Sidor som bilder
PDF
ePub
[ocr errors]

hvilken dock likaledes måste af samma skäl snart nedlägga befälet. Än klandervärdare var båda kanslipresidenternas uppförande, sedan krigsföretagen misslyckats. För att från sig leda den öfver en sådan utgång uppretade allmänhetens harm, läto Gyllenborg och hans vänner utan kraftigare motstånd den oskyldige Buddenbrock och den blott af svaghet och oförmåga felande Lewenhaupt dömmas till döden och afrättas. När år 1758 pommerska kriget tog en ofördelaktig vändning, trodde många, att Höpken tillämnade någonting dylikt mot dervid anställda fältherrar. Men sådant lät sig icke göra mot en Hamilton, en Lantingshausen, en Ehrensvärd. Tvärtom blef genom Pechlins anfall 1761 Höpken sjelf skrämd att genom frivilligt afsked ur rådet söka sin egen räddning.

Rent samvete och rena afsigter! dem förutan finnas hvarken hos mannen eller statsmannen den ihärdiga kraft och det fasta mod, som kröna deras företag ofta med seger, alltid med ära.

SJUTTONDE KAPITLET.

SJÖFÖRSVARET.

Oaktadt de lidna nederlagen 1712, 1715 och 1716 funnos dock år 1717 af Karl den elftes stora örlogsflotta många fartyg qvar. Men till följe af rikets fullkomliga utmattning hade Karl den tolfte till slutet hvarken förråder eller folk nog att dem utrusta och bemanna. Under åren 1717 och 1718 vågade svenska flottan ej heller visa sig på hafvet och kunde således icke ens bjuda till att hindra de härjningar, som under dessa och följande år rysska flottan anställde på åtskilliga delar af svenska kusten. Det var ock egentligen en engelsk hjelpflotta, som sedermera ehuru blott i ringa mån skyddade vårt fädernesland.

Efter vunnen fred och under åren 1721-1751 sökte den nya regeringen så mycket möjligt åter

upphjelpa sjöförsvaret. Sven Lagerberg sändes till Karlskrona och Göteborg för att afskaffa hvarjehanda missbruk och försnillningar, som vid dervarande flottafdelningar inrotat sig 1). Halland, som förut varit anslaget till rusthåll för rytteriet, blef i dess ställe indeladt till båtsmanshåll. Den under Karl den tolftes tid påbegynta så kallade Stora Dockan i Karlskrona blef 1724 fulländad. Till sjöfolkets undervisning inrättades en skola för skeppsgossar. Till seglatsens betryggande upprättades förbättrade sjökort, och till kusternas skydd byggdes flere galerer. Med tillhjelp af först engelska och sedermera franska underhållspenningar blefvo ock flere krigsfartyg nybyggda och många gamla satta i tjenstbart skick 2). Ar 1744 bestod örlogsflottan af 23 linieskepp, 13 fregatter och 40 mindre fartyg.

Under åren 1751-1772 blefvo ackorder vid tillsättande af sjöofficersplatser förbjudna, en sjökadettskola i Karlskrona inrättad3), och många örlogsfartyg nybyggda eller förbättrade. Vigtigaste åtgerden var dock upprättandet af den så kallade Arméens Flotta.

Redan tillförene1) hafva vi omtalat denna stora skapelse; men tillägga eller återupprepa här några anmärkningar. Sverges örlogsfartyg hade varit uppförda efter de mönster, man hade från den tidens förnämsta sjömagter, först Hansestäderna och sedermera Holland. Dess första och betydligare omskapning skedde genom den utmärkta skeppsbyggareslägten Sheldon, hvilken under Karl den elfte och Hans Wachtmeister nybyggde största delen af svenska flottan och gjorde den i afseende på skeppens antal och duglighet till en bland de bästa, som den tiden förefunnos. Slägten Sheldons förtjenster här

1) Sådana beskyllningar mot förvaltningen i Karlskrona förekommo ej sällan äfven sedermera.

2) 33. 178-182. 38. 121. 41. 149.
3) Sid. 178.

4) 33. 180. 43. 85. 44. 29.

utinnan voro för sin tid ganska stora, och dess åsigter följdes sedermera ända till 1760-talet. Huru sedermera och genom Ehrensvärd och Chapman en ny större skärgårdsflotta blef uppbyggd och nya reglor för skeppsbyggeriet införda, är redan berättadt 1). Dervid bör anmärkas, att sedan Ehrensvärd uppfört Sveaborg och den der förlaggda stora skärgårdsflottan, hafva rysska galerer ej vågat, med dessa verk bakom sig, angripa Sverges kuster med samma djerfhet som förut.

Ännu en anmärkning. Ehrensvärds ovanligt stora snille visade sig också i förmågan att upptäcka och begagna utmärkta personligheter; till Sveaborgs anläggande Thunberg; till skärgårdsflottans uppbyggande Chapman; till hela sjöförsvarets ledning Henrik af Trolle.

Med hänsyn till fartygens kanoner har under denna tid en tygmästare vid namn Tornqvist infört åtskilliga förändringar, som ökade deras träffsäkerhet och skottvidd.

Flottans styrka år 1766 var 30 linieskepp, 9(?) fregatter, 59 galerer, 24 smärre krigs- och 21 transport-fartyg. Många, kanske flertalet, bland dem voro likväl till följe af bristande medel icke försedda med tillräcklig utredning och besättning för att kunna när som hälst begagnas.

Det inroterade eller besoldade sjömanskapet steg till ett antal af omkring 13,000 man 2). Kostnaden för hela sjöförsvaret beräknades år 1768 stiga till 1,456,655 d. s. m. 3)

Ständerna påminte flere gånger om nödvändigheten af att skaffa detta manskap behöflig öfning.

1) 43. 85-89. 44. 28-30.

2) Af hvilka dock vanligtvis endast 7,000 användes till tjenstgörning.

3) Det hade år 1696 stigit till 681,498 och steg 1772 till 1,807,150, allt d. s. m. Man besinne dock, att verkliga värdet af en daler silfvermynt var 1696 vid pass dubbelt större än omkring 1770. Se närmare och något olika uppgifter i Bil. 3. Not 6.

Medel dertill beviljades, och flere så kallade exercisseglatser anställdes. Folket fick dessutom någon öfning dels genom flere färder till Barbaresk-staterna, dels genom pommerska kriget och deraf föranledda sjöexpeditioner.

Sveriges sjöförsvar har varit ordnadt efter statens för olika tider olika magt och behof. Under Gustaf den förstes regering var örlogsflottan förlaggd vid Stockholm för att skydda denna rikets medelpunkt och med beräkning att der vara tillhands för att efter behof hasta till svenska eller finska kusternas försvar mot anfall från Danmark, från Hansestäderna eller från Ryssland, hvilken sednare magt då ännu innehade Ingermanland och dess. Östersjökust. Sedan ändrades förhållandet. Genom freden i Stolbova 1617 lyckades Gustaf Adolf stänga ryssarna från detta haf, så att man ej längre behöfde frukta någon derifrån kommande flotta. Genom Sverges ovanliga krigslycka och eröfringar alstrades i stället planer på ett svenskt Östersjövälde. Man kände då behofvet af en för sådant ändamål mycket stark och nära till hands varande sjöstyrka. Följden af detta och af andra förhållanden blef, att Karlskrona anlades, och att örlogsflottan blef från Stockholm dit flyttad och mycket förstärkt. Snart ändrades dock förhållandet omigen. Till följe af Karl den tolftes regering omöjliggjordes alla tankar på Sverges välde öfver Östersjön, icke blott öfver dess kuster utan ock öfver dess vågor, på hvilka den efter 1703 till dess strand åter framträngande rysska magten kunde utsända. en år efter år växande och snart öfvermägtig örlogsflotta. I stället framträdde nu nödvändigheten af att kunna mot dennas angrepp skydda egna kuster, och i synnerhet de finska, som voro i främsta rummet utsatta för den nya faran. Följden blef Ehrensvärds plan att grunda Sverges sjöförsvar mindre

på en örlogs- än skärgårds-flotta, och att förlägga denna icke i Karlskrona utan vid Sveaborg, för att vara närmast tillhands mot Sveriges nu mera farligaste fiende.

I fråga om frihetstidens försvarsanstalter till både lands och sjös må följande anmärkning tilläggas. Vid Karl den tolftes död voro Sverges alla östra och södra gränsfästningar i fiendens våld; Sverges hela här i högsta grad försvagad, Sverges flotta likaså och ända derhän, att den under åren 1717, 1718 icke vågade utlöpa mot någon bland grannarnas. Under frihetstidens derpå följande 50 år blefvo de nya fästningarna Fredrikshamn, Willmanstrand, Sveaborg och Fredriksborg uppförda, landthären omigen ordnad och rustad, örlogsflottan så ökad och iståndsatt, att 1741 rysska flottan icke vågade henne angripa, och slutligen blef till svenska kusternas försvar den nya och starka skärgårdsflottan uppbyggd.

ADERTONDE KAPITLET.

ÄMBETSVERKEN.

Den för sin tid förträffliga ordning, Karl den elfte inom Sverges förvaltning infört, hade under åren 1700-1718 blifvit mer och mer vanvårdad och rubbad. Ämbetsmännen fingo ej ut sina löner, och började tillåta sig försummelser, oordningar och sjelfsvåld, hvarjemnte en mängd nyskapade sysslor bredvid och oberoende af de gamla förorsakade mycken villervalla 1).

Frihetstidens första och nödvändigaste omsorg blef att äfven på detta område afskaffa de så kallade nyheterna och så vidt möjligt återinföra den gamla ordningen. Tillika måste man skaffa åtminstone nödbröd åt en stor skara tjenst- och lönlösa ämbetsmän, som dels flyktat från de af ryssarna

1) 24. 7-13, 46-52, 166–190. 28. 114-130.

« FöregåendeFortsätt »