sacra.

[graphic]

ynglingaförbund snart skingrade, när deras medlemmar efter slutade studier lemnade lärosätet.

Bacchi orden, stiftad af Bellman sednast 1767, var genom hans, Kexels och Hallmans snille och författareskap också ett på sitt sätt vittert samfund. Dess beskaffenhet och öden hafva vi redan beskrifvit *).

Bland stiftelser för de fria konsternas främjande märkes

Målare- och Bildhuggare-Akademien, som 1735 stiftades af Tessin. Jemnte dennes kärlek till de sköna konsterna bidrog till företagets framgång den mängd konstnärer, som var sysselsatt vid återuppbyggandet af Stockholms slott och med dervid behöfliga prydnader. Akademien blef med ömhet vårdad först af Tessin och sedermera af Hårleman; och har derefter fortgått, ehuru under det förändrade namnet, Fria Konsternas Akademi.

Vi nämnde, att sällskapet Utile Dulci sysselsatte sig jemnte vitterhet också med musik. Ar 1771 skilde sig de båda beståndsdelarna åt. Dess egentligen vittra medlemmar stannade qvar i det gamla sällskapet och under det gamla namnet. De, hvilka företrädesvis sysselsatte sig med tonkonst, bildade under ledning af Axel Gabriel Leijonhufvud ett eget samfund, som med namn af Musikaliska Akademien fick af Gustaf den tredje sitt stadfästelsebref och allt sedermera fortlefvat.

Den mängd stiftelser, vetenskapliga, vittra och konstnärliga, som utmärkte frihetstiden och i synnerhet dess sista årtionde, har sin märkvärdighet, sin betydelse. Konunga-magten hade fordom haft rättigheten och pligten att som ett slags förmyndare besörja och leda undersåtarnes allmänna ange#) 45, 89–95.

« FöregåendeFortsätt »