Sidor som bilder
PDF
ePub

Söndagen Reminiscere.

Evang. Matth. XV: 21-28.

O sij, hvad see vij här? En kananeisk qvinna,

Som sig fördrista må med bön at öfvervinna

Een allmackt, hvilkens krafft allt stelle rör och bär
Hvars starckheet mera fast än hela verlden är;

Hon monde i sin nöd fast idkesamlig qvijda,
Så lätt på sidstone sig Jesus ock bestrijda,

Thet syntes ju väl först, som vrångt på färde yar,
I ty at Jesus teg och gaff slett intet svar,

Och tå han svarade vor' orden också hårda,
Som vill' hann intet sig om henne låta vårda.
Hann nämde henne platt: en ovärd hednisk hund.
O svåra, hårda ord utaff en helig mund!

Men såsom hennes tro sig under korsset ökte,
Så bleff hon ock bönhörd och feck thet, hvad hon sökte.
Sij hvad en trägen bön, hos Gud alltijd förmår,
Hvad gått och tienligt är, thet vinner hon och får.

Förthenskull, när nu korss och satan tig vill stielpa,
Och eljest ingen fins, som kan i nöden hielpa,

Så fly til Jesum tå med bön och stadig tro,
Ty han vist hielpa kann ur nöd och all oro.

Vill hann sig icke straxt tin vilja effter lämpa,
Så härda tu mann fram med stadighet at kämpa,

Ty thet är så hans sed, at hann oss pröfva vill,
Och när i profvet hann oss sätter hårdast till,

Tå är hans nåde när, sin hielp hann låter finna,
Och med vår bön och tro sitt hierta öfvervinna,

Så vänder jag mig nu til tig, o Jesu kär,
Och beder: Var tu mig med tinom ande när,

Som undervijsar mig rätt stadelig att bedia,
Och på tig i min nöd min tro och hopp att städja,
Till thes omsijder iag, min Jesu, genom tig
Blijr frelst ifrå alt ondt, när jag dör sällelig.

Söndagen Oculi.

Evang. Luc. XI: 14-24.

Hur mäcktig satan är, kann ingen nog beskrifva,
Ho vil dock thenne gäst utur vårt hierta drifva?
Thet kann ormtramparen, vår Jesus, ju väl göra,
Och emot Beelzebub vår svåra saak utföra;

Ty han är starcker nog och ingen är hans lijke,
Ja hann är kommen att förstöra satans rijke.
O Jesu, statt med oss och see til vårt elände,
Och med Guds fingers krafft all satans mackt affvände.

Gör våra lemmar frij ifrå hans band och snara,
Lätt honom fången tin evinnerliga vara,

Lätt oss igenom tig här honom öfvervinna,
Att han må aldrig meer hoos oss sin boning finna.

Ty vij utaff titt ord och dyra sacramente

Then rätta mannligheet och bästa styrckjan vänte,
Thermed benåde oss, att vij trofaste blifve;
Och sedan evig ro i himmelen oss gifve.

Mariæ Bebodelse

Evang. Luc. I: 26-38.

Et herligt evangelium vij thetta måge kalla,

Som sannerlig är tröstefult och nyttigt för oss alla.

Ty här beskrifs en örtegård, som bär sin frucht och blomma,
Thes ädla växt skal komma oss til salighet och fromma.
Maria örtegården är, ther till aff Gud utsedder,
Och med Guds andes bimladagg befucktad och tilredder,
Men sielfva blomstret Jesus är, som fins i thenne gården,
Then oförskyldt aff nåde oss frå Gud är sänder vorden.
Uti sin manndom see vij här vår Jesum herlig grönska,
Och ger en sådan styrckjand krafft, som hiertat monde önska.
Nu Gudz son har vårt kött och blod af kärlek på sig tagit,
Så är vår siäl med nåde prydd, vår syndesåår afftvagit.
För ha vij öfver våra synd nog orsak hafft att qvijda,
Men nu ha vij ett stadigt hopp om saligheten blijda.

Thet vill här englen Gabriel oss med sitt bodskapp vijsa,
Therföre skole vij vår Gud med mun och hierta prijsa.
Vij bedie tig, o Jesu kär, oss thet af nåde unnė,
Att vij uti vårt hierta tig med trone afla kunne,
Och spöria tillväxt i vår siäl af andelige håfvor,
Af andans frucht, med trones liuss och kärlekzrijke gåfvor,
Med frögd och frid, longmodighet och tolemodsens kynne
Samt späko och sacktmodighet och kyskhetz ädla sinne.
Ab, att dock sådant kunde väl uti vårt hierta gömmas,
Tå kunde thet med rätta för en örtegård berömmas.
Ther i the bästa fruchter fins, som mann sig ville önska,
Ho thesse har, hann skall och ther evinnerliga grönska.

[ocr errors]

Söndagen Lætare.

Evang. Ioh. VI: 1-15.

Gud, hvad see vij här? En tämlig hoop och skara... Utaf femtusen man i öknen samman vara,

Ther intet annat fins än ijdel toma diskar,

Fem bröd alleen af biug och ther till med två fiskar,

Och intet mera är för penningar att fånga.
Men hvad vill thetta dock förslå ibland så många?
Thet är förnufftz förslag, som intet längre hinner.
Än som till pungz och hvad för ögonen man finner.

Men sij vår Jesus här then rätte milderijke
Spijssmestaren hann är, then ingen har sin lijke;
När som the bröden fåå, han tar i sina händer,
Och sin tacksäyelse och bön till Gud upsänder.

[ocr errors]

Tå med förundran strax mann krafften hans förspörier,
Att thet, som lijtet är, fem tusen mann försörier.
Ja, hvad som meera är, all brist med mackt försvinner,
Af thet, som öfverbleff, tolff korgar mann här finner.

Ho vill förthenskull nu i brist och armodz fara
Misströsta på Gudz hielp och så klenmodig vara?
Ty Jesus lefver än och vill ännu bevijsa,
Att hann kann samma konst och rijkeliga spijsa

Aff lijtet förråd them, som honom fruckta, ähra,
Och vandra gudelig uti hans bud och lära.

O Jesu, föd vår kropp och spijsa ock vår siäl,
Så går oss här och ther evinnerliga väl.

Söndagen Judica.

Evang. Ioh. VIII: 8-59.

Som mann en bind förfölgia plä, tu, Jesu, jagad blifver, Man brukar ther till list och våld med dierfhet och stor ijfver. Sij, diefvulen är jägaren, som söker tig kring hvärfva, Hann hissar sina hundar fram, som skole tig förderfva.

The phariseer menar iag, som borde hel'ge vara,
The gillra här och ther för tig och ställa nät och snara,
The blåsa med försmädelse och jachten så anställa
Med raserij och gifftigt taal, att the tig måge fälla.

Tu, Jesu, står bär i vår stad och låter tig försmäda; Ändock tu aldels helig äst, med namnet diefvul häda. En samarit the kalla tig och hvad mann kann upleta At kränckia tin oskyldighet, titt hierta att förtreta.

Ehvar tu äst, förfölja the titt lefverne och lära,
The sökia och upå alt sätt att tystna nid tin ähra.
Thet hade vij bordt undergå, thet hade oss bort lijda,
Som viste så motvillelig tin lag att öfverskrijda.

Men sij, tu låter jaga tig som hindena then spaka,
Och vilt för oss all diefvuls styng och sielfva döden smaka.
O Jesu, gif tin nåd thertil, här på att alltijd tänckja,
När våra fiender haata oss och sökja oss att kränckja,

Att vij tå uti tolemod tig kunne effter följa,
Och oss försvara som sig bör och sanningen ey dölja.
Lätt oss ock städse om titt ord rätt tänckja och rätt döma,
Att vij theraf må bafva tröst och thet i hiertat göma,

På thet att dödsens faslighet hans grymma mackt oeh fara
Oss icke må till evig tijd til skam och skada vara.
Och kort: Lätt oss tin nådehielp uti all nöd besinna,
Att vij med tro och manlighet alt kunna öfvervinna.

Palm-söndagen.

Evang. 1 Cor. XI: 23-29.

Tå Jesus nu förrådder vardt, just tå i samma natt
Vardt utaff honom väl betänckt then nattvarden insatt,
Ther aff vij alle hafva tröst till lijff och salighet,
Mot samvetetz orolighet och siälones förtret.

[ocr errors]

Ett testament aff vicktighet, som theraff krafften fick,
Att han bekräfftat med sig sielff, tå hann till döden gick.
Theraf hans kärleek rönjas kann, then obegrijplig är,"
Och synes klart aff thetta värck, att han oss hafver kär.
Sij, Ahasveri gästebod var aff stor pomp och prackt,
Mong herlig rätt och kostlig drick, ther var them förebrackt.
Men intet sådant nämnas må med all sin dyrbarhet,
Mot thetta Herrans gästebud, hvarined hann oss förseet.
Ty såsom sielfva värden här en himmelsk konung är,
Så är ock thet en himmelsk spijss, som hann för oss frambär.
Ty här är ey blott bröd tilstädz och drufvors ädle safft,
Men Jesu sanna kött och blod af särdels salig krafft.
Hans kött i bröd, hans blod i vijn för oss här gifves prijss,
Thet hälst för siälen vara skall en saliggörand' spijss.
För vårt förnufft, som kötzligt är, går thet väl icke ann,
Att thet then stora hemlighet här rätt begrijpa kann.
Ty drages thet i tvifvelsmål hur' thet dock bär til går,
Att man med thet, som synligt är, thet osynliga får.
Men nu gör Jesu klara ord oss här om visse nog,
Att hann här vist tilstädes är, ty tå han brödet tog,
Tager och äter, sade han, lekamen min thet är,
Thesslijkes dricker, ty mitt blod är här i kalcken när.
Nu är hann en alzmäcktig Gud, som rijkelig förmår,
Att göra öfver alt hvad som förnufftet vårt förstår,
Ty sku vij här ey danta på men tro enfaldelig,
Att hvad som Jesus hafver sagt, thet sker och visserlig,

« FöregåendeFortsätt »