Sidor som bilder
PDF
ePub

Och när j verldsens haat här hafve genom gått
Och all förfölielse rätt mannlig öfverstått,
Skall Gud evionerlig aff nåde eder gifva
En sådan herligbet, then ingen kan beskrifva,
Och tå så skolen j uti Gudz himla-borg
Få säkerhet för bat och frögd för eder sorg.
Nu Jesu, giff att vij thet effterkomma alla,
Hvad tu om kärlekz dygd oss monde här befalla.
Och såsom tu oss thet uti titt belga ord
Förvisso bafver sagt och oss för ut kungiord,
Att verlden äntlig skall bär bata tina fromma,
lätt tå sådant oss ey främmat förekomma.

Ty sij, så bände tbet ock visserligen tig.
Hvij skulle toet tå oss så tyckas underlig?
Så giff oss ou tin nåd, att med ett modigt bierta
Vij här igenom gå all motgåog, hat och smärta,
Som för titt helga nampn skull oss påkomma må,
Och sidst så lätt oss ther en evig glädie få
Med tine christnes hop och the utvaldes skara,
Ther evig frögd och lust och ingen sorg skall vara.

CHRISTOFER TIBURTIUS.

[ocr errors][merged small]

CHRISTOFER TIBURTIUS föddes omkring 1680 i Fahlun, der fadern Cbristofer Tiburtson, var hands, lande; modren hette Brita Knutsdotter Hertzman. Efter fullbordade studier blef ban först “hofprest“ hos b. e. Axel De la Gardie, bvarefter han "för sin vackra lärdom och mycket herliga embetsgåfvor“ enbälligt kallades till kapellan i Jacobs och Johannis församlingar i Stockholm 1711 och afled den 2. September 1719. Såsom student öfvade han skaldekonsten och utgaf i Upsala s. a. "Själens saliga nöje uti Jesu blodiga kors och död, effter Herrans förlänta nåd och anda i några svenska rim föreställt.“

En yagre broder, Tiburtz Tiburtius var pastor vid Dalregementet, hvilket han medföljde till Tyskland 1712 och blef fången vid Tönningen. Efter bemkomsten blef han kyrkoherde i Stora Wingåker och dog 1738.

En syster blef gift med bergsniannen Erik Johansson, bvars son Tiburts Tiburtii Tiburtius upptog namnet efter sina farbröder, hos hvilka ban skiftevis uppfostrades och af den yngre upptogs såsom fosterson. Såsom pastor vid lifgardet följde han arméen till Finland, hvarunder han i form af dagbok sammanskref en “Historia om Finska kri. get åren 1741 och 1742", hvilken först 1817 af trycket utgafs. Återkommen bem, blef ban kyrkoherde i Wreta kloster 1744, prost 1754, riksdagsman 1755, 1761, ledamot af Vetenskapsakademien och kgl. Patriotiska Sällskapet, död den 19 Dec. 1787, 81 år gammal. Prosten Tiburtias var en bögst ansedd man och hade i böga ålderdomen en ovanlig belsa och rörlighet. Han berättas bafva reguliert uppvaktat biskopen bvarje nyårsmorgon, vanligen försedd med en bare, som han sjelf skjutit. Sedan 1726

XIII: 14.

var ban gift med Margareta Westerling, men hade med benne inga barn, hvarföre deona aktade slägt med honom utdog. Upsala i Maj 1870.

P. Hanselli.

« FöregåendeFortsätt »