Ther Jesus sig vill låta see, och skyndesamt oss alla,
För än vij oss förmoda thet, med domen öfverfalla.
Ab huru få hann finna skall, som honom rätt förbijda,
Hvarföre the i helfvitit till evig tijd få qvijda.

Ty sij, om tije jungfrur här vill Jesus oss kungöra
Bland hvilka fem af fåvitsko sitt namn med skammen föra,
Men såsom vijse varda här the andra fem berömde,
Ty olio the i kärilen åt sina lampor gömde.

Men theremot the fåvitske, ändock the lampor hade,
The dock om olio föga sig hog och bekymber lade.
Dock alle tijo monde the väl brudgummen förbijda,
Med hvilkens ankomst tijden nu som syntes ville lijda.

Men tå hann nu fördrögde fast, tå hände thet them alla,
(Merck thet) att sömnens svårighet them monde öfverfalla,
Och sij, just tå om midnattz tijd ett anskri the försporde,
Som, att brudgummen kommen var, them öfverliud kungiorde.
The vijse jungfrur redde till och lamporne itände,
The fåvitske till thesse sig med bön och suckan vände.
Aff eder olio, sade the, j oss dock ville gifva,
På thet att våra lampor ock behåldne måge blifva.

The svarade: Ney, heller j till them, som sälia, löper,
Att oss ey fattas alle slätt, och eder olio köper.
Och när the gingo bort så komm brudgummen med sin skara,
Att fölia med i bröllopet the vijse vore snara.

Strax stängdes dörren fast i lås. Sidst och the andra komme,
The fåvitske, förstår iag här, och sade: Herre, fromme,
Lätt up för oss och släpp oss inn, vi äre tine vänner;
Men ab! Han sade: sannerlig iag eder intet känner.

Aff thet, som vij nu hafva hört, vi skole väl besinna,
Att Jesus med hast komma skall, och tå skall hann ey finna,
Att alla äre vakande, välskickad och beredde,

Men största delen fåvitske, aff säkerhet förledde,

Som icke tro att Jesu dag så snart för hand skall vara, Och så motvillig kasta sig i efventyr och fara.

Ty trones olio fattas them, och uti sina synder

The sofva hårdt och snarka starkt och fast förutan binder

I svalg, i högfärd, yppighet, i otuckt, som the drifva,
Och hvad som sådant mera är, som mann ey kan beskrifva.
Och sij, i sådan säkerhet och när the som bäst braska,
Skall Jesus, för än någon tror, them hastigt öfverraska.

Tå icke tijd mer gifvas skall till säliare att löpa,
Och tå först uti lamporne sig vilia olio köpa.
Thet är att tå blijr thet försent att vilia sig besinna,
Emedan som mann tå hos Gud slätt ingen nåd skall finna,

Ty himlens port skall blifva tå med bomar fast tillslutin,
Och hvar och en som fåvitsk är, med hårda ord utskutin.
Tå honom Gud skall bort frå sig uti thet mörkret vijsa,
Ther aldrig, aldrig något lius i evighet skall lysa.

Ther hann skall qvälias jämmerlig, för hiertens ångest qvijda Och pijna uti helfvitit hos alla dieflar lijda.

Förskreckens här, i christne all, och, hvad j gören, vaker,
Ab, vaker dock och gifver ackt hvar en på sina saker,

Ty hvarken dagen eller stund och när thet vist skall gälla,
I veta kunne, när som sig vår Jesus skall inställa.
Ty strax till upbrott skicken ehr med the fem jongfrur vijsa
Och reden edra lampor till, att the må brinnand lysa

Aff trones olio, på thet j må alla skicklig vara,
I bröllopet att följa med then andelig brudskara.
Tu ville nu, o Jesu kär, oss tina nåde skenkia,
Att vij thet, hvad som nu är sagt, i hiertat väl betänckia.

Lät oss i thenne arga verld, ebvad vij eliest lijda,
Tin återkomst till domedag med längtan rätt förbijda.
Och, ther thet så behagar tig, än något att fördröja,
Så ville tu i medlertijd oss thermed här förnöja,

Att vij en andlig vaksamhet allstädze kunna öfva,
På thet att ingen säkerhet och sömn oss må bedröfva.
Tin ande ville tu uti vår hiertas lampa sända.
Att hann med trones olio må ett lius ther i uptända.

Lär oss ock alt thet fåfängt är i verlden öfvergifva,
På thet uti titt bröllops hus. vij med tig måge blifva
Till evijg tijd, i herlighet med glädie, frögd och gamman.
Min Jesu, härmed slute vij och säye allesamman:

Kom snart, o Jesu. Amen.

Apostle-dagerna.

S:t Andreæ dag.

Evang. Matth. IV: 18-24.

Then rätta vägen se vij här,

Som oss till lifvet förer,
Then är vår herre Jesus kär,
Hvad hann här säyer, hörer:

J fiskare, nu fölgen mig,
J få nu annat göra,

Ty thet skall nu så skicka sig,
Att j lär till mig föra

Genom ett andligt fiskerij

The mennskiors siälar monga,

The skole nu häreffter j

Med Gudz ordz kroken fånga.

Strax ock hos them en lydna fans,
The öfvergofve nätet,

Och effterkomme villian hans,

Alt annat vardt förgätet.

O Jesu, när tu kallar mig,
Och låter tin röst höra,
Så giff, att iag ock villelig
Till tig mig låter föra.

Att jag ock all fåfänglighet
Med hast må öfvergifva,
Och med all skyldig hörsamhet
I tine lydno blifva.

Att ingen vällust eller nöd

Mig må ifrå tig vända.

Sidst beder iag: Uti min död
Giff mig en salig ända.

XIII: 13.

Strax var thet giordt
På Christi ord,

Att hann otron bortlade.

Jag vet ock vist

Att tu, berr Christ,
Med nåd hos mig förtager

All synds oro

Och min otro

Och tvijkan från mig jager.

Thet hugnar mig

Rätt biertelig

Att thet vist är tin vilia,

Att ingen nöd

Ey heller död

Mig skall ifrå tig skilia.

Ty är jag väl

Till kropp och siäl
Med tig, min Jesu, nögder.

Lätt mig en gång

Utur all tvång

Med tig bly ther uphögder.

S:t Pauli omvändelses dag.

Evang. Matth. XIX: 27-30.

Hvad är dock rijkedom och hvad som eljest skattas,
Som verldzens barnom här på jorden sällan fattas?

En skugga äret mann, en fragga och sniömos,
Som, bäst mann brukar thet, så svinner thet sin kos.

Dock lijkvist mongen mann sitt bierta ther vid hänger, Och alt för myckit sig med verldzens godz bemänger, Ey kommandes i bog, bvad efventyr thet är Besittia rijkedom och hafva verlden kår.