Sidor som bilder
PDF
ePub

Sitt folck till at frälsa väl
Ifrå synd till kropp och sial.
Förty skole också vij
Göra oss frå odygd frij,

Genom en omskärelse,
Som till biertat moste ske,
Och med en alfvarlig bast
Läggia bort all synd och last.

0, min Jesu, blif i mig,
Alt mit bop thet står till tig.
Jesu, Jesu, natt och dag
På tig städze täncker iag;

Tig iag beder biertelig,
Att tu sielf omskärer mig
Till mitt bierta och hvad meer,
Som åt thenne verlden leer,

At iag alt förachta må,
Och här kunde lefva så,
At iag må behaga tig
Här och ther evinnerlig

Söndagen effter Nyåhrs-dagen.

Evang. Matth. III: 13-17.

Här kommer Jesus sielf och låter döpa sig,

Thet visserligen skeer til goda tig och mig;
Ty thermed ville ban oss renselse tillföra,
Och all rättferdighet uti vår stad fullgöra.

För sig behöfde ban ey något bad att få,

Ey ingen döpelse, som andre undergå; Ty han var atan synd, dock lell lätt ban sig döpa, Then med sitt dyra blod oss ville återköpa,

Och giorde så thermed then fromma Herren god,

All döpelse, som skeer, oss till en helig flod. Then oss af syndzens träck aftvager och oss renar Och i förbund med Gud stadfästar och förenar.

Min christen, tu äst döpt och med förbundsens ord

Till Jesu Christi lem och Gudz arfvinge giord;
Så see nu också till, at to må städse blifva
I bans rättfärdighet och aldrig öfvergifva

Tin döpelses förbund, thet tå med Gud och tig

Stadfäst och slutit vardt, thet bålt oryggelig; Så skall ock emot tig Gudz stora nåd sig vijsa, Ocb tu skalt få tin Gud evinnerliga prijsa.

Trettonde-dagen.

Evang. Matth. II: 1-12.

Jesu, tig iag beder gerna,

Lätt uti mitt mörka sinn
Lysa tits ordz liuss och stierna,

Gif mig thet i hiertat inn,

Att iag tig må vörda, ähra,

Som min Gud och konung bull,
Bättring, böner tro hembära,

Mirrbam, rökelse och gull.

Mig beskärma och försvara,

Som tin undersåte tro,
At iag uti nöd och fara

Under tig må säkert bo.

Så vill jag tig tacka, prijsa

Här i oro tijmelig,
Sedan tig och lof bevijsa

Ther i ro erinnerlig.

[ocr errors]

I:sta söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Luc. II: 42-52. Hvar finner ing then skatt, ther efter ing så längtar,

Hvar hafver han sitt buss, sitt bemvist och sitt bo?

Min Jesu menar jag, som är min siäla-ro, Och effter bvilken iag med stor åstundan träogtar. Ah! Jag har honom mist, thet kan iag nu besinna,

För mina synder skull, så stora som ock, små,

Är han nu tappat bort och veken mig ifrå. Ovee, hur ängslas iag, bvar skal iag bonom finna? Min christen, thenne skatt ey finnes utbi iorden,

Ty ban iu himmelsk är och bimmelsk gör han tig.

Så sök nu honom ther, ban låter finna sig: Uti sitt helga ord är han städz funnen vorden.

Här är Maria samt med Joseph ett exempel,

Och lära med sijn dygd och christeliga nijt

Att sökia thenne skatt med ängzlan och med Aijt. Men hvar och i hvad rum? Uti hans helga tempel,

Mitt ibland lärare, ther han them bör och spörier.

Så gör han ock' ännu mot them, som hafva kär

Hans boningz buss, sij them så är ban altijd när, Och them med talet sitt förlustar och försörjer.

Gif, Jesu, mig tin nåd, thet är hvad iag begärer,

När jag tig sökia vill, at iag tig icke

Bland fränder, vänuer här i verlden sökia må, Men belst uti titt buss, ther man titt ord rätt lärer. Frå tbetta sökiande låt aldrig mig af vijka,

Till thes iag en gång ther i glädie och i frögd

Må finna tig igen, uti tin bimmels högd, I templet ther tu bor, uti titt bimmelrijke, Tber intet finnas må, som kan mig frå tig drifva,

Ther mera ey beböfz med ängslan sökia tig,

Ther blifver iag med tig oåtskild visserlig, Thet ville, Jesu tu, i evighet mig gifva.

XIII: 8.

2:dra söndagen efter Trettondedagen.

Evang. Joh. II: 1–11.
0, hura lycklig är thet par

På alla bröllopz-festen,
Som Herren Jesum med sig bar,

Then bästa bröllopz-gásten.

Om någon brist än finnes ther

I husbåld margaledes,
Så är dock tröst och bielpen bär,

När Jesus är tillstädes.

Hans nåde-källa ypnar sig,

Han vet väl rätta tijden,
Och tå välsigoar rundelig,

När sorgen är framliden

Ty vattnet vänder han i vija

Och alla rijklig mättar,
Ersätter alt med nåden sin,

Som texten meer berättar.

Lär mig, o Herre Jesu blijd,

I motgång, nöd och fara
Förbijda tolelig tin tijd,

När ta vilt hielpsam vara.

Mitt tåre-vattn gör till vijn,

Min gråt förvänd i löye.
Välsigna mig med trösten tin,

Tin godhet mig förnöye.

Tå har jag nog här timmelig

Aff alt, hvad här kan skattas,
Tå skall och ther evionerlig

Mig aldrig något fattas.

3:dje söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Matth. VIII: 1-14.
Herr Jesu jag står bär för tig

Spittälsk och full med synder.
Thet äogzlar och bedröfvar mig,

I trone är jag blinder.

1

Jag ber med. then spittelske man:

Min Gud gör med mig nåde,
Mig rena, om tu vilt, tu kan,

Frelss mig af syndsens våde.

[merged small][ocr errors]

Med tig att sittia vid titt bord

I himmel-rijketz frögder,
Thet lär vist skee; säg man ett ord,

Så blijr jag väl förnögder.

4:de söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Matth. VIII: 23—27. Här finnom vij af dagsens text, såsom uti een spegell, Gudz kyrkia vara lijkt ett skepp, som löper för fullt segel, På verldzens bullersame baaff aff storm opvuxne böljer, Then ena våg then andra slår och skeppet öfversköljer. Lät man så ske, hvad äret meer? Lätt fodeu tbet bortdrifva, Ther Jesus man förvissar oss, att bao tber i vill blifva; Han är then rätta skepzpatron, bans kors then starcka masten, Som båller skeppet väl vid macbt, och sjelf bär hela lasten. Vår Jesus är en underman, och när ban man påkallar, Så moste baafvet stilla sig, ebvad tbet eljest svallar. Så, så, min Jesu, kan tu thet, så kan tu och väl mera Förmedelst tina gudoms krafft i alla tijder göra;

« FöregåendeFortsätt »