Sidor som bilder
PDF

tid hyste danska ministern Bernstorff några skandinaviska åsigter, hvilka omfattades äfven af många bland svenska folket; men icke af det nya svenska konungahuset. Detta blef mer och mer fiendtligt mot det danska, till följe dels af den gamla ovänskapen mellan Danmark och Holstein och således äfven mellan Danmarks konung och Holsteins hertig; dels till följe af båda dessa furstars medtäflareskap om svenska tronen. Spänningen varade flere år och hotade slutligen att genom Danmarks förbund med Ryssland blifva ganska vådlig. Men då lyckades Tessin bilägga tvisten genom att mot svenska hofvets önskningar uppgöra dels en förlikning om holsteinska arfsrätten, dels en förlofning mellan svenska kronprinsen och en dansk prinsessa *).

Vi hafva sett, hur än den ena än den andra bland Europas stormagter och i synnerhet Frankrike sökte begagna Sverge till främjande af deras egna för vårt land stundom främmande afsigter. Detta olyckliga förhållande var till ej ringa del förorsakadt genom det ytterst försvagade tillstånd, hvari landet 1718 var nedsänkt; och till följe hvaraf det endast med svårighet kunde upprätthålla sitt oberoende. Det var ett mästerstycke i statskonst, då Arvid Horn lyckades att genom skickligt förda underhandlingar och ingångna förbund hålla Sverge tämligen sjelfständigt, och det till och med under åren 1721–1738, medan det ännu efter de nyss slutade krigen var som svagast. Detta kunde också lyckas endast derigenom, att han tog saken, sådan den i verkligheten var, och icke äflades med att truga Sverge till en stormagts-inblandning i Europas angelägenheter, till hvilken det alldeles icke hade motsvarande krafter. Annorlunda blef det sedermera, då Hattarna började eftersträfva större europeiskt inflytande, hvilket likväl icke kunde ens för

#) 37. 228–264.

sökas på annat sätt, än med understöd och enligt. föreskrift af någon annan större magt. Under Hattarnas välde 1739–1765 bestämdes ock Sverges utrikes förhållanden för det mesta af Frankrike; under Mössornas 1766–1768 i mycket af Ryssland och England och under brytningsåren 1769–1772 af än den ena än den andra stormagten dock hufvudsakligen af svenska folkets egna men vexlande åsigter. Till följe af Mössornas försigtiga statskonst var det i allmänhet lättare för dem än för Hattarna att följa en sjelfständig och oberoende politik. Många skriftställare hafva sagt, att revolutionen 1772 frälsade Sverge från den olyckan att blifva liksom Polen deladt mellan sina grannar. Vi hafva dock utförligen ådagalaggt *) att denna uppgift är endast en gissning, om hvad möjligtvis kunnat i en aflägsen framtid inträffa med Sverge liksom med hvarje annan stat, och under hvarje annat statsskick; – och en olycka, som till någon del inträffade 1809, men då som följd af en missbrukad, icke frihet, utan konungamagt.

TRETTIOTREDJE KAPITLET,
STATSHUSHÅLLNINGEN.

STATSINKOMSTERNA

för Sverge och Finnland tillsammans stego under Karl den elftes sednare år till i medeltal 3,600,000*); – under åren 1721–1738 till 5 eller 6; under åren 1739–1762 till 7 eller 8; och under åren 1763– 1772 till 9–11 millioner allt d. s. *); häruti ock inberäknade subsidier och bevillningar.

1) 42. 253–259.

*) När dertill läggas inkomsterna från dåvarande bortomhafsländer, stego de till mellan 5 och 6 millioner.

*) En daler silfvermynt var 1693 §, men från 1716 och under hela frihetstiden blott } riksdaler i silfver.

Dessa sednares årliga belopp steg 1719–1730 till 4–600,000; under åren 1731–1742 var landet befriadt från nämnde börda. År 1742 blef den åter påbuden och utgick sedermera till 1763 med ungefär årligen 1,200,000. För att påskynda betalningen af rikets ökade skuld medgåfvo ständerna för några år efter 1762 en bevillning, som t. ex. för år 1768. uppgick till 3,388,738, allt d. s. *).

STATSUTGIFTERNA

för Sverge och Finnland tillsammans stego under Karl den elftes sednare år till i medeltal 3 */22), under åren 1721–1738 till 5–6; under åren 1739–1750 till omkring 7 *); under åren 1751– 1756 till 9–10; under åren 1757–1764 och till följe af kriget till 22, och under åren 1765–1772 till omkring 18, allt millioner d. s.. Statsbrister, ganska betydliga, måste under åren 1719–1721 uppstå till följe af landets utarmade tillstånd och det ännu fortfarande kriget, men under åren 1722–1738 förekommo inga sådana, utan staten började tvärtom göra årliga afbetalningar på sina skulder. År 1747 deremot omtalas en statsbrist på 1,300,000 och år 1748 på 4,000,000. An olyckligare blef förhållandet efter pommerska kriget. För åren 1761–1764 hade statsbristerna stigit (hoplaggdt?) till 7, och serskildt för 1765 till 3 */2 million, allt d. s.*). Det var detta förhållande, som bidrog att samma år framtvinga reduktions*) Andelarna deri stego, adelns till 444,856; presternas till 103,422; borgerskapets till 454,488; böndernas till 1,517,449 och diverse personers till 720,282, allt d. s. Dessa i källskriften uppgifna småsummor gå ej ihop med hufvudsumman. *) När dertill läggas de för bortomhafsländerna, stego de till omkring 5 millioner. *) Kostnaderna för finska kriget icke deruti inbegripna. *) De verkliga statsbristernas belopp kan ej alltid med stöd af officiella källor uppgifvas. De i statskontorets dispositioner s. k. Fyllnaderna tyckas anvisa ej den egentliga statsbristen, utan den utgiftssumma, till hvars bestridande inga slags medel förefunnos.(?)

riksdagen och att störta Hattarna. Utförligare uppgifter om statens inkomster och utgifter finnas på bilagorna, tabellerna 2 och 3*).

DE OLIKA STYRELSERNAS VERKSAMHET

på detta fält bedömmes lättast af verkningarna. Rikets skuld var i runda ungefärliga tal:

År 1718 vid envåldstidens slut . 642) » 1739 vid den första Mössregeringens slut 20 » 1766 vid första Hattregeringens slut ...... 55 3)

» 1769 vid den andra Mössregeringens slut 46 » 1772 vid den andra Hattregeringens slut 54, allt millioner daler silfvermynt. Dessa summor kunde i flere hänseenden vara vitnesbörd nog. Mången önskar likväl närmare kunskap om det vigtiga förhållandet. Vi meddela fördenskull nedanstående uppsats, hvilken, ehuru både ofullständig och visserligen också felaktig, likväl söker, så vidt vi förmå, ådagalägga, hvad hvar och en af frihetstidens styrelser haft att uträtta, hvad medel den egt att dertill använda, och slutligen hvad den uträttat.

1) Man har uppgjort en tabell, som för hvarje hufvudsakligare punkt visar beloppet af statsutgifterna under nedan stående tre år. Se här ett sammandrag deraf. 1696. 1768. 1773. För hofvet..................... 576,096 1,658,446 2,104,733, » rådet och kollegierna 552,357 1,635,034 1,828,614, » länsstater, domare, läroverk, presterskap, hos- pitaler.................... 320,903 482,868 514,063,

» landtförsvaret .......... 2,295,11 1 3,204,465 3,757,619, » sjöförsvaret ............. 681,498 1,456,656 1,812,151, » pensioner extra-ordi

narie utgifter ........... 63,941 7,873,154 1,569,496,

Summa kronans utgifter 4,489,906 16,310,623 11,586,676,

allt d. s. Enskildheterna återfinnas i Cantzlers memoirer s. 237–239. Den i näst sista raden här förekommande höga summan 7,873,154 för år 1768 säger Cantzler hafva uppkommit genom extraordinarie utgifter, men hvari dessa bestått, derom hafva vi icke funnit någon upplysning. För öfrigt kunna hans uppgifter jemnföras med dem, som finnas på de vid Fryxells Berättelser del, 33, 38 och 46 bifogade tabeller, hvilka dock innehålla tämligen olika summor; ett nytt bevis på svårigheten att härutinnan komma till fullt säkra sifferuppgifter.

*) 33. 299–301.

*) Andra och äfven officiella uppgifter säga, att summan, beräknad efter kurs, skulle stiga till 60 millioner.

MössPARTIETS FöRSTA STYRELSETID 1719–1738.

Dess uppgift var – att afsluta krigen; – att betala så mycket möjligt af riksskuldens 64 millioner; – att uppbygga nya gränsfästningar mot öster, i stället för dem, som 1702–1714 borttogos; – att iståndsätta flottan, som 1712–1716 lidit svåra förluster och råkat i lägervall; – att medelst skatteeftergift upphjelpa de af fiender utplundrade landsorterna och i synnerhet Finnland; – att lemna understöd åt den mängd personer, som 1710– 1716 från Finnland och Ostanhafsländerna flyktat till Sverge, och likaså åt efter freden hemkomna officerare; – att fullborda Stockholms slott, hvars nybyggnad afbröts omkring 1712; – samt att åt Danmark utbetala enligt fredsslutet 1,800,000 d. s.

Till bestridande af dessa extra-ordinarie utgifter hade regeringen följande i runda summor upptagna extra-ordinarie tillgångar. 1:o Kontanta summor enligt fredssluten lemnade af

de förra fienderna ................................... 11. 2:o Subsidier lemnade af främmande magter ... 7. 3:o Bevillningar åren 1719–1731................... 7. 4:o Lön- och betalningsafgiften 1720–1732. 7. 5:o Tullicenten d:o ..... 5. 6:o Slottshjelpen d:o . 2. 7:o En medelst nödmyntens aflysande gjord stats

bankrutt på ................ 30.

Summa daler silfvermynt millioner 69. De extra-ordinarie utgifter, regeringen under samma år bestridde, voro: 1:o Afbetalningar på riksskulden. 44. Transport 44. Fryæells Berätt. 46. 20

« FöregåendeFortsätt »