Sidor som bilder
PDF

tornas förbättring bidrogo ock de noggranna undersökningar, som här hemma verkställdes af Anders Celsius m. fl. En ehuru enskild dock vigtig del af nämnde vetenskap beror på landtmäterierna. Se här en kort öfversigt, af hvad i denna väg blifvit inom vårt fädernesland vidgjordt. Något kraftigare försök att ordna dithörande förhållanden förekommer ej förr än under konungarna Karl den niondes Öch Gustaf Adolfs tid, och

till följe af deras nitiska pådrifvande och genom

en då lefvande utmärkt ämbetsman, vid namn Anders Buræus. Följden blef, att kännedomen af Sverges geografi i allmänhet mycket vidgades och berigtigades, och att man på 1630-talet började utarbeta kartor t. o. m. öfver några enskilda hemman. Sedermera inträffade en tid af hvila eller minskad verksamhet, nämligen till dess Karl den elfte uppträdde. Denne insåg snart, huru vigtigt för både vetenskap, stat och undersåtare det skulle vara att få allmänna och enskilda lägenheter till sina gränser bestämda och ordnade. Till styresman för ett dertill egnadt ämbetsverk utnämnde han Karl Gripenhielm, en man, som med nit, kraft och skicklighet vårdade sitt uppdrag. Nu blefvo ock flere allmänna och enskilda lägenheter uppmätta och kartlaggda, likaså planer uppgjorda till nya slussar och andra allmänt nyttiga företag; och tillika inrättades ett serskildt landtmäteri-kontor för ledning af dithörande ärender och för tillvaratagandet af alla uppgjorda kartor. Yrkets tredje blomstring inträffade under frihetstiden, och i synnerhet till följe af den verksamhet, som utvecklades af dåvarande landtmäteridirektören Jakob Faggot *). Vi hafva densamma

redan beskrifvit och vilja nu blott påminna om,

huru han fäste styrelsens och allmänhetens uppmärksamhet på vigten och nödvändigheten af att *) 33. 133. 38. 103. 44. 32.

uppmäta landskap, härader, socknar och byar, och om möjligt hvarje jordbrukares egor; vigten och nödvändigheten häraf vid skattläggningar, egotvister och egobyten och för sjelfva landtbruket, samt huru man endast genom de enskilda landskapens ordentliga kartläggning kunde få en pålitlig karta öfver hela riket. Vi minnas ock, huru för dessa ändamål ständerna beviljade dryga summor, och styrelsen utskickade en mängd landtmätare samt de vigtiga och välgörande följderna *) för både landet och landtmannen.

- Till fullständigare kännedom om fäderneslandet utkommo många kartor och tillika flere goda ortbeskrifningar t. ex. af Linné för de medlersta och af Abr. Hülphers för de nordliga landskapen. Under denna tid blef ock Tunelds geografi öfver Sverge skrifven och sedermera i nya och förbättrade upplagor utgifven förnämligast genom Gjörwells omSorg.

ASTRONOMI.

Under frihetstidens förra del blef denna vetenskap mycket främjad och utbredd, i synnerhet genom Anders Celsius och Wargentin samt genom uppförande af observatorier i Uppsala och Stockholm?). Eget blef dock i Sverge förhållandet med de stora omskapningar, som i andra länder blifvit inom samma vetenskap genomförda; nämligen afCopernicus år 1566 om verldskropparnas platser och banor inom vårt planetsystem, och of Newton 1687 om tyngdlagarna såsom grund för dessas och för alla andra verldskroppars rörelser. Dessa nya läror mägtade först under frihetstiden göra sig i Sverige allmänt gällande men äfven då ganska långsamt. Ännu på 1720-talet var hos oss Copernici system för många okändt eller misskändt, och t. o. m. rådsherrar funnos, som trodde, att jorden stod stilla,

*) 44. 32–39. Se och 46 del kap. om Landtbruket. 2) 33. 133. 38. 47, 102.

och att solen och stjernorna liksom tjenande uppasserskor rörde sig kring vår lilla planet. Så ungefär gick det också med Newtons upptäkt. Annu 1744 hördes vetenskapsmän t. o. m. ledamöter af Vetenskaps-akademien i der offentligt hållna tal *) antaga, att planeternas rörelser leddes enligt Cartesii lära af de så kallade hvirflarna, alldeles som hade Newtons upptäkt aldrig funnits till. Vi minnas ock, att äfven Swedenborg betraktade saken på ungefär samma sätt*). Orsakerna till denna okunnighet voro flere; t. ex. den afskildhet från hela det bildade Europa och det vetenskapliga mörker, som Karl den tolftes långvariga krig med- ” förde och efterlemnade; den ovilja, med hvilken besagde upptäkter blefvo såsom kätterska betraktade af den gamla teologiens anhängare t. ex. Spegel; och slutligen menniskornas vana att af beqvämlighet och egenkärlek fasthålla de åsigter, de en gång gjort sig besvär med att inlära, och som de en gång för alla antagit. Flere den tidens vetenskapsmän hafva dock känt de nya lärorna och insett dessas sanning; ehuru de, för att undvika ovilja och förföljelse, icke med någon i ögonen fallande ifver och offentlighet dem framhöllo. Omkring och efter 1740-talet blefvo de likväl då och då uttalade af Mallet, Strömer, Wargentin och i synnerhet af Melanderhielm. Under nu ifrågavarande tid blef inom detta område en betydlig förändring genomförd. Hitintills hade i Sverige varit gällande flere olika tideräkningar, hvilka dock alla förnämligast följde den Julianska, den så kallade Gamla stilen, hvilken antog året hafva 365 dagar och 6 timmar. Men det verkliga solåret har blott 365 dagar 5 timmar och 49 minuter. Härigenom hade årligen det verkliga året, solåret, gått med 11 minuter förbi det julianska kalenderåret. så att t. ex. år 1582 det

*) Göran Wallerii presidie-tal den 21 Jan. 1744. *) 43. 164.

verkliga vinter-solståndet inföll enligt detta sednare icke på den 21 utan redan på den 11 Dec. Om man så fortfarit, skulle längre fram vinter-solståndet hafva infallit under Oktober och sedermera under September och Augusti månader, så att för Europa skulle slutligen December blifvit sommaroch Juni vintermånad. För att återställa ordningen lät påfven Gregorius den trettonde år 1582 införa en rigtigare tideräkning, genom hvilken kalenderåret skulle alltid sammanstämma med solåret och för att härmed komma i ordning, borttog han från Februari de tio öfverskjutande dagar, som julianska kalendern då innehöll. Denna nya tideräkning kallades den Gregorianska eller Nya Stilen och blef i de flesta Europas länder antagen. Sverge med sin dåvarande ovilja mot allt, som utgick från påfven, vidhöll dock ännu den gamla stilen och sökte genom hvarjehanda förbättringar på ett eller annat sätt undanrödja följderna af dess fel *). Mer och mer insåg man dock fördelen af att öfvergå till nya stilen. Vetenskaps-akademien uppdrog derföre åt Klingenstierna och Strömer att uppgifva, huru saken skulle genomföras. De föreslogo då, att på förändringsåret låta julianska tideräkningens då öfverskjutande 11 dagar borttagas från Februari, hvilken månad således skulle för det året komma att bestå af blott 17 dagar. Vanliga kalender-året skulle derefter räkna blott 365 dagar. För att afhjelpa den olikhet, som genom solårets öfverskjutande 5 timmar och 49 minuter uppkom, skulle, då behofvet så fordrade, vanligen hvart fjerde år, en så kallad skottdag läggas till de 28 dagar, af hvilka Februari eljest bestod. Förslaget blef af regeringen gilladt och förändringen år 1753 genomförd, och har sedermera allt fortfarande legat till grund för vår tideräkning.

1) 25 29.

NATURVETENSKAPERNAS

och i synnerhet botanikens öden i Sverige under Fredriks tid äro redan beskrifna i lefnadsteckningarna öfver Linné *). På den bana, han och hans lärjungar följt, fortgingo under Adolf Fredriks tid de sjelfva och deras efterträdare, och på fysikens och kemiens likaledes Bergman och Schéele m. fl. Sistnämnde vetenskaper fingo också de under frihetstidens sednare år en serdeles lysande blomstringstid. Deras behandling hade förut varit vanställd genom hvarjehanda besynnerliga och äfventyrliga åsigter, grundade på inbillningar, gissningar, vidskepelser och öfvertro. Det var ofta en mytologisk naturkunnighet, såsom Bergman yttrade sig. Dylika åsigter hade varit mer eller mindre hyllade till och med af många den äldre tidens vetenskapsmän, t. ex. af den utmärkte Urban Hjärne. I en

lighet med upplysnings-tidehvarfvets och frihets

tidens anda blefvo nu många slika töckenbilder bortjagade, och man sökte grunda vetenskaperna på endast klara och bestämda erfarenheter och sanningar. Redan detta höjde mycket deras anseende; hvilket också blef händelsen till följe af andra och praktiska orsaker. Mineralogiens värde blef" och måste blifva mer och mer uppskattadt, i synnerhet i Sverge med dess mångartade bruksrörelse och bergverk. Kemien hade förut ansetts tillhöra i synnerhet apotekare. Nu och till följe af förnämligast Bergmans skrifter började man mer och mer inse, huru mycken nytta den kunde i nästan alla näringar medföra, och i synnerhet dess stora vetenskapliga vigt. Höjden och ädelheten af dessa teoretiska sträfvanden efter sanning, samt vigten och nyttan af dessa sanningars praktiska tillämpning eldade ock våra vetenskapsmän till förut okänd ifver och verksamhet samt ledde till nya och stora, förut ej anade sanningar. Följden blef, att vårt fädernes1) 32 116.

« FöregåendeFortsätt »