Sidor som bilder
PDF
ePub
[ocr errors][merged small][merged small][merged small][merged small][merged small][merged small][merged small]

Efter Herrans förlänte påd ocb anda uti några svenska

rijm enfalldigt förestält

af Christophoro Tiburtio,

8. s. theol. stud.

Censura Ven. Facult. Theol. Upsal. Dhenna skrifft har jag genomläsit, och funnit dher uthi vackra gudeliga betrachtelser om Jesu Christi blodiga korss och dödb, som värde äro at tryckias.

Johannes Palmroot

h. t. Decan.

Kongl. may:tz tro-man

och
biskop öfver Wässmanland och Dalarna,

den högvyrdige och höglärde
Herr Doct. Carl Carlson,

min mächtige befordrare.

Högvyrdige herr biskop! Det blodige Herrans Jesu kors och död, som en salig längtan under anfäcktade tanckar bar drifvit mig till at omröra, och jag efter ringa pund och vilckor genom Gudz nåd sökt att tilfridz ställa, dristar jag bögvyrdige fadrens höga namn at föresättia, och för högv. fadrens ögon under des öfverbopade besvär i ödmiukbet at framte, lefvande jag i det säkra hopp att, såsom bögv. fadren et särdeles andans nit bär för den store Gudens äbros befrämjande, äfven så väll detta mitt enfalldiga arbete (som endast till den ändan är framgifvit) som min ringa person, varda under högvyrd. fadrens försvar sin tilliyckt och säkerhet finnande. Den nådige bimlen, som ett så stort liuus i sin församling giort lysande, hafve öfver det samma sina alsmäcktige nådes bänder utsträckte, at det i otid och förbastigt ej måtte utslåckna! Han låte sådana dyra Herrans herdar bevaka de fattiga fåren, som mordiske satans anfall och glupande alfve-kiäfftar jämt måste befara. Ja, låte Zions gårdar, sin med blodigt kors och död så dyrt igienkiöpte församling, i eviga tider grönskas! Vällsigoe bögvyrd. fadren den vällsignande Herren, samt hela bögv. fadrens bögädla buus, det af innersta sial önskar högvyrdige herr biskopens

ödmiuckaste tienare Christopher Tiburtius.

[ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors][ocr errors]

Benägne och Gudälskande läsare!

När jag betäncker och mig till sinnes förer, huru ganska underlige och outransakelige Herrans vägar och dommar äre, kan jag icke utan stanna i diupesta förundran; och oansedt de ej stå med mennisklig klokbet at uthgrunda, så vete vi docb det, at de alle äre ostraffbare, och at Herrans mäcktiga hand förer sina beliga underliga. Ibland dem, som han så anderligen fört bafver, är och jag, som bans nåd och godhet, ifrån det jag fick lif och anda, så underligen försport bafver. På honom bafver jag varit kastad ifrå mine moders bröst, ifrå min moders lif har ban

varit min tillAyckt, derföre är ock iag, vällsignat Herrans nåd, i all min lifztid underligen bevarad. Underligen bevarad ifrå hatare och förföljare, dem iag altid hafft, som mig min lycka och himlens nådiga bistånd missunnat; doch står iag ännu uprätt och skall med Gudz bielp framgint behållen blifva. I synnerhet har min nådige Gud för någon liten tid sedan mig underligen bevarat och en sådan salighet bevist, för hvilken iag i evighet hans heligaste namn aldrig tillfyllest kan prisa och berömma.

Jag var, förutan några kropsens tilstötande svagheter och bräckligheter, äfven gienom Gudz underliga dommar råkad uti en svår siälens ångest, at jag för satans ansättiande svårigheter och förtvifade infall koapt någoo athväg finna kunde. Ej är uti hela mitt lif någon bloddroppa, som icke röres, när tanckarna mig föreställa, buru den fattige siälen ängslades och af innerlig biertans ångest ville Jika som dö och försmäckta. Väll fant iag i mig sielf och mig påminte, att iag var det ädlaste värck, som Herrans allsmäcktige bänder skapat hade; at iag bar i min siäl den dyra och odödeliga gudens dyra och odödeliga beläte, och at deona min siäl, sedan bon var fallen, åter igen var till bimlens nåd och vänskap brackter. Doch kunde sådane tanckar ej bos mig bafva sin saliga värckan, utan bvart iag mig vände var beste trösten desse triksam

« FöregåendeFortsätt »