Sidor som bilder
PDF
ePub

Ty beder iag tig hiertelig, när något mig vil stielpa,
Att tu mig tå biståndig äst, och villig til at hielpa
Mot alla mina afvundzmän, som intet gott mig unna;
Att the med all sin macht och väld mig intet skada kunna.
Med tina hand betäck tu mig, när korss och motgång susar,
Och lijka som ett stormfult haff upkastar sig och brusar.
Ty tu en hielp i nöden äst, och vest väl theras bästa,
The som sitt hopp med tolemod på tina godhet fästa.
Förty all flodars forse-fall tu ville frå mig vända,
Therföre skall iag prijsa tig altijd förutan ända.

[merged small][merged small][merged small][ocr errors][merged small][merged small]

5:te söndagen efter Trettonde-dagen.

Evang. Matth. XIII: 24-30.

Sij, så går thet här i thenne verlden till,

När som en lärare, som trolig lära vill,
Skall Gudz ordz ädla säd på kyrckio-åkren såå,
At then i hiertat väl sin trefnad vinna må.

Så kommer också fram ovännen Lucifer
Och blyges ey att såå sitt ogräss här och ther,
Som bär sin skadlig frucht och växer lika med
Upp såsom hvetet gör then ädla, goda säd.

Men see dock huru god vår Herre Jesus kär
Vid thenne olijkhet i växten sinnad är;
Han vill ey att man strax ogräset plåcka får,
På thet att hvetet ock ey up tilljka går,

Fast meer att thet skall stå till skördetijden blijr;
Så lyder ju then lag, som skördemannen gijr,
Att när the funno tå ogräset rijkelig,

I knippor bunno thet och ladet så för sig,

Att genom eld och brand thet strax upbrännas må.
Thesslijkest skulle the ock bvetet lijka så
Uphämpta med all flijt och god försichtighet
Och thet församla väl i lados säkerhet.

O Jesu, tu, som vilt, att ingen skall förgås,
Hvarföre och titt ord på kyrckio-åkren såås,
På thet att genom thet gott hvete växa skall.
Men sij, ovännens list, som gerna sijr vårt fall,

Hur han så dag som natt omkring oss står och går
Och ibland bvetet titt ogräset sitt utsåår.

Bevara mig för sömn och syndsens säkerhet,
Ty thet är satans ramm, at han med idksamhet

Anställer tå sin konst och syndig-sädes-tijd;
Ty gif mig tina nådh, o Jesu, Herre blijd,
Att i min christendom med renhet och med tucht
Jag städze bära må en edel, hvete-frucht,

På thet, när tu tin dag och skördand kommer till, Ther tu ogräset ifrå hvetet skilja vill,

At iag i himmelen af tina englar, tå

The rätta skördemänn, med frögd församlas må.

Söndagen Septuagesima.

Evang. Matth. XX: 1-16.

At lefva väl förnögd thet är ey hvarmans håfra,

Thet är alleen aff Gud en skänck och nådegåfva.
Lär mig thet väl förstå, tu som rättfärdig äst,
Giff hvad mig nyttigt är, ty tu förstår thet bäst.

Bevara mig för haat och afvundz skalckestycke,
När jag här lijtet får, en annan åter mycke,
Att jag ey knorrar tå, emot tins viljas lag;
Ty gör tu i tin ting alt effter titt behag.

En trogen arbetsman i sin tijd tu bekröner,
Dock icke aff förtienst, utan aff nåde löner,
Som en rättfärdig Gud, tu lönar här och ther,
Och ingom orätt gör, ty tu har alla kär.

Jag beder tig, min Gud, lätt mig med alla fromma
Snart i en salig stund till afftonhvijla komma,
Att få af tína hand tin lofvad nåde-löön,
Thereffter längtar iag. O Gud, hör tu min böön.

Söndagen Sexagesima.
Evang. Luc. VIII: 4—15.

Tu himla sådes-man, o Jesu, biuder till,

Som then sin himmelsk säd ibland oss utsåå vill. Tu allastädes såår titt helga ord och lära, Och vilt att rijkelig man fruchten skall frambära.

Men jag beklaga må min oförmögenhet,
Att svaga köttet ey sig rätt bereda vet

Att taga mot tin säd, ty vägen är förtrampat.
Mitt hierta, menar iag, är hårdt och samman stampat

Såsom ett helleberg, at intet kan upgå,

Ty mongen odygdz tagg iag när mig finna må. Therföre, o min Gud, send mig tin nåd till handa, Bered min hiertans iord genom tin ord och anda,

Att jag må bära frucht uti stor ymnighet,
Med goda gerningar utan skrymtachtighet,
Och så min trones frucht må här för verlden lijsa,
Så skall jag tig, min Gud, evinnerliga prijsa.

Söndagen Estomihi..

Evang. Luc. XVIII: 31-43.

Ett obegripligt siäle-liuss må vij vår Jesum kalla,

Som kommen är på iorden nid till att uplijsa alla,
Så judar som then hednahoop, som man i verlden finner,
Han bor uti ett sådant liuss, tijt intet öga hinner

I thenne dödlighetens moln, som platt oss inne skräncker, Men Jesus genom sielfvan sig oss liuss och anda skäncker. I dagsens evangelio han en blind man uplijser

Och honom ger sin syyn igen, thermed sin godhet vijser.

Så monde hann om pjnan sin ock en uplyssning gifva
I lärjungarnas oförstånd och så sin lära drifva,
Att thet, hvad honom förestod, och the än icke viste
För infödd hiertans mörckbet skull, them klart för ögon lyste.

Hann monde också om sin död för them alzintet dölja,
Och att jämväl upståndelsen på döden skulle följa.
Lätt, Jesu, uti hiertat vårt (thet önskom vi nu alla),
Som i oss helt förmörkat är, tin nådes strålar falla;

Ty ingen är, som eljest kan vårt oförstånd förtaga,
Men tu kant med titt nådes liuss alt mörker frå oss jaga.
Uplyss oss, att vi här dock må then rätta kunskap finna,
Tin pjna och tin korsens död rätt christlig att besinna,

Och buru som vij genom tig, o Jesu, Herre käre,
Frå mörcksens häär och välligheet aldels förlöste äre;
Hielp oss ther till, o lijfzens liuss, thet är hvad vij sidst bedie,
Att vij en gång titt ansichte få see med evig glädie.

Söndagen Invocavit.

Evang. Matth. IV: 1-11.

Thet vor en iämmer stor och meer än hiertans sorg,
Ther vij ey hade tröst, at Gud vor' oss en borg,
Ett värn och ett beskärm på alle rum och stunder
Mot satans freste-nät och listige påfunder.

Ty natt och dag hann går såsom uti en ring
Till att upsluka oss, som leyonet omkring.

Tre streck ban biuder till, ther med hann söker dåra
Then ussle mennskjo-siäl och hennes tanckar såra:

Misströst, förmätenhet, att komma oss på skam
Och penninggirighet, sij thermed går hann fram.
Hvad vill ett lijtet barn emot en rese göra?
Hur vill mot leyonet ett lamb sin saak utföra?
Så lijtet kunne vij mot diefvulen förmå

Och med vår ringa krafft mot frestelsen bestå; Men Jesus är vår tröst, som är för oss framgångit, Och satan med sin mackt till intet giordt och fångit. Tig, Jesum, bediom vij: med nåde statt oss bij, Frels oss frå satans list och grimma tyrannij. Hielp at vij mannelig mot honom kunne kämpa, Och all hans mackt och list med tro och ordet dämpa; Lätt segren blifva vår, at vij för all vår sorg En gång må glädie få uti tin himmels borg.

« FöregåendeFortsätt »