Svenska folk-visor från forntiden, Volym 3Stockholm, 1816 |
Andra upplagor - Visa alla
Vanliga ord och fraser
A. A. Afzelius adeliga blommor allri'n'gen sorg fördrifva Blåser kallt kallt Christ radi fyr dansen går Deth Dhe ädla Jungfrur E. G. Geijer Ekelund så grönan Engeland foglar de sjunga folan fyr oss allom förgyllande gifva Gud och Sancte gullkrona gård Herr Olof HErre Christ radi Hertig Magnus himmelen Hjelp Gud hjerteliga kär Hollt hvarför J sörjen inunder Ekelund Jungfru kallt väder Konungen Kåller var theras kännom vi Ulf lekte uti nätter lilla Lindormen Liten Kerstin liten och väna Lyriska löfvas Månde Necken nordan öfver sjö omqväden omqvädet patur Poesi qvarndam i Binnorie redlige drängar rihm Rosengård rosor och adeliga sadel Sancte Staffan skogen han löfgas skogen ståndar löfgrön sköna qvarndam små foglar sofva Solen lyser stjernorna de blänka Syster sång sägen mig hvarför theras skogh Thet Tradition Trolofvat unga hafva sofvit uppå uti lunden Uti löndom vij alla gånga Vore jag sjelf väder ifrån sjön ädla Jungfrur rijka äfven älskog
Populära avsnitt
Sida 72 - Så hugga de mig till en Altarespång, »Der mången grofver syndare skall hafva sin gång. 6 »Så hugga de mig till ett Altareträ, »Der mången grofver syndare skall falla på knä.» 7 Och kära du Lind, emedan du kan tala: Är ingen i verlden till som dig kan hugsvala? 8 »Och ingen är i verlden som mig kan hugsvala; »Förutan Kung Magnus, den jag aldrig med får tala.
Sida 62 - Slog jungfrun pä blekblommand' kind: »Och aldrig skall du följa en riddare af land, Förr'n han gifvit troheten sin.
Sida 190 - ... karakter. Då poesien sjelf i denna period blott är ett uttryck af de lefvande nationella minnena, gäller för detta gemensamma ämne äfven blott en gemensam och nationel form. Så finnas författare och likväl ej ett enskildt författarskap: en konst utan konstnärer; emedan denna konst är sig alltid lik.
Sida 73 - Så kysste han den Jungfrun, i Lindeträd. 17 Kung Magnus föll ned för Jungfruns fot, Så kysste han henne på Linderot. 18 Kung Magnus tog Linden allt uti sin famn; Så fager en Jungfru af henne upprann. 19 Kung Magnus lyfte Jungfrun på gångaren grå; Så red han med henne allt uppå sin gård. 20 Kung Magnus han satte den Jungfrun på sitt knä, Och gafna gullkronan och fästningen med. - Den allriVgen sorg fördrifva kunde.
Sida 109 - Och hafsfruen väntar i åren fem: "Och kommer liten tärna ej tillbaka än?" 3o. "Hqde jag trott din falskhet så stor" Blåser kallt kallt, nordan öfver sjö "Du aldrig nå'nsin kommit på Guds gröna jord.
Sida 96 - ... Grevilli hösten 1813 eller år 1814. Tryckt som GA 91 [:I] (mel.). 1 Ungersven han går och leker på gården, Och Jungfrun hon sitter i buren och gråter. - »Min hjerteliga kär! »säg för mig, hvem J sörjen. 2 »Anten sörjen J gullsadel eller häst, »Eller sörjen J, att jag har Eder fäst? 3 Inte sörjer jag gullsadel eller häst, Och inte sörjer jag att jag har Eder fäst.
Sida 38 - Inte räds jag för din fader, inte räds jag för din mor, Och inte för din syster och inte för din bror.» 8. »Inte räds jag för din lilla goda vän; Det minsta jag räds, så räds jag för den.» Han satte på henne sitt förgyllande svärd — Det plägar icke vara skön
Sida 41 - Hon må väl vara bleker och icke något röd. »Hon har sett sju Bröder och sin Fader ligga död. 51 »Hon må väl vara bleker, hon må väl fälla mod? »I dag har hon trampat sin Faders hjerteblod. 52 »Kära min Broder, du hjelp mig ned af häst, »Och kära min Moder, J skaffa mig Prest! 53 Och kära min Syster, du bädda upp min säng! »Och aldrig så stiger jag mer upp utaf den. 54 »Kära min Moder, J hängen upp min hatt! »Jag lefver inte öfver denna här natt.
Sida 165 - ... voro hvita, De va' de andra lika. 4. Den femte han var apelgrå, Den rider sjelfva Staffan på. 5. Innan hanen galit har, Staffan uti stallet var. 6. Innan solen månd' uppgå, Betsel och gullsadel på. 7. Staffan rider till källan — Vi tackom nu så gerna — Han öser upp vatten med skällan. Allt för den ljusa stjernan. Ingen dager synes än, Stjernorna på himmelen de blänka.
Sida 23 - Och gullskrinen hafver jag fagra två, Och dem vill jag gifva mina systrar små.» 19. De orden de voro ej förr sagda fram — Vore jag sjelf ung som en lilja!