Sidor som bilder
PDF
ePub

land intog härutinnan en ganska hög plats, t. o. m. på sin tid den högsta enligt några utländska lärdes omdöme. Af svenska vetenskapsmän blefvo flere vigtiga upptäkter gjorda eller anande förberedda, och det med hänsyn till hela mineralogien, men i synnerhet till metallerna kobolt, nickel och platina; likaså till lärorna om kolsyran, om valfrändskaperna och om de bestämda proportionerna. Under frihetstiden började ock Schéele framlägga de upptäkter och åsigter, hvilka i deras sednare utveckling gjorde honom till föremål för Europas uppmärksamhet och beundran.

Sverige har med hänsyn till sistnämnde vetenskaper haft två blomstringstider, framkallade den äldre af Bergman, Cronstedt och Schéele; den sednare af Berzelius och hans samtida, och hvardera på sin tid så lysande, att de nära nog öfverglänste hvad andra mycket rikare och folkrikare stater kunde förete. Båda äro och med skäl föremål för vår beundran, vår stolthet; också för vår tacksamhet. De välgörande följderna af dessa mäns arbeten äro till antal och värde nästan oberäkneliga. I näringar, samfärdsel, ja i sjelfva hemlifvet åtnjuter det nu lefvande slägtet framför sina förfäder många och stora beqvämligheter, lättnader och njutningar, hvilka äro mognade frukter af nämnde vetenskapsmäns och af deras föregångares och efterföljares snille och arbete. Den, som inhöstar åkerns mognade skörd, vet hvem det var, som förrättade vårsådden. De slägten, som efter årtionden, kanske ej förr än efter århundraden skörda de först då mogna frukterna af längesedan bortgångna vetenskapsmäns arbeten och upptäkter; dessa yngre

slägten känna sällan namnen, ana ej ens tillvaron. af sådana sina bortgångna välgörare. I den stora verldsrörelsen begagna vi kompassen, barometern, tryckpressen, ångbåten, jernvägen, elektro-telegrafen, och till och med i de ringaste torpstugor tändstickan Fryxells Berätt. 46.

11

och fotógén-lampan. Men få betänka, att dessa fördelar blifvit möjliggjorda och förberedda genom vetenskaps-männens outtröttliga tanke-arbeten. Mängden besinnar ej, huru dessa forskares kanske för hundrade år sedan gjorda då blott teoretiska och derföre af samtiden förbisedda upptäkter hafva sedermera genom deras eller andras fortsatta men likaledes förbisedda bemödanden slutligen blifvit utbildade till den praktiska användning, som nu kommer hela menniskoslägtet tillgodo.

BILDHUGGAREKONSTEN

utöfvades denna tid vanligtvis af utländska mästare, som voro sysselsatta med prydnaderna på det under byggnad varande kungliga slottet. Utmärktast bland dem var en fransman vid namn Larcheveque, och utmärktast bland hans arbeten bildstoderna af Gustaf Vasa och Gustaf den andre Adolf1). Men under hans ledning uppväxte och utbildade sig Sergel, hvilken redan år 1770 fulländat några sina utmärktare mästerstycken och sedermera blef på sin tid verldens kanske snillrikaste bildhuggare.

BYGGNADSKONSTENS

blomstring under Tessin och Adelcrantz hafva vi redan i dessa herrars lefnadsteckningar beskrifvit. De hörde dock i mycket, den förre till karolinska, den sednare till gustafvianska tiden.

På Målarekonstens bana har under denna tid ingen svensk man förvärfvat något stort namn, och ett par bland de skickligare stannade i Paris.

TONKONSTEN.

Den förut omtalade hofkapellmästaren Roman lefde intill 1767 samt utöfvade mycket inflytande

1) Aftäckta först under Gustaf den tredjes tid.

genom vackra tonsättningar samt välvilliga uppmuntringar och råd. Till deltagande för konsten bidrog ock den musik, som franska och italienska teatertrupper införde, ur hvilken ock många vackra melodier blefvo af Bellman begagnade och genom hans snillrika sånger bragta till en större allmänhets kännedom. Sjelfva konsten älskades och gynnades af flere framstående män, t. ex. Herveghr, Adam Horn, Ihre m. fl.; också af konungen och drottningen, hvilka den ene med violoncelle, den andra med clarcymbal stundom 'deltogo i de musikfester, som på hofvet gåfvos, hvarjemte den sednare t. o. m. studerade läran om generalbasen 1). Så höga exempel bidrogo att än mer sprida smaken för musikaliska nöjen, och man har sagt, att dessa då för tiden voro i Östergötland kanske mer än i något annat landskap älskade. Man började ock införa klaver och förbättra orgelbyggeriet. Samme Hülphers, som beskrifvit Sverges nordligaste landskap, utarbetade ock en historia om musikens öden i Sverge, länge den enda, vi egde att tillgå. Kärleken till denna konst växte emellertid till den höjd, att, som nämndt är, en serskild musikalisk akademi blef 1771 inrättad.

Den målare- och bildhuggare-akademi, som Tessin 1735 grundat, omfattade ofvannämnde så kallade fria konster. Några hafva anmärkt, att hans stiftelse visserligen framkallat några rätt goda konstnärer, men icke på länge någon af utmärktare beskaffenhet, och att orsaken låg i en viss ensidighet i smak och konstlära hos såväl stiftare som tidsanda. Sanningen af dessa uppgifter om så väl sak som orsak lemna vi åt andra att bedömma.

Från en annan sida hördes anhängare af Rousseaus lära och derjemnte af Mösspartiets sparsam

1) Af förbiseende hafva dessa drag icke blifvit intagna i Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas lefnadsteckning i 43 delen.

het, t. ex. riksrådet Reuterholm 1), påstå, att de sköna konsternas blomstring nog bevisade ett folks välstånd för det närvarande men icke för framtiden; och att den ingifver smak för lätja och njutningar. Se! hette det vidare, se vår tids italienare, hvilka drifva nämnde konster ganska högt, men också äro utfattiga, lata och harhjertade samt roade af fåfänga och gyckleri. Dessa åsigter blefvo dock öfverröstade af tidsandan, af skönhetskänslan och af allmänhetens sundare uppfattning; och under sjelfva reduktions-riksdagen 1765 gåfvo Mössorna understöd åt Sergel och andra unga konstnärer.

TIDNINGAR

utgöra ett bland de förnämsta medlen att bland allmänheten sprida kunskap om samtidens märkligaste tilldragelser och om de vigtiga sanningar, vetenskapsmannen i sin ensliga kammare uttänkt. Under Karl den tolftes sista tid hade dock nästan alla dagblad försvunnit, och svenska folket lefde i nästan fullkomlig okunnighet, om hvad som timade så utom som inom fäderneslandet. År 1720 började Stockholms Posttidender åter utgifvas och följdes snart af andra ännu dock mycket ofullständiga dagblad, men år 1733 af den för sin tid utmärkta veckoskriften »Svenske Argus». Om detta och andra förhållanden under tiden 1719-1751 hafva vi tillförene talat2). Vi tillägga, att det var de engelska tidskrifterna Tatler 1709 och Spectator 1711, som hos den kunnigare svenska allmänheten väckte längtan efter något dylikt och således förberedde nämnde försök och några dess likar.

Efter 1751 inträdde en vigtig ändring, orsakad icke blott af mer och mer invanda och utvecklade

1) Han hade sjelf såsom en Rousseaus lärjunge någon tid lefvat undangömd i det aflägsna Finnland, och de här anförda orden äro af honom tagna ur en fransk författare.

2) 33. 143. 38. 113-116.

frihets-åsigter, utan ock af den tvist, rörande statsskickets rätta förstånd, som 1751 mellan Adolf Fredrik och riksrådet uppstod och i fem år fortfor1). Stridens hetta och långvarighet alstrade hos något hvar den önskan att erhålla fullständig kunskap om de grundsatser, på hvilka statsskicket hvilade och om hvilka tvisten fördes. Oaktadt det lagliga trycktvånget ännu fortfor, utgåfvos dock till besvarande af dessa frågor flere vigtiga bidrag, och tidpunkten omkring 1755 är i detta hänseende värd mycken uppmärksamhet. Då utkom den ofta omtalade tidskriften

Ärlig Svensk, hvilken var Sverges första publicistiska statsrättslärare 2). Då utkom likaledes och för första gången en riksdagstidning, som redogjorde för ständernas åsigter och åtgerder. Då började ock Gjörwell utgifva sin Svenska Mercurius, hvilken efterföljdes af andra tidningar samt tid- och strö-skrifter, dels lärda, dels politiska, dels ekonomiska; och allt detta, som sagdt är, oaktadt trycktvånget ännu var lagligen gällande. Men år 1766 blef detta i mycket förmildradt, i åtskilligt afskaffadt. Omedelbart derefter framträdde ock en ökad mängd tidningar och ströskrifter, några bättre, många sämre 3); men de flesta uppmanande svenska folket att taga närmare kännedom om fäderneslandets allmänna angelägenheter. Inom den korta tiden mellan 1767 och 1772 började ock tidningarna med mer klarnadt sjelfmedvetande ordna sig efter olika stats- eller förvaltnings-åsigter, och de vigtigaste sådana fingo serskilda talemän inom pressen. Vi hafva redan beskrifvit, huru de gamla Hattoch Möss-partierna vid denna tid upplöstes, och huru i deras ställe bildade sig två andra; det ena Hof-Hattförbundet, hvilket i likhet med Englands Torys ville dels öka konungens magt, dels upprätthålla adelns privilegier och Hattarnas åsigter;

1) 39. 20-163.
2) 39. 99-110.
3) 41. 145-147.

[ocr errors]
« FöregåendeFortsätt »