Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män ...F. & G. Beijers förlag, 1843 |
Vanliga ord och fraser
afled afsked Akad Akademien anseende barn begaf bevistade BIOGR Biskop blef blefvo blifva blifvit blott bref Carl Carl XI Christina deraf derefter derföre derifrån derom derpå derstädes dertill dervid disputation Doctor Domprosten dotter Drottningen död ehuru emedan erhöll Erkebiskop fadren Frih Friherre född författare förordnades förtjenster gift Grefve Gustaf Gustaf III gång hafva Herr Hertig Hertig Carl Hist hjerta Hofrätt hofvet huru hvaraf hvarest hvars hvilka hvilket jemte Johan kallades Kongl Konungen Kyrkoherde Källor Landshöfding latin Ledamot lefvande lemnade likväl liturgien Lund Lunds Stift lärda lärer Maj:t Matr Munck Mörner ning nåd oaktadt Oxenstierna prest Prof Professor Prosten Præses regeringen resa Riddarhuset riksdag Råd sedermera sednare sjelf skref Skrifter slut Småland Sthm stift straxt särdeles Theol tjenst tvenne Upsala utgaf utmärkt utnämdes voro året års åter åtskilliga äfven öfriga öfver Öfverste
Populära avsnitt
Sida 39 - Och dig i all din täckhet ter, En grym förvandlings lag du lyder: Du, vissnad, liknar dig ej mer, Du hastigt all min möda glömmer Och ledsnar vid min ömma vård; Bland ringa stoft din fägring gömmer — Du är ju otacksam och hård!
Sida 260 - ... utan äfven, om jag så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess höga lugn, dess medvetslösa oskuld, hela dess stora, dolda, blott för Skalden märkbara lif. Han betraktade henne icke blott med en älskares ögon , utan äfven och snarare som jag föreställer mig att en länge frånvarande Son skulle betrakta en älskad Mor, den han sörjer att hafva öfvergifvit. Och häraf kommer i alla hans framställningar den milda, till hälften Elegiska , ton, Bom så lätt finner ett återsvar...
Sida 40 - Förr må min sorg mitt lif förstöra Än gå i tvungen vänskap in! Du kan min sällhet icke göra, Om jag ej högst kan göra din.
Sida 299 - Munck rar närvarande. Han styrkte den vankelmodige Monarken, de gingo båda samfäldt in uti Drottningens sängkammare. Vid ett dylikt tillfälle är ett dubbelt uppträde högst ovanligt ****). Detta gaf anledning att utsprida det fästningen slagit chamade för auxiliartropparne. Muncken var helt ung, några och tjugo år gammal, liten men välvext, blonde, hade tycke af Hennes Majestät och all den tilltagsenhet, som gemenligen åtfölja de personer, hvilkas förtroende till eget vett utesluter...
Sida 39 - Men liksom du min hydda pryder och dig i all din täckhet ter, en grym förvandlings lag du lyder, du vissnar, dör och finns ej mer. Du hastigt all min möda glömmer och ledsnar vid min ömma vård, bland ringa stoft din fägring gömmer. Du är ju otacksam och hård!
Sida 260 - Del* 5 som röjer sig i hvarje rad, och i alla Skaldens målningar gjuter en egen värma, en egen kraft att röra. Grefve Oxenstjerna älskade i Naturen icke blott dess yttre skönhet, utan äfven, om jag så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess höga lugn, dess medvetslösa oskuld, hela dess stora, dolda, blott för Skalden märkbara lif. Han betraktade henne icke blott med en älskares ögon , utan äfven och snarare som jag föreställer mig att en länge frånvarande Son skulle betrakta...
Sida 262 - Man vid en konungs syn var i förundran dragen Som gick, af snillet förd, att fylla hjeltars lopp, Men, midt i banan trött, af nöjen blott betagen, På första lagern söfd, tycks glömma verldens hopp, Lik den, för trägna värf som bittid' stiger opp Och se'n är sömnig hela dagen.
Sida 39 - Ack, för en ann än mig! Jag tecken ser av ömhets tårar på Damons kinder röjas än: ett avsked så hans hjärta sårar, så kan han känna för en vän! Och jag, jag skall till evig smärta en sådan skatt på jorden si, det bästa och det ömsta hjärta, och själv dock icke lycklig bli. Mig skulle hopen svartsjuk kalla och ge mitt kval förhatligt namn. Jag kan dock utan köld och galla en skönhet se uti hans famn. Men se det dyra...
Sida 261 - ... färdig till anfall som försvar, öfverraskade han alla, men var sjelf aldrig brydd eller öfverraskad. Svårligen undgick honom någon löjlighet, och vid sådana tillfällen skonade han, i muntert öfvermod, ingen, icke en gång sina 102 närmaste vänner.
Sida 38 - Den lågan, som mig tär och bränner, Till Kärleks-elden icke hör, Dock oro i ett hjerta gör, Som starkt och ömt och häftigt känner. Det är en Vänskap, som mig rör, Som ej är gjord för tidens vänner. I dessa toner hor hon andats ut sin yttersta själskamp.