Sidor som bilder
PDF
ePub

Tredie Påske-dagen.

Evang. Luc: XXIV: 36–47.

Här see vij nu then rätta frid aff fadren till oss sänder,

Then ock ifrå oss all ofrid borttager och affvänder.
Och thenne friden visserlig är Jesus, Gudz son kära,
Then oss then rätta fridsens väg förkunna vill och lära.
Tå thenne fridzförst födder vardt, tå hördes änglatunga
Om thenne ädle fridzens tröst med frögd och glädie siunga.
Så ock tå Jesus afsked tog aff lärjungarna sijna,
Tillsade hann them thenne frijd, tå han geck till sin pijna.
Och åter, tå hann nu stod up, kom han med fridzens väder.
Then hälssningzröst hann brukade, var then: Frid vare eder!
Vij veta thet ju alla väl, att vij then frijden brutit,
Som Gud har fordom giordt med oss och then ifrå oss skutit.
Ja hans ovänner vore vij, som väl förskyllat hade,
Att hann ock med thet största straff oss här och ther belade,
Och ingen var som kunde oss ur thenne nöden frelsa;
Ty kom Gudz son, vardt menniskia, så och vår frijd och hälsa.
Han lät ock för oss såra sig, hans blod thet vardt utgutit,
Så vardt thet ädla fridzfördrag med Gud och mennskian slutit.
Med englom ha vij också frid, som för vår välfärd sörja,
Thet bodar oss vår Jesus kär. Hvad kan man bättre spörja?
Ther thenne friden finnes här, all ofrid most' försvinna,
Och ther bäreffter skole vij then sälsta friden finna.

Fierde Påske-dagen.

Evang. Ioh. XXI: 1—14.

Min christen, merck, hvem see vij här?

Ho står bär vid haaffzstranden?

Thet är vår Herre Jesus kär,

Hann är igen för handen.

Hann är upstånden visserlig
Och sig här uppenbarar,

Ett fiskefänge underlig

Hans guddoms mackt förklarar.

Som strax och hans lärjungars skar
Aff thetta värcket sporde,
Att thet vist sielfva Herren var,
Som alla tecken giorde.

Thes rördes nu sanct Peder vid

Sig sielf, framt för the andra, Och gaff sig utur båten nid

I siön till landz att vandra.

Här syntes nog, ther Jesus är,
Må intet högre skattas;

Ty ther hann är, är hielpen när,
Och kann tå intet fattas.

Han gaf them bröd, han gaf them fisk,
Ja mer än som behöfdes.
Tillredde them en herlig disk,
Hvar af hans godhet pröfdes.

Han åt sielff med och viste så
Med ord och gerning klara,
Att hann, som alla kund' förstå,
Then samma moste vara,

Som först korssfest och dödat var,
Then mann i grafven lade,

Men nu igen var uppenbar

Och döden nedlagt hade.

Thet gifver oss och ett vist hopp,
Att effter thetta lijfvet,

När vij fulländat ha vårt lopp,

Oss ock skall varda gifvit

Med Jesu Christo att upstå
Ur våra mörcka griffter,
Och så till lijfvet att ingå,

Ther Gud sin nåd utskiffter.

Gif Jesu, att vid thenne nåd
Och tröst vij städze blifve,
Och effter titt hälsame råd
Oss saligheten gifve.

Första söndagen effter Påska.

Evang. Joh. XX: 19-31.

Af Jesu mackt thet kommer vist, att oss förutan hinder, När som vij thet mann sökja rätt, förlåtes våra synder. Ty, tå nu öfverståndit var hans död och bittra pjna, Som hann rätt villig på sig tog och led för alla sina

Och nu som lefvandes igen ur grafven har framgångit, Och vijst att hann all helfvets mackt had nederlagt och fångit, Som then oöfvervinnerlig en hielte var att nämna,

Then all vår vee och hiertans sorg på satan kunde hämna.

Sij, tå, tå monde hann nu väl en trefald frid förkunna,
Men och therjämte nycklarna lärjungomen förunna,
Att läsa och att gifva löss, thet är: all synd förlåta
Them, som med sann bootfärdighet them ångra och begråta.

Therföre sij, än skönt oss har vår synd i grund förderfvat, Så hafver dock lell med sin död vår Jesus thet förvärfvat, Att himmelrijksens nyklars krafft vi ock ännu befinna, Och i vår syndesorg hos Gud för vrede nåden vinna;

Ty Jesus, som allena är vår tröst och sielfve lijfvet,
Har lemnat här på iorden qvar och samma krafften gifvet
Till sina trogne sysslomänn, och skall i himlen gälla,
När the en skyldig syndeträl här frija eller fälla.

O Jesu Christ, til tig vår bön af hierta vij upsända
Att thenne skatt behollas må hos oss till verldsens ända.
Ty thes förutan vardom vij af syndsens fiätror trängde.
Och ther ifrå Gudz ansichte evinnerligen stängde.

Therföre tu, o Jesu kär, oss nådelig bevara,
Att synden ey må störta oss i sådan sorg och fara.
Lätt oss här löses upp frå synd, lätt oss här nåde vinna,
Och sedan ther till evig tijd then rätta frijhet finna.

Andra söndagen effter Påska.

Evang. Joh. X: 12-16.

Så lijtet som ett fåår för ulfven sig kann vackta,

Så lijtet kunne vij för diefvulen oss ackta;

Ty grimmig är hans mackt, hans list är alt för stor,
Och theremot i oss en infödd svaghet bor.

Men, Gudi vare tack, som oss en berde gifvit,
Then oss til gagnz är född och för oss dödat blifvit,
Och thermed tagit bort then helfvits ulfvens mod
Och oss som sina får förlossat med sitt blod.

Sitt herde embetz-tro hann ock ännu bevijser,
Att, hvart vij vända oss, hans hiertans kärlek lijser,
Then ingen tunga nog med ord utsaya må,
Han söker oss igen när vij här vilse gå.

Hann tecknar oss med flijt, hann oss till pricka känner,
Och oss försvarar väl, som sina fåår och vänner;
Hann förer oss i beet och för oss omsorg bär,
Ehvar vij gå och stå, är han oss allom när.

Hann lögar, tvettar oss och med sitt blod oss reenar,
Hann heelar våra såår och alt gott med oss meenar,
Hann bär oss i sin famn och låter see sin nijt,
Med idksamt vakande, med skötzell, anss och flijt.

Ho skulle nu väll tå så otacksam sig vijsa,
Och Jesum icke för then goda heerden prijsa,
Som låter vårda sig om vår kropp och vår siäl,
Att thet så här som ther må gå them bådom väl?

Tig, Jesum bediom vij: oss skone och bevara
För grimme affgrundz ulff och legoherders fara.

Gif trogne sysslomänn, som med titt helga ord
Och sacramenters bruk rätt sköta må tin hiord.

Lär oss rätt känna tig och tin röst gerna höra
Och thet, vij hafve hört, med lefverne utföra;
Och sidst så för oss inn uti titt himmels bo,
Uti titt fårehuss till evig frögd och ro.

Tredie söndagen effter Påska.

Evang. Ioh. XVI: 16-23.

The säkre verldzens barn af ingen motgång veta, The blifva här förskont' med tvång och korsens heta. Alt hvad the kalla på, thet faller them ock till, Then ogudachtige får hvad han hafva vill.

Han gläder, frögder sig och brasker med sins lijke, Har har sitt paradijs och jordisk himmelrijke.

Men hvad häreffter blijr hann täncker minst upå, Att han skall för sin frögd en evig pjna få.

Men the, som fruchta Gud, i verlden moste lijda, Som Jesus sielff har giordt, och under korset qvijda, Ty theras lefverne och dageliga låt

Är här förfölgelse med jämmer, suck och gråt.

Ther tiocka korsetz moln them svårliga förskräcker,
När Jesus till en tijd sitt ansichte betäcker.

Thet är så hans maner och underliga skick,
Ändock thet varar mann ett lijtet ögnablick,

Och någon lijten tijd, så tager korsset ända,
Och moste sig vår sorg i frögd och glädie vända.
Så säger Jesus sielf och lägger thet thertill:
Att tijden komma skall, ther han oss skoda vill,

Och vij sku honom see förutan ångst och fara
Uti hans herlighet, ther ingen sorg skall vara.
Menn frögd och glädie nog, som skall i hiertat gå,
Then ingen, ho then är, skall taga oss ifrå.

Hielp oss, o Jesu Christ, när vij här moste lijda,
Att vij med tålemod tin återkomst förbijda,
Och tag oss tå till tig ur thenne jämmerdal
Uti tin herlighet och himlens frögde sal.

« FöregåendeFortsätt »