Sidor som bilder
PDF
ePub

Sitt folck till at frälsa väl
Ifrå synd til kropp och siäl.
Förty skole också vij
Göra oss frå odygd frij,

Genom en omskärelse,
Som till hiertat moste ske,
Och med en alfvarlig bast
Läggia bort all synd och last.

O, min Jesu, blif i mig,
Alt mit hop thet står till tig.
Jesu, Jesu, natt och dag
På tig städze täncker iag;

Tig iag beder hiertelig,
Att tu sielf omskärer mig
Till mitt bierta och hvad meer,
Som åt thenne verlden leer,

At iag alt förachta må,
Och här kunde lefva så,
At iag må behaga tig
Här och ther evinnerlig

Söndagen effter Nyåhrs-dagen.

Evang. Matth. III: 13-17.

Här kommer Jesus sielf och låter döpa sig, Thet visserligen skeer til goda tig och mig; Ty thermed ville ban oss renselse tillföra, Och all rättferdighet uti vår stad fullgöra.

För sig behöfde han ey något bad att få, Ey ingen döpelse, som andre undergå; Ty han var utan synd, dock lell lätt han sig döpa, Then med sitt dyra blod oss ville återköpa,

Och giorde så thermed then fromma Herren god, All döpelse, som skeer, oss till en helig flod. Then oss af syndzens träck aftvager och oss renar Och i förbund med Gud stadfästar och förenar.

Min christen, tu äst döpt och med förbundsens ord Till Jesu Christi lem och Gudz arfvinge giord; Så see nu också till, at tu må städse blifva I hans rättfärdighet och aldrig öfvergifva

Tin döpelses förbund, thet tå med Gud och tig Stadfäst och slutit vardt, thet hålt oryggelig; Så skall ock emot tig Gudz stora nåd sig vijsa, Och tu skalt få tin Gud evinnerliga prijsa.

Trettonde-dagen.

Evang. Matth. II: 1-12.

Jesu, tig iag beder gerna,

Lätt uti mitt mörka sinn
Lysa tits ordz liuss och stierna,
Gif mig thet i hiertat inn,

Att iag tig må vörda, ähra,

Som min Gud och konung hull,
Bättring, böner tro hembära,
Mirrham, rökelse och gull.

Mig beskärma och försvara,
Som tin undersåte tro,
At iag uti nöd och fara
Under tig må säkert bo.

Så vill iag tig tacka, prijsa
Här i oro tijmelig,
Sedan tig och lof bevijsa

Ther i ro evinnerlig.

1:sta söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Luc. II: 42-52.

Hvar finner iag then skatt, ther efter iag så längtar,

Hvar hafver han sitt huss, sitt hemvist och sitt bo?
Min Jesu menar iag, som är min siäla-ro,

Och effter hvilken iag med stor åstundan trängtar.

Ah! Jag har honom mist, thet kan iag nu besinna,
För mina synder skull, så stora som ock små,
Är han nu tappat bort och veken mig ifrå.
O vee, hur ängslas iag, hvar skal iag honom finna?

Min christen, thenne skatt ey finnes uthi iorden,

Ty han iu himmelsk är och himmelsk gör han tig.
Så sök nu honom ther, han låter finna sig:
Uti sitt helga ord är han städz fünnen vorden.

Här är Maria samt med Joseph ett exempel,
Och lära med sijn dygd och christeliga nijt
Att sökia thenne skatt med ängzlan och med flijt.
Men hvar och i hvad rum? Uti hans helga tempel,

Mitt ibland lärare, ther han them bör och spörier.

Så gör han ock ännu mot them, som hafva kār Hans boningz buss, sij them så är han altijd när, Och them med tålet sitt förlustar och försörjer.

Gif, Jesu, mig tin nåd, thet är hvad iag begärer, När iag tig sökia vill, at iag tig icke tå

Bland fränder, vänner här i verlden sökia må, Men helst uti titt huss, ther man titt ord rätt lärer.

Frå thetta sökiande låt aldrig mig af vijka,

Till thes iag en gång ther i glädie och i frögd
Må finna tig igen, uti tin himmels högd,
I templet ther tu bor, uti titt himmelrijke,

Ther intet finnas må, som kan mig frå tig drifva,
Ther mera ey behöfz med ängslan sökia tig,
Ther blifver iag med tig oåtskild visserlig,
Thet ville, Jesu tu, i evighet mig gifva.

XIII: 8.

2:dra söndagen efter Trettondedagen.

Evang. Joh. II: 1—11.

0, huru lycklig är thet par

På alla bröllopz-festen,

Som Herren Jesum med sig har,
Then bästa bröllopz-gästen.

Om någon brist än finnes ther
I hushåld margaledes,

Så är dock tröst och hielpen här,
När Jesus är tillstädes.

Hans nåde-källa ypnar sig,
Han vet väl rätta tijden,
Och tå välsignar rundelig,
När sorgen är framliden

Ty vattnet vänder han i vijn
Och alla rijklig mättar',
Ersätter alt med nåden sin,
Som texten meer berättar.

Lär mig, o Herre Jesu blijd,
I motgång, nöd och fara
Förbijda tolelig tin tijd,

När tu vilt hielpsam vara.

Mitt tåre-vattn gör till vijn,
Min gråt förvänd i löye.
Välsigna mig med trösten tin,
Tin godhet mig förnöye.

Tå har iag nog här timmelig
Aff alt, hvad här kan skattas,
Tå skall och ther evinnerlig
Mig aldrig något fattas.

3:dje söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Matth. VIII: 1-14.

Herr' Jesu iag står här för tig
Spittälsk och full med synder.
Thet ängzlar och bedröfvar mig,
I trone är iag blinder.

Jag ber med then spittelske man:
Min Gud gör med mig nåde,
Mig rena, om tu vilt, tu kan,
Frelss mig af syndsens våde.

Kom in uti mins hiertans buss,
Så varder iag rättfärdig,
Tänd upp uti mig trones liuss,
Tå blifver iag ock värdig

Med tig att sittia vid titt bord
I himmel-rijketz frögder,

Thet lär vist skee; säg man ett ord,
Så blir jag väl förnögder.

4:de söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Matth. VIII: 23-27.

Här finnom vij af dagsens text, såsom uti een spegell,

Gudz kyrkia vara lijkt ett skepp, som löper för fullt segel,
På verldzens bullersame haaff aff storm upvuxne böljer,
Then ena våg then andra slår och skeppet öfversköljer.
Lät man så ske, hvad äret meer? Lätt floden thet bortdrifva,
Ther Jesus man förvissar oss, att han ther i vill blifva;
Han är then rätta skepzpatron, hans kors then starcka masten,
Som håller skeppet väl vid macht, och sielf bär hela lasten.
Vår Jesus är en underman, och när han man påkallar,
Så moste haafvet stilla sig, ehvad thet eljest svallar.
Så, så, min Jesu, kan tu thet, så kan tu och väl mera
Förmedelst tina gudoms krafft i alla tijder göra;

« FöregåendeFortsätt »