Sidor som bilder
PDF

Tredie söndagen i Adventet.
Text: l Cor. 1V: 1 ad 6.

Befallnìngzmânner tolf kung Salomo han bade,

Som sig om kungens huus och spijsning vinning lade,
Himmelske Salomo förordnat. skañare,
Som hans församlings hus en andlig spijs framge,

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]
[merged small][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][merged small]
[ocr errors]

Om någon fattig måst' tig sälja hvad han äger,

Så får hans skyldeman thet lösa, Herren säger.
Vår sålla frihet såld blef genom Adams fehl,
Men Jesus, vår förvant, har löst igen then dehl.

Han sanna liuset är, som drifver mörker alla

Långt utur sinnet bort, med lifsens ord han kallar
Hvar hedninge, som förr i dödsens mörkret satt,
Med blindhet, oförstånd, kringhvårfd, omgifven platt,

[ocr errors]

Hans herradöme är rått stort, ty allas herre

Han är, med scepter sin han styrer störr' och smärre,
Jag menar, med sitt ord, som skarpare ju är
Än ett tveäggiat svärd, thet hårdeliga skär.

[ocr errors]

Första luhledagen.
Text: Hebr. I: 1 ad 13.

Gud fordom talade genom propheter sina,

Om alt thet nödígt var til min, och fäder tina,
Min christen, men nu märck han ytterst talat har
Genom sin ende son til oss och uppenbar

Giordt allom viljan sin, som vilja samma veta,
At ingen nödigt har nu mera efterleta
Hvad Herren hafva vil, förutan i hans ord,
Ther låtit Herren oss ein vilja bli kungiord.

Så mycket solens glantz går öfver stiernor alla,
Så. mycket klarare then läran må. vi kalla.
Som nya testament vid handen oss kan gee;
Säll then, som ther uti Ivil flitigt läsa, see!

Ty skrifver Paulus väl, som ett Gudz redskap varit, At dagen kommen är, men natten har framfarit.

Nu medan Jesus har genom sin födelse

Och död samt åntelíg med sin uphöijelse

Lagdt alla. fiender, så våra som ock sina
Ned sig til fotapall för välfärd tin och mina,
Så lät oss samtelig med enahanda lind
I thenna juhle-fest lofsäija Herren Gud!

[merged small][ocr errors]

Ho är, som tviflar om gudachtighetens rara
Och stora hemlighet, at Gud sig uppenbara
I köttet velat har, och ordet kött så blef,
Hvar om Johannes klart för många åhr sein skref.

Thet ordet, som var kött, kan sådant ord ej vara,

Som tu och jag, min vän, af munnen låta fara,
Ej eller sådant ord, som Herren ofta fördt
Genom propheterne, thet många hiertan rördt.

Thet ordet är nu kött, til hvilket fadren sade:
Tu åst min kära Son, then jag i dag födt hade.
Thet vår evangelist bevisar med mång skiähl,
Med klara vitnesbyrd. Hvar man giör rätt och vähl,

Som thenna hemlighet i hiertat sitt bevarar;
Fast ingen finnas kan, som fyllest thet förklarar,
På hurndanna sätt thet under sig tildrog;
Vi tro, thet är doch skiedt och oss til vinning nog.

Ty efter som Gudz Son blef menniskia på jorden,

Så är ju menniskian i troon et Gudz barn vorden.
För thetta, christen god, tu lofva Herren Gud, '
Och som ett lydigt barn fölg städz hans helga bud!

« FöregåendeFortsätt »