Ty när som siukdom här först plågar oss och trycker, Så kommer döden och med allo oss bortrycker. Thernäst så kunnom vij aff thenne text ock sij, Till hvilken i vår usellhet vij skole fly Och sökia hielp och råd mot siukdom och mot döden, Till Jesum Christ allen, som hielpa kann ur nöden. Ty när som eljest ingen är, som hielpa kan, Så är och blifver hann then bästa läkiemann. Hann kann ju aldrabäst oss hielpa till vår hälssa, Och som vij här förstå, så monde tron thet volla, Så vill ock Christus sielff här klart tillkänna gifva, O Jesu, lijfzens trä, som Gud, tin kära far, I kyrckians paradijs af nåd planterat bar. Såsom i Edens gård hann fordom trät till lijfvet, Tin ädla sötmas krafft här synes uppenbar På qvinnans kranckhet och på pijgan som död var. Uti en summa: hielp, hielp Jesu ur all fara, O huru lyckelig och säll skall iag tå vara! Och sij, för sådan nåd iag vill beprijsa tig Med alla trogne här och ther evinnerlig. Tiugondefemte söndagen effter Trinitatis. Merck 'Evang. Matth. XXIV: 15-29: Lerck väl, christtrogen siäl, hur thet skall tå tillgå, När himmel ock så jord en gång skall ända få; När verlden skall förgås och alt till intet blifva, Thet vill oss frelsaren här klart tilkenna gifva. Ty om Jerusalem och thess förödelse Här prophetia sker utaff then heligste, P Hur som en gång skall ske och visserligen hända, Hvarmed the romare hann monde här förstå, Att ock thet helge rumet ey skull vara frij Och thenne styggelsen ett tecken vara skall Ja ock en sådan sorg samt vedermödas-fara Thes lijke aldrig var för verldsens tijder all, Ey heller nånsin mer i verlden vara skall. Och samma tecken ha vij också nu i händer, Ehvart mann också sig i verldene ut vänder, Ty intet land är till, som sig kan kalla frij Ther Gudz namns hädelse, Gudz ord mann ey betracktar, Och falska christi fins i verlden här och ther, Som saya falskelig: Sij, Christus hann är här. Ther hores mord och dråp, här en aff kåthet brinner, Ther åter tiufvery och otrohet mann finner, Ther falska tungors svärd, här skrymtan och förackt, Och hvad som eliest är, som mann bär kund frambära, Ho är dock någonsin ibland oss christne till, Alt sådant bodar nu förödelse och fara, Therföre såsom nu vår Jesus sade tå, Att juderna med flijt tå skulle ackta på Ja också bedie Gud att the ey monde se, Så skole också vij aff thetta väl förstå Med hiertans bön till Gud, med hopp och tillförsickt, Att vij med synd och last ey hafvande må vara, Thet är, till thes i oss all kärlek ända tar Thet är när vij oss ha försatt i säkerhet O Jesu sij, vij ha nu redan fått the dagar Hvar öfver en from siäl bär fäller mongen tår, Hvar aff nog slutas kann att thet med verlden skrider Till thes förödelse och nu till ändan lijder. Ty bediom vij tig nu: Med nåde statt oss by, Att vij med tro och bön till tig, o Jesu, fly, Tu faste helleberg, tu trognes hopp och trängtan, Kom snart, kom Jesu, kom, vij bijda tig med trängtan. Tiugondesiette söndagen efter Trinitatis. Merck dock, ach 'merck, min christen, här, Hör medan tu kann höra; För alt, thet här bedrifvit är Ther gäller ey vältalog mann, Slätt ingen ursäckt gäller tå, Ty Hann, som dömer, rättvijss är, När Hann rättvijseligen tå Ifrå bvar annan skilia. Tå sku the fromma såsom får Tå han ock först upräckna vill, Här hafva lefvat. O, hvad ve Ty thet skall visserliga ske, Att hann them bort skall sända. Gån, j förbannade, frå mig, Men theremot sin fåre-hiord O Jesu kär, tig beder iag, Lätt mig tin dom förbijda, Lätt höra mig tin nåde röst, Tiugondesiunde söndagen efter Trinitatis. Evang.. Matth. XXV: 1–13. Ah, huru har dock säkerhet nu öfver handen vunnit, Och mäst hos alla menniskior sitt hus och hemvist funnit, Så att fast ingen tänker på, så lärde som olärde, Att sidsta dagen komma skall, then redan är på färde; |