Sidor som bilder
PDF

len, som både höja vetenskaperna sjelfva och tilllika åt allmänheten meddela deras välgörande ljus? Hvem kan neka, att i både vetenskap och vitterhet Sverge uppträdt hedrande sätt, att inga andra länder kunna härutinnan tillmäta sig något företräde? Låtom oss erkänna och glädjas åt en sådan vår nuvarande lycka! Våra fäder hafva eröfrat många länder och förvärfvat en krigsära, som icke ens de största bedrifter kunna öka. Men oss, deras efterkommande, har försynen låtit födas i den lyckliga tid, verlden med upplystaré omdöme lärt känna och värdera en ära, som är än större; den nämligen som består i att skydda icke att uppoffra menniskolif; består i att odla öde, icke att ödelägga odlade länder; består i fredliga idrotter, som förvärfva oss grannars aktning och vänskap, i stället för oupphörliga krig, som ådraga oss deras hat. Vi behöfva i sanning icke sakna den fordna krigsäran; ty vi hafva i stället vunnit en annan, och kunna härutinnan lämpa oss den romerske tänkarens ord: »de äro i fred lika utmärkta som i krig»*). Vi hafva bevittnat det lif och den rörelse, som under frihetstiden uppenbarade sig på det vetenskapliga, vittra och konstnärliga området. Lika verksam och välgörande visade sig samma tid i ordnandet och förbättrandet af samhällets mera praktiska angelägenheter, landt- och sjöförsvaret, förvaltningen, näringarna och jordbruket. Hvad i dessa hänseenden uträttades, skall i flere härefter följande kapitel framställas.

SEXTONDE KAPITLET.
OM LANDTFÖRSVARET.

Under frihetstidens första skede 1719–1751 var svenska folket sysselsatt med att afhjelpa den viller

') Et quiescentibus eadem fama. Tacitus.

[graphic]

valla och ersätta de förluster, förra regeringen också i detta hänseende förorsakat. De framtvungna olagliga beväringstropparna") afskedades, den mängd fördubblings-officerare, som trängdes om sysslor och underhåll, blef genom placerings-kommisjonen så mycket möjligt tillfredsställd *); Karl den elftes indelningsverk, hvars ordnande varit under Karl den tolftes krig afbrutet, bragtes omkring 1733 till fulländning; knektekontrakten trycktes, så att till förekommande af oordningar och olagligheter en hvar kunde erhålla kännedom om sina både rättigheter och pligter. Till skydd mot Ryssland uppförde Mössorna de nya gränsfästena Fredrikshamn och Willmanstrand. Sedan också dessa blifvit under finska kriget borttagna, började Hattarne i stället uppföra Sveaborg. På detta sätt sökte frihetstidens båda partier att oaktadt statens svaga tillgångar dock bereda fäderneslandet åtminstone några skyddsvärn mot Ryssland, i stället för de minst räknadt tio starka gränsfästningar, som förra konungar hade förvärfvat eller uppfört, men hvilka allesammans blifvit under den sista konungens tid borttagna af ryssarna. Dessutom sökte frihetstiden trygga fäderneslandet genom ytterligare befästande af Landskrona *) och af inloppet till Stockholm, hvarest till än mera säkerhet Fredriksborg anlades. Under frihetstidens sednare del 1751–1772 fortsattes och nära fulländades byggnaden af Sveaborg *), och flere andra vigtiga försvarsanstalter vidtogos. Riksdagen 1755–1756 var i dessa hänaf Ehrensvärd vid hans regemente gifna exemplet, en arméens pensjonskassa"), och beslöt att till öfning för troppar och befäl skulle årligen större så kallade exercis-läger sammandragas, hvilket dock till följe af brist på medel ofta uteblef Emedan Adolf Fredrik af missnöje öfver årets riksdags-uppträden

1) 28. 13–-28.

*) 33. 158.

*) 38. 120 fällas några ofördelaktiga ord om Liewens verksamhet härutinnan. Malmström 5. 438 har dock visat, det Liewen der inlade stora förtjenster.

*) Hela kostnaden för densamma ansågs hafva år 1767

uppgått till 90 tunnor guld, d. v. s. till 9 millioner, daler s. m. Fryæells Berätt. 46. 12

afsade sig underhållet af den för landtofficerares

bildning beräknade kadett-tropp, han tillförene upprättat och bekostat, förvandlades denna till en lik artad bildningsanstalt för sjöofficerare, hvilken för

flyttades till Karlskrona och numera bekostades af

staten. Samma riksdag beslöt tillika den också för landfförsvaret vigtiga åtgerden att upprätta en skärgårdsflotta, som skulle understödja krigsrörelserna utefter kusten *). Sverge hade tillförene haft endast så kalladt tungt kavalleri. År 1758 och efter Preussens föredöme upprättades ett och sedermera två regementen lättare rytteri eller så kallade husarer. Under samma pommerska krig utarbetade Ehrensvärd för tropparnas underhåll och vård ett reglemente så ändamålsenligt och väl genomtänkt, att det i mycket ligger till grund för 1774 års ännu gällande stadgar. Landthärens styrka utgjorde ungefär 46,000 man, deraf 10,000 kavalleri 3), 33,000 infanteri *), 3,000 artilleri. Kostnaden för underhållet af det hela steg till omkring 4,000,000 daler s. m. *). År 1765 utgafs en historia om landtförsvarets uppkomst och utbildning. Det var en i krigshofrätten anställd sekreterare sedermera professor vid namn Frosterus, som genom många års arbete skaffade åt svenska folket en mer redig och fullständig öfversigt af detta vigtiga ämne.

*) Härmed sammanhängde i viss grad det nu uppkomna bruket, att officersplatser besattes medelst ackord; en inrättning, som blifvit mycket tadlad.

-) 43. 85–89.

3) Det mesta indeldt; 11 regementen i Sverge, 1 i Finnland.

*) Deraf värfvadt 9,000, indeldt 24,000; 11 regementen i Sverge, 7 i Finnland.

"), Närmare ehuru sins emellan ofta olika uppgifter om tropparnas både antal och aflöning erhålles i Cantzlers Memoirer 107––138; Büschings Magazin 2. 313, Mankells skrift Om Svenska krigsmagten, Gjörwells Svenska Merkurius 1757 sid. 260 och i våra berättelser: 33. 155, 38. 118. Den på sist anförda ställe uppgifna summan af kostnaderna för landtför

Bland de olika vapnen åtnjöto artilleriet och fortifikationen stort anseende, såsom varande i sin väg de bäst ordnade kanske i hela Europa. Detta var ett verk, som hvarf efter hvarf blifvit uppfördt af Dahlberg, Stuart och Cronstedt, och som nu under frihetstiden till än större fulländning uppbragtes genom den sistnämnde och genom Augustin Ehrensvärd.

Vi hafva sett de anstalter, frihetstiden vidtog till förbättrande af landtförsvaret. I då förda krig blef likväl landet illa försvaradt; ty fienderna öfversvämmade och utplundrade under det förra hela Finnland, under det sednare hela svenska Pommern *). Flere orsaker till olyckorna äro förut anförda. Här må tilläggas, att dessa i flere fall voro följder af då varande kanslipresidenters uppförande. Karl Gyllenborg och Anders Johan v. Höpken innehade hvar på sin tid besagde ämbete, det mest vigtiga och inflytelserika i hela staten. Båda kunde och borde följaktligen mycket inverka på ärendernas ledning och företagens utgång och i viss mån ansvara för så det ena som andra. Båda voro snillen i tal, i skrift, också i tanke, Gyllenborg i dess liflighet, Höpken i dess djup; men ingendera i dess kraftfulla och planmessiga genomförande. Ingendera egde statsmannens ihärdiga beslutsamhet och fasta mod, allra minst vid tillfällen af stora och vådliga brytningar. Under åren 1741 och 1757 hafva båda inom sig ogillat de då tillämnade krigen och befarat olycklig utgång. Men ingendera egde mod och kraft att med eget ansvar sätta sig i spetsen för motståndet, utan läto sig hänföras af enskilda förhållanden och andras åsigter; – Gyllenborg 1741 af den krigslystnadens storm, han sjelf hade till den fredlige Horns störtande uppblåst, och tillika af sina dervid begagnade medhjelpare, en Kari Emil Lewenhaupt, en Karl Otto Lagercrantz, m. fl. – Höpken 1757 likaledes af den beslutsamme och kraftfulle Palmstierna och af den hetlefrade Karl Scheffer; – och så hafva båda kanslipresidenterna, hvilka dock bort leda, sjelfva blifvit ledda och slutligen samtyckt till företag, hvilka de inom sig ogillade. Detta om krigsbesluten. Krigs-rustningarna blefvo år 1741, ehuru statens tillgångar ännu icke hunnit uttömmas, icke bedrifna med vederbörlig kraft, och än mindre år 1757; och utgången blef derefter. – Valen af fältherrar voro likaledes mycket klandervärda. I stället för att dervid samvetsgrannt uppsöka den kraftfullaste, den till företaget skickligaste krigaren, leddes man af småaktiga person- och partiberäkningar. År 1741 läto Gyllenborg och hans vänner dertill utvälja Karl Emil Lewenhaupt för att så medelst belöna hans riksdags-förtjenster och tillfredsställa hans riksdags-anhang. Vederbörande visste dock ganska väl, att han var blott partiets fana, på sin höjd dess fanbärare, men icke dess verklige anförare; likaså att han icke var mägtig af lugn och säker sjelfbestämning, utan leddes af andra, länge af Horn genom v. Kocken och sedermera genom några Gyllenborgs handtlangare. Utgången bekräftade ock, hvad en och annan befarat. Mycket klandervärda voro likaledes de första valen af öfverbefälhafvare i pommerska kriget. Af åtskilliga småaktiga bevekelsegrunder tog man först den 68-årige och sjuklige Ungern v. Sternberg, och sedan denne inom kort tröttnat, den 69-årige Gustaf Fredrik v. Rosen,

svaret bör utbytas mot 2,000,000–3,700,000 d. s. m. När

mare upplysningar meddelar bilagan N:o 3. *) Undantagande fästningen Stralsund.

« FöregåendeFortsätt »