Sidor som bilder
PDF
ePub

Här vill först Jesus them med sin förtienst uprätta,
Ocb med sin salighet them sedan ther full mätta.

Så kräfves och för Gud ett bierta rent ocb klart,

Ett samvete, som är utaff en belig art.
Tbe, hvilka som nu bär om sådant sig beflijta,
Och genom Jesu blod sig göra ren' ocb bvijta;

The skole få se Gud, först bär i bopp och tro',
Och sedan ocbså ther evinnerlig i ro.

Sij så, så skole vij först mot vår Gud oss vijsa,
Och the, som göra thet, vill Jesus salig prijsa

Seen låter Jesus ock med klara ordom se,
Hvad vijdare emot vår nästa ock skall ske.

The äre salige och sälle rätt att nämna,
Som ey sin egen sak med harm och vrede bämna

The som befallat Gud, then ock rätt döma vill,
Och thet besinna väl, att Gud bör bämnden till.

Hann vill i sinom tijd Saul utur landet flyttia,
Och David skal i ro tå jorden få besittia.

Så skaffar och så thet ey mindre salighet,
När mann emot sin bror beter barmhertigbet,

[ocr errors]

Att mann then fattige ey täncker öfversnilla,
Ey beller gläder sig när andra fara ill,

Ney, utan när mano bär sin nästa klaga bör,

Mann tå med råd och dåd all hielp och bystånd gör. Och sij, tå vill ock Gud barmhertighet bevijsa Och öfver sådane sin nåde låta lysa,

Sen ochşå the, som bär aff biertat älska frid

Och sökia med all Aijt att dämpa trätor nid,
Som byggia enighet och bolla frid med alla,
Them monde Jesus här Gudz barn för visso kalla.
Än ett, min christen bör, här kräfves tålamod,

När som förfölielsen såsom en ymning fod
I verlden brusar fram, och när som vill påkomma
Försmädelse, förtal, som händer alla fromma,

Så gläd och frögde tig, och lijd hvad ta förmår,
Och vet att tu therför stor lön i bimlen får.

[ocr errors]

Sij thesse äre gu the åtta sköna stycken,
Som skaffa salighet ey liten utan' mycken.

O Jesu, bielp och bör, vij bedje biertelig,
Lätt thesse dygder bo uti oss rijkelig,

Att vij dock varda må här tine helgon lijke,
Och sedan också tber med tbem uti titt rijke,

I glädie, frijd och frögd evinnerlig få bo
Uti tin salighet och evig varand ro.

Tiugondeförsta söndagen efter Trinitatis.

Evang. Ioh. IV: 45-54. Sisom Dásom förmedelst konsten sin en gullsmed plägar göra Och uti eld det fina gull till prof och bättring föra, Tå monde bann ock skötat väl och rätta tijden ackta, Och ger eld med försicktighet tå brott, tå åter sackta,

Rätt effter thet, som gullet tål, han lämpar ock sitt sione,
Tå går hann till, tå åter frå, och bar alltijd i minne,
Att thet ey blijr i elden qvar, fast heller ban så lager,
Att bann, när profvet öfverstått, thet strax ur degeln tager.

En sådan sed så pläger ock Gud med oss christne öfva, Och uti korss och motgångs eld vår tro och kärlek pröfva; Om vij i nöd än ropa fast, hann dock sig stundom ställer Såsom vårt ängzlig rop och skry för honom intet gäller.

Hann ställer sig, som kunde hanu mot oss ey hielpsam vara,
Och låter oss diapt siunka nid i korsets eld och fara.
Men när som profvet starckast är, sij honom tå bebager
Att träda till och bielpa oss, och oss ur ugnen tager,

Att rij i nöden ey förgås, vår sorg i frögd han vänder,
Och bielpen oss i rättan tijd aff högdene nidsänder.
Exempel: kooungzmannen är een caperneisk berre,
Hvars son låg hemma illa siuk och vart alt mera värre,

XIII: 12.

Theraf hans faders hierta brást och sorgen sig förökte, Therföre han till Jesum kom ocb hielp hos bonom sökte. Kom nid, han sade, bielp min son, som var bel qvick och

pigger, Meo bastelig är vorden siuk att haon för döden ligger.

Men sij, tbet täcktes Jesu så, med hielpen något dröya, Ocb ey hans bön på stunden strax, tå bana bad, att förnya; Ty hann gaff honom ett hårdt svar, och honom förestelte, Att ther ey underteken sees mann och strax modet fälte.

Hvar med upå bans svaga tro vår Jesus ville yrkia
Och genom thetta profvet booom mer och mere styrckia.
Ja vist var hans tro myckit svag,

tbet
mano nog theraff

dömer, Att hann uti sitt bönesätt Gudz allmackt platt bortglömer.

Thet tror hann väl att Jesus kann then siaka helbregd

göra, Men icke att hann jämväl kann ur sielfve döden föra. Tberföre sade hann: Kom nijd, för än med sina pijlar Then bittra död min svaga son aldeles öfverijlar.

Dock buru svag hans tro nu var, lätt ban dock ey med alla Sitt bopp till Jesu bielp och till bans stora godhet falla. Hann bleff ther vid: Kom nid, kom nid och gör hvad iag

begärer, För än en dödlig händelse mitt bierta platt förtärer.

Och sij, tå barn nu länge nog i ångsten hade kuttrat Och Jesus genom korsetz eld väl honom genom luttrat, Tå tar bann honom åter ut ur pröfve-ungnens betta, Och låter honom tröstelig med liufva ordom vetta

Och säyer: Gack, ty sonen tin hann lefver och är qvicker, Att honom ingen siukdom mer bedröfver eller trycker. Besioner här bvad profvet gör, ty tron, som för var svager, Nu mer och mer förkoffrar sig och merckelig tilltager,

Rätt såsom gullet genom eld blir fijnt och mera värdat, Och jernet genom eldsens glöd först miuknat, sedan härdat; Thet också konangzmannen bär aff korsetz profvet lärde; Hann trodde Jesu Cbristi ord och gick så sina färde

Hel väl förnögd och krafften strax aff Jesu ord försporde, Tå honom uti möte kom hans dränger och kungiorde,', Att sonen lefde, som var karsk, och frij för allan smärta, Thet skärpte tron ju mer och mer och hugnade hans hierta.

Och lijka som en lijten eld en hel skog kan uptanda,
Så monde barn och alt sitt hus med sin tro till Gud vända.
Häraf förstå vij att ebvad man ock i verlden lijder,
Så vill dock Gud på sidstonne sig vijsa ganska blijder,

Allenast at mann härdar ut, när Gud med korsset pröfvar
Och tålelig med hopp och tro hans nåd och hielp förtöfvar.
O Jesu, üti korss och nöd tin nåde mig förúnna,
Att iag all andlig trones proff må stadigt utstå kuona.

[ocr errors]

Och såsom tig helst kunnogt är min svaghet och mitt bästa,
Ty ville tu i'trones proff min svaga tro stadfästa.
Then ädla dygden tålemod uti mitt hierta skrifva,
Så vill jag tig evionerlig med tack förbunden 'blifva.

Tiugondoandra söndagen effter Trinitatis.

Evang. Matth. XVIII: 23–35.
An; hura ville vij dock äätelig bestå,
Hvad ursäckt ville vij dock skäligen framföra,

Om berren Gud med oss i domen skulle gå
Och kräfva räkenskap aff alt, thet vij här göra?

1

Som thenne tienaren oss hände visserlig,
Then konungen samt med the andra lätt framkalla,

Alzintet hade att betala med för sig,
Ty summan var för stor, tå monde bann befalla,

Att hann skall sälias bort tillijka hustrun med,
Samt barnen små och alt, hvad som hann eljest åtte,

(Såsom på samma tijd thet ock var landsens sed) Så att then stora skuld theraff betalas måtte.

Men sij, bär tienaren for thenne berren god
Till jorden faller nid, och knäna sina böijer.

Han beder biertelig att hafva tålemod,
Hann ville se med hvad hann honom väl förnöijer.

Strax är ock konungen uti sitt bierta rörd
Och aff misskunsamhet till både varder drifvin,

Att thenne gäldenär aff honom blir bönbörd;
Hann släppes lös och skulden varder ock tillgifvin.

Konungen bär är Gud, som uti bimlen bor.
Förstån dock thetta rätt, o, j christtrogne siälar;

Vi äre tiänare vår syndaskuld är stor,
Till tio tusend pund; vij are syndsens trälar.

Ho är, som thenne post betala nånsin kann
Som med rättfärdighet utaff oss alla kräfves?

Så framt att ey bär fios en trogen löfftes mann,
Som skulden på sig tar, så är alt, alt förgäfves.

Ty, lätt oss falla nid, bär är ey annat råd,
Så framt att thet skall ske att vij bebåldne blifva,

Och läggia vilian vid att bedia Gud om nåd,
Att bann vår syndaskuld oss ville effter gifva,

[ocr errors][merged small]

Och se på hans förtieost, som är vår löfftes mann, Vår Jesum menar jag, som har uppå sig tagit

Vår skuld, then bann och bäst för oss betala kann, Ty medh sitt helga blod har bann vår synd afft vagit.

Hans tlodz atbgiutelse then lösepenning är,
Hvar med bann konungen, vår Gud, tillfridz kan ställa.

Hann är ock fadrenom för allom androm kär,
Ty moste ock för 088 bans löffte krafftigt gälla.

« FöregåendeFortsätt »