Svenska folk-visor från forntiden, Volym 3

Framsida
 

Så tycker andra - Skriv en recension

Vi kunde inte hitta några recensioner.

Utvalda sidor

Andra upplagor - Visa alla

Vanliga ord och fraser

Populära avsnitt

Sidan 114 - Så hugga de mig till en Altarespång, »Der mången grofver syndare skall hafva sin gång. 6 »Så hugga de mig till ett Altareträ, »Der mången grofver syndare skall falla på knä.» 7 Och kära du Lind, emedan du kan tala: Är ingen i verlden till som dig kan hugsvala? 8 »Och ingen är i verlden som mig kan hugsvala; »Förutan Kung Magnus, den jag aldrig med får tala.
Sidan 60 - Slog jungfrun pä blekblommand' kind: »Och aldrig skall du följa en riddare af land, Förr'n han gifvit troheten sin.
Sidan 232 - ... karakter. Då poesien sjelf i denna period blott är ett uttryck af de lefvande nationella minnena, gäller för detta gemensamma ämne äfven blott en gemensam och nationel form. Så finnas författare och likväl ej ett enskildt författarskap: en konst utan konstnärer; emedan denna konst är sig alltid lik.
Sidan 115 - Så kysste han den Jungfrun, i Lindeträd. 17 Kung Magnus föll ned för Jungfruns fot, Så kysste han henne på Linderot. 18 Kung Magnus tog Linden allt uti sin famn; Så fager en Jungfru af henne upprann. 19 Kung Magnus lyfte Jungfrun på gångaren grå; Så red han med henne allt uppå sin gård. 20 Kung Magnus han satte den Jungfrun på sitt knä, Och gafna gullkronan och fästningen med. - Den allriVgen sorg fördrifva kunde.
Sidan 151 - Och hafsfruen väntar i åren fem: "Och kommer liten tärna ej tillbaka än?" 3o. "Hqde jag trott din falskhet så stor" Blåser kallt kallt, nordan öfver sjö "Du aldrig nå'nsin kommit på Guds gröna jord.
Sidan 138 - ... Grevilli hösten 1813 eller år 1814. Tryckt som GA 91 [:I] (mel.). 1 Ungersven han går och leker på gården, Och Jungfrun hon sitter i buren och gråter. - »Min hjerteliga kär! »säg för mig, hvem J sörjen. 2 »Anten sörjen J gullsadel eller häst, »Eller sörjen J, att jag har Eder fäst? 3 Inte sörjer jag gullsadel eller häst, Och inte sörjer jag att jag har Eder fäst.
Sidan 80 - Inte räds jag för din fader, inte räds jag för din mor, Och inte för din syster och inte för din bror.» 8. »Inte räds jag för din lilla goda vän; Det minsta jag räds, så räds jag för den.» Han satte på henne sitt förgyllande svärd — Det plägar icke vara skön
Sidan 83 - Hon må väl vara bleker och icke något röd. »Hon har sett sju Bröder och sin Fader ligga död. 51 »Hon må väl vara bleker, hon må väl fälla mod? »I dag har hon trampat sin Faders hjerteblod. 52 »Kära min Broder, du hjelp mig ned af häst, »Och kära min Moder, J skaffa mig Prest! 53 Och kära min Syster, du bädda upp min säng! »Och aldrig så stiger jag mer upp utaf den. 54 »Kära min Moder, J hängen upp min hatt! »Jag lefver inte öfver denna här natt.
Sidan 207 - ... voro hvita, De va' de andra lika. 4. Den femte han var apelgrå, Den rider sjelfva Staffan på. 5. Innan hanen galit har, Staffan uti stallet var. 6. Innan solen månd' uppgå, Betsel och gullsadel på. 7. Staffan rider till källan — Vi tackom nu så gerna — Han öser upp vatten med skällan. Allt för den ljusa stjernan. Ingen dager synes än, Stjernorna på himmelen de blänka.
Sidan 65 - Och gullskrinen hafver jag fagra två, Och dem vill jag gifva mina systrar små.» 19. De orden de voro ej förr sagda fram — Vore jag sjelf ung som en lilja!

Bibliografisk information