Sidor som bilder
PDF
ePub

Theraff en menniskia så snarlig varder dårat,
Och så till samvetet som ock till siälen sårat,
I ty hon blyr förledd ifrå sin salighet,

Och gör omsijder sig sielff olust och förtret,

Ty när hon moste dö och verlden öfvergifva,
Hvar tro tå hennes pråbl och rijkedomar blifva?

Alt moste lemnas qvart, och tå först blifver spordt,
Hvad thet som verldzligt är för skade hafver giordt.

Men sij, then vijser är ock må väl lycklig heta,
Som vet i himmelen sin skatt att effterleta.

Then Jesum holler för sin aldra bästa skatt
Och effter honom far och söker dag och natt,

Hann har thet hopp att alt hvad honom här mond brista,
Hvad hann för Jesu skull i verlden moste mista,

Thet gifves bonom ther igen väl hundrafalt
Aff Gud, som är och varder kallat allom alt.

Lätt genom tina nåd mig, Jesu, thet betrackta,
Att iag förgänglig ting och verlden kann förackta,
På thet iag en gång ther med frögd i evighet
Må, Jesu, skoda tig och tina herrlighet.

S:t Matthæi dag.

Evang. Matth. XI: 25-30.

Gud, se dock hvad finnes här
I thenne verlden vijda?
Ångst, möda, suckan och besvär,
Theröfver alla qrijda.

Dock, then som älskar Herren Gud
Och honom vill behaga,

Och trolig vandra i hans bud,

Får orsak mäst att klaga.

Tå öfver korsetz-bördan svår
Som kroppen hårdt vill tryckia,
Tå siälen sin anfecktning får,
Som trösten vill bortryckia.

Ther ingen tröst nu vore till,
Skull mann för sorg bortfalla,
Menn Jesus vederqveckia vill
Och förty biuder alla,

Och kaller them med liuflig röst,
Att the till honom komma,

Att hämta siäle-ro och tröst

Till hugna, gagn och fromma.

Men ho, som sådant vill undfå,
Får sig ey undandölia
Att ta sig Jesu ok upå,
Och honom effter-fölia

Här genom törne-vägen trång,

Till thes mann thet kann vinna;
Att vij med Jesu ther en gång
Till saligheten hinna.

Ach Gud, lär oss thet rätt förstå,
Gör oss här sonen lijke,
På thet vi en gång komma må
Till tig uti titt rijke.

S:t Philippi Jacobi dag.

Evang. Ioh. XIV: 1-14.

Sy här, min christen, sij, tin Jesus mild och frommer,

Såsom en tröstare här träder fram och kommer

Till the bedröfvade och talar them så till:
Bedröfvat varer ey, iag eder trösta vill.

Bortläger hiertans sorg, som er så hårdt vill fängsla,
Tron j på Gud, hvad är, som eder tå kann ängzla?
Så tron mann och på mig, vij båda göra ett,
Uti hans hus har iag för eder tillberedt

Fast monga boningar, tijt vill iag eder fijtia;
Alt thet hvad j här tro, j skole ther besittia.

Är här än myckin sorg, så är i himmels högd
Ett lustigt väsende med glädie-sång och frögd.

Lätt, Jesu, thenne tröst uti mitt hierta rotas;
Så acktar intet iag hvad som aff verlden hotas,

Och om än döden sielf mig skulle lägia nid,

Så har iag dock godt hopp och håller mig thervid,

Att tu skalt taga mig utu all nöd och fara,

Och jag, ther tu nu äst, med tig skall evig vara.
Hvad tu utlofvat har, thet gör tu visserlig
Jag vet tin sannings munn skall aldrig svijka mig.

Att tu sielf vägen äst, thet lär mig dock besinna,
Förmedelst hvilken vij till saligheten hinna.

Föröka, styrk min tro, min bön lät framgång få,
Som sker uti titt namn och tig till hiertat gå.

S:t Petri och Pauli dag.

Evang. Matth. XVI: 13 -20.

Säll är then visserlig, som till sin salighet

Med hierta och med munn sin Jesum kenna vet,
Så till thes embete, som ock till thes person,
Att hann vår medlare är och vår nåde-trohn;
En lefvande Gudz son och menniskia försann,
Then Gud förordnat har oss till en frelsermann,
Ty synden hafver bann affplånat allaledz,
Har lijdit död för oss och stelt vår Gud tillfredz,
Hans vrede frå oss vändt, borttagit dödsens mackt,
Och oss ur helfvetit till himlen återbrackt.

Thet var ock Petri tro och sann bekennelse,
Som hann på Jesu tal fritt ut förklarade,
Och är then salig vist, som thetta vet och tror,
Ty upå thenne grund vår salighet beror.
Och ha vij thenne tro ey af vårt kött och blod,
Ney, utan utaf Gud, som med sin ande god
Then värckar uti oss alt med sitt helga ord
Och sacramenterna, som varda oss kungiord,
Och thenna kunskap vårt förnufft vijdt öfvergår,
Som uti andlig ting slätt ingenting förstår.
Vårt kötzliga förnufft är lika som ett lius,
Som vid then mörcka natt väl lyser i ett hus,
Men när som dagsens lius nu lysande framgår,
Och solen med sitt sken i fulla lysning står,
Tå minskas liusets lius och lyser intet mer,
Så ock, när trones sol sig med sitt lius framter.
Som Gud then Helge And med ordet värckar fast,
Så ger förnufftet tapt och vijker aff med hast,
Så platt kann vårt förnufft slätt ingen ting förstå,
Och thet som andligt är med sine tanckar nå.
Ty blifver thet thervid, som Jesus säyer här,
Att thenne kunskapz tro af Gudi endast är,
Som öfver kyrckian sin väl vet att holla vackt
Mot satans hot och trug och helfvitz portars mackt.
Ty hennes grund är fast, Gud henne har försedt
Med himmels nycklars krafft till tröst och salighet.
Lär, Jesu Christe, mig titt embete förstå,
Att iag titt helga nampn fritt ut bekenna må;
Thet är min salighetz rätt vissa fasta grund,
Och håll mig ther vid upp in till min sidsta stund.
I tin bekennelse stadfäst och styrck tu mig,

Så vill jag prijsa tig med tack evinnerlig.

S:t Jacobi dag.

Evang. Matth. XX: 20-23.

Hur milder ästu dock, o Jesu, herre god,

Att med oss menniskior tu hafver tålamod, När vij af oförstånd och ovett något bedia, Thet tu dock intet kant ey heller vilt tillstädia.

Så geck thet också här med tina lärjungar,
Tå theras hierta med ovett bekajad var,
Sij modren bad tig sielf om sina söners ähra,
Men hon förstog ey rätt titt embete och lära,

Ty lade tu thet ut och henne gaff vid hand
Sins rijkes hemlighetz förklaring och förstånd.
Var ock, o Jesu Christ, mitt lius, när iag med andra
Upå en vilsam väg i thenne verld mond vandra,

Och undervijss mig tå titt ord rätt att förstå,
Och i enfaldighet then rätta väg att gå.
Ty kann iag sådant ey af egna kraffter göra,
Ey heller som sig bör min christendom rätt föra.

Ty mitt förstånd är svagt, mitt hierta ett mörckt hus,
Om iag ey fela skall, så var tu dock mitt lius,

Att jag häreffter må, förmedelst tina lära

Tig med mitt lefverne och med min bön rätt ähra,

Och tålig fölia tig uti tin fotespår,

I alt thet lijdande som mig här förestår, Och effter hållin kamp mig nådeligen löne Och ther med herlighet evinnerligen kröne.

S:t Bartholomæi dag.

Evang. Luc. XXII: 24-30.

Förtretligt är thet nog, att offta så går till,

När mann här till ett kall uphöya någon vill, Att mera sees på gunst, person, samt skenck och gåfvor Änn som på skicklighet, förstånd och vijssdoms båfvor.

Then drages offta fram, som ingen ting förstår,
Och aldels oförtient then bästa lyckan får.

En annan ährlig mann hann moste stå till ryggia,
Och i förgätenhet med dygd och vijssdom liggia.

« FöregåendeFortsätt »