Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män ...

Framsida
F. & G. Beijers förlag, 1843
 

Så tycker andra - Skriv en recension

Vi kunde inte hitta några recensioner.

Utvalda sidor

Andra upplagor - Visa alla

Populära avsnitt

Sidan 59 - Och dig i all din täckhet ter, En grym förvandlings lag du lyder: Du, vissnad, liknar dig ej mer, Du hastigt all min möda glömmer Och ledsnar vid min ömma vård; Bland ringa stoft din fägring gömmer — Du är ju otacksam och hård!
Sidan 282 - ... utan äfven, om jag så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess höga lugn, dess medvetslösa oskuld, hela dess stora, dolda, blott för Skalden märkbara lif. Han betraktade henne icke blott med en älskares ögon , utan äfven och snarare som jag föreställer mig att en länge frånvarande Son skulle betrakta en älskad Mor, den han sörjer att hafva öfvergifvit. Och häraf kommer i alla hans framställningar den milda, till hälften Elegiska , ton, Bom så lätt finner ett återsvar...
Sidan 60 - Förr må min sorg mitt lif förstöra Än gå i tvungen vänskap in! Du kan min sällhet icke göra, Om jag ej högst kan göra din.
Sidan 315 - Munck rar närvarande. Han styrkte den vankelmodige Monarken, de gingo båda samfäldt in uti Drottningens sängkammare. Vid ett dylikt tillfälle är ett dubbelt uppträde högst ovanligt ****). Detta gaf anledning att utsprida det fästningen slagit chamade för auxiliartropparne. Muncken var helt ung, några och tjugo år gammal, liten men välvext, blonde, hade tycke af Hennes Majestät och all den tilltagsenhet, som gemenligen åtfölja de personer, hvilkas förtroende till eget vett utesluter...
Sidan 59 - Men liksom du min hydda pryder och dig i all din täckhet ter, en grym förvandlings lag du lyder, du vissnar, dör och finns ej mer. Du hastigt all min möda glömmer och ledsnar vid min ömma vård, bland ringa stoft din fägring gömmer. Du är ju otacksam och hård!
Sidan 282 - Del* 5 som röjer sig i hvarje rad, och i alla Skaldens målningar gjuter en egen värma, en egen kraft att röra. Grefve Oxenstjerna älskade i Naturen icke blott dess yttre skönhet, utan äfven, om jag så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess höga lugn, dess medvetslösa oskuld, hela dess stora, dolda, blott för Skalden märkbara lif. Han betraktade henne icke blott med en älskares ögon , utan äfven och snarare som jag föreställer mig att en länge frånvarande Son skulle betrakta...
Sidan 284 - Man vid en konungs syn var i förundran dragen Som gick, af snillet förd, att fylla hjeltars lopp, Men, midt i banan trött, af nöjen blott betagen, På första lagern söfd, tycks glömma verldens hopp, Lik den, för trägna värf som bittid' stiger opp Och se'n är sömnig hela dagen.
Sidan 59 - Ack, för en ann än mig! Jag tecken ser av ömhets tårar på Damons kinder röjas än: ett avsked så hans hjärta sårar, så kan han känna för en vän! Och jag, jag skall till evig smärta en sådan skatt på jorden si, det bästa och det ömsta hjärta, och själv dock icke lycklig bli. Mig skulle hopen svartsjuk kalla och ge mitt kval förhatligt namn. Jag kan dock utan köld och galla en skönhet se uti hans famn. Men se det dyra...
Sidan 283 - ... färdig till anfall som försvar, öfverraskade han alla, men var sjelf aldrig brydd eller öfverraskad. Svårligen undgick honom någon löjlighet, och vid sådana tillfällen skonade han, i muntert öfvermod, ingen, icke en gång sina 102 närmaste vänner.
Sidan 58 - Den lågan, som mig tär och bränner, Till Kärleks-elden icke hör, Dock oro i ett hjerta gör, Som starkt och ömt och häftigt känner. Det är en Vänskap, som mig rör, Som ej är gjord för tidens vänner. I dessa toner hor hon andats ut sin yttersta själskamp.

Bibliografisk information