Sidor som bilder
PDF
ePub

Företalet till sina åhörare.

Här hafven j nu, j, mine älskelige och välgunstige åhörare, hvad som en part af eder så hierteligen åstundat och så ofta af mig begärt hafve. Här finna j igen hvad iag i thet framledne åhret på Herrans vägnar med eder aff thet heliga rumet (predikostolen) talat hafver; icke att alle thesse evangeliske texter, i thetta värcket författade, äre af mig predikade vordne; ty tả hafver opasslighet och annat binder varit i vägen; tả hafver en och annan apostel-dag infallit på söndagen eller utom mitt skede. Så hade ock thet framledne året icke flere än 23 söndagar efter Trinitatis. Menn på thet att thetta ofullkomliga värcket monde hafva sin fullkomlighet så äre här alla evangeliske texter ifrå Advent till Advent utarbetade på sådant sätt, som j alla veta, att vid predikans slut then lärepuncten, som drifven var, uti vissa rijm till edert bättre minne vardt återhämptad. Jag gifver thet icke ut för något konstigt väsende, ty jag var aldrig någon poët, och vet nästan icke huru jag härtill kommen är, som then ther för aldrig någon svensk vers skrif. vit. Sielfva poësin kan här ey beller noga vara i ackt tagin, emedan som tijden offta så kort varit hafver, att thesse rijm i största hast äre skrifne, och ther i them några fel vore, hvaruppå iag ingalunda tviflar, hoppas jag dock så myckit förr aff eder ett mild omdömme, effter som jag mera har sedt theruppå, att föreställa textens egentliga mening än på poësiens sirlighet. Så beder iag ock tienstvänligen, att j ingalunda förargens öfver stafvelsen i skrifvande, i ty then här och ther går ifrå thet sättet, som nu för tijden aff mongen brukas, kan ey heller annorlunda vara, emedan som vij uti vårt svenska språk inga vissa reglar hafva, thereffter vi oss rätta kunne. Jag lemnar hvariom och enom sitt maner och sin frijhet, men iag allom oförgripeligen tänckt skrifva som närmast som mann talar, skall och vid tillfälle, ther så påfodras, gifva förmodeligen så goda skäl ther till, att hvar en skall finna sitt pöye.

Jag hade väl bort hafva fördrag med thetta mitt enfaldiga arbete att framträda för then granlaga verlden, hvilkom intet behagar, utan thet som särdeles lustigt, för köttet ljufligit och ansenligit är, och öfverens stämmar med hennes fåfängia sinne; ty thet vet jag hel väl, att en Lysander och Caliste, en Amadijs, eller någon sådan bok, är henne myckit mera angenem änn en andelig betracktelse; ehuruväl bon finner sig sielf uti sitt val bedragen, i ty hon väljer ett Sodoms äple, som ljufligt synes, för en skroflig vallnött, ther dock i thenne finnes en nyttig kerna, men i thet andra intet annat än stofft.

Hennes omilde omdömme är mig ey beller okunnigt, och buro som hon thet bästa upsåtet plägar begabba, och intet för dugelig holler, utan thet hon sielff aflat och födt hafver, thet fast monga för mig förfarit hafve, som större saker skrifvit, än thenne lilla boken vara monde. Menn sij, något sådant hafver icke afskreckt mig att fullfölja thet, hvar med jag söker att tiena Gud och att förnöja edert åstundan. Uptagen förthenskull med ett väl-gunstigt och christeligit gemöte hvad som eder här af ett trogit hierta meddelas. Låter thet Gudz ord, som här uti författad är, finna rum uti edert hierta och mig ati eder vänskap.

Att thetta enfaldiga arbete icke alldeles kan misshaga eder, therom hafver jag ett stort förtröstan, ty j hafven thet sielff begärt. Menn vill verlden theraf göra spe, thet må bon, ty jag är icke bättre än mina fäder. Then, som icke vill skattat för gull och cederträ till then andeliga bygningen (som thet ey heller är), han må åtminstone hollat för kalck och sten, som och behöfves till ens bygnings fullbordan.

Här äre ijdel Guds ords blomster, låter verldsens barn vara spindler, som theraf dij förgifft, menn j, mine christelige åhörare, varen j nyttige bij, som therutur suga honung.

I hafve nu i sin åhr väl förstått, huru troligen iag med eder menar, och hvad iag med all min predikan hos eder sökt, nemligeu thet, hvareffter hvar och en rättsinnig lärare syfftar, thet ār: Gudz äbra och sina åhörares uppbyggelse. Thet äret och allena, hvad jag med thetta enfaldiga värcket åstundar; vinner iag thet, hvilket iag ock visserligen hoppas, så lefver och dör iag väl förnögd.

Therföre hugnen mig 'ther med och bruken denna boken rätt, så skall Gud hugna eder igen och gifva sin välsignelse ther til, att hvarken mitt arbete, som iag härutinnan hafver användt, eller edert läsande skall vara utan frucht. Hvad ing nu bär förtroligen talar med eder som mine enskylte åhörare, thet monde iag och hiertelig gerne önska aff allom, som thetta värcket värdigt holla att igenom läsa.

Befaller eder härmed sampt alla fromme christne uti Gudz nådige beskydd, till all kropsens och siälones vältreffnad och förblifver städze Eder alles

trogneste förebedjare hos Gud Stockholm den 20 Januarij Anno 1686.

Job. Vultejus.

liste Anvents söndag.
Evang. Matth. XXI: 1-10.

E.

konung kommer bär, från bimlens bögd nedsänder. Gläd tig! Hans tillkomst oss till tröst och nytta länder. Han kommer fattig nog och är dock ganske herlig, Samt till sitt biertelag sachtmodig mild och kärlig.

Han kommer sanner Gud, then alt vet, seer och börer,
Och then ock sig til tienst bvar menskios hierta rörer.
Ho tör förneka thet, hvad ban vill och befaller,
Strax moste ske med hæst, hvad som ban man påkaller.

Han kommer med sin nåd uti vår hiertans boning,
Vill sielf therione bo att värka full försoning,
Här kommer tben, som vill then tiocka syndsens snara
Frijvilligt lösa upp, att vij må frye vara.

Sij, christen sial, tin Gud och konung utan lijke,
En undersåte tro var tu uti hans rijke.
Han kommer rydande; tin kläder under brede
Och fägne bonom väl med ödmiukbeet. Var rede

Med lydna, börsambeet, så och med fridsens palmer,
Med bosianna sång, med loff och frögde-psalmer,
Så skall han vara tig en frelsare och konung,
Och tu skalt smaka här hans nådes söta honung,

Till thes i sinom tijd han tig skal bädan flyttia,
Ther tu j herligbeet hans rike skalt besittia
Med glädje, frid och frögd och outsäylig gammars.
Vij önskom nu: 0 Gud, gif oss thet allesamman.

2:dre Advents söndag.

Evang. Luc. XXI: 25-33.

[ocr errors][ocr errors]

Merk, domaren förbanden är,
Vår kommand' Jesus är bardt när,
Hans teken ba vij redan sett,
Yvad ban förkunnar thet är skett;
Dok står bans godheet vist och fast,
Han öfverrasker ey med hast,
Han varnar först och säyer till,
Sann bättring ther med sökia vill.
Gudz straff vist bonom öfver går,
Som sådant uti vädret slår;
Ty som ett nät och snaro-fall
Tben sidste dag vist komma skall
Med buller, skräck och ängsle-roop
Utöfver hela jordens hoop,
Sin lön skall visserligen tå
Hvar een effter sin gerning få.
Therföre, ach, cbristtrogen sial,
Lyd Jesu råd, betänck tig väl,
All dryckenskap och kättia skyy
All girigheet och buksorg Ayy, "
Med vaksambet boll ända fram,
I bönen var ock ydkesam;
Tå skall then dagen vara tig
Till tröst och ey förskreckelig.
Thet unne oss, o Jesu kär,
Och låt oss nu så lefva här,
Att vij tå kunna väl bestå
Ocb uti saligheten gå.

[ocr errors]

3:die Advents söndag.

Evang. Matth. XI: 2-11.

O sij, vår biertans frögd, vår Jesus kommer bär,
Vår vänn, vår läkjare, hvars lijke ingen är,

The patriarkers bopp, och trogne fäders trängtan
Then the förbijdat ha med suckan och med längtan.

Si ormetramparen, then bielt aff Davids ätt,
Om then i Paradijs Gud fader hade jätt,

Han uppenbaras ou och synlig sig inställer,
Strax satans list och väld han nederslår och fäller.

O Jesu, siäle-roo, ästu then komma skall?
Ja. Thes upfylles nu min siäl med frögder all.

Blind' halte, spittälske härom klart vitzord föra,
The döde reeses up, så ock the döfve höra.

Predikas icke ou med glädie Gudz ordz röst
I kors och syndasorg, them fattigom till tröst?

Så kom, min christen, kom, när korss och synd tig tvingar,
Kom til tin Jesum tå, fly till hans nåde-vingar,

I ijdel lust och frögd tip sorg han vänder vist,
Han läker syndsens såår och helar all tin brist.

Tro att han kommen är och ingen ann' förbijda,
I honom sök tip tröst och saligheten blijda,

Seg: Jesu bör min böön, och stadighet giff mig,
Att iag i mot ocb med må hålla mig til tig,
Lätt uti thenne verld mig intet frå tig drifra,
I lijfvet och i död vil iag tin egen blifva.

[ocr errors][merged small][ocr errors]

4:de Advents söndag.

Evang. Ioh. I: 19-28.
0, Jesu mild, bönbör hvad iag na beder tig,
Gif mig tin nåd, at iag må känna tig och mig,
Och i mitt lefverne med munn aff hiertans grund
För menniskor bekänna tig i alla stund.
Tu mig tben rätta väg till sandings kändzlo för
Och lär hur jag min munn och tunga bruka bör,
Tu sielff bered tig väg uti mitt hierta, kom,
Kom til uplysa mig, at iag må varda from,
Stå med mig ati korss, i motgång och i nöd,
För mig till bimmels frögd genom en salig död.

« FöregåendeFortsätt »