Sidor som bilder
PDF
ePub

Siälenes saliga nöje

uti

JESU BLODIGA KORS OCH DÖD,

endast till.

den store Gudens ähra

och

anfächtade siälars tröst.

Efter Herrans förlänte nåd och anda uti några svenska rijm enfalldigt förestält

af

Christophoro Tiburtio,

s. s. theol. stud.

Censura Ven. Facult. Theol. Upsal.

Dhenna skrifft har jag genomläsit, och funnit dher uthi vackra gudeliga betrachtelser om Jesu Christi blodiga korss och dödh, som värde äro at tryckias.

Johannes Palmroot

h. t. Decan.

Kongl. may:tz tro-man

och

biskop öfver Wässmanland och Dalarna,
den högvyrdige och höglärde

Herr Doct. Carl Carlson,

min mächtige befordrare.

Högvyrdige herr biskop!

Det blodige Herrans Jesu kors och död, som en salig

längtan under anfäcktade tanckar har drifvit mig till at omröra, och jag efter ringa pund och vilckor genom Gudz nåd sökt att tilfridz ställa, dristar jag högvyrdige fadrens höga namn at föresättia, och för högv. fadrens ögon under des öfverhopade besvär i ödmiukhet at framte, lefvande jag i det säkra hopp att, såsom högv. fadren et särdeles andans nit bär för den store Gudens äbros befrämjande, äfven så väll detta mitt enfalldiga arbete (som endast till den ändan är framgifvit) som min ringa person, varda under högvyrd. fadrens försvar sin tillflyckt och säkerhet finnande. Den nådige himlen, som ett så stort liuus i sin församling giort lysande, hafve öfver det samma sina alsmäcktige nådes händer utsträckte, at det i otid och förhastigt ej måtte utslåckna! Han låte sådana dyra Herrans herdar bevaka de fattiga fåren, som mordiske satans anfall och glupande ulfve-kiäfftar jämt måste befara. Ja, låte Zions gårdar, sin med blodigt kors och död så dyrt igienkiöpte församling, i eviga tider gröuskas! Vällsigne högvyrd. fadren den vällsignande Herren, samt hela högv. fadrens högädla buus, det af innersta siäl önskar

högvyrdige herr biskopens

ödmiuckaste tienare

Christopher Tiburtius.

[ocr errors]

Benägne och Gudälskande läsare!

När jag betäncker och mig till sinnes förer, huru ganska underlige och outransakelige Herrans vägar och dommar äre, kan jag icke utan stanna i diupesta förundran; och oansedt de ej stå med mennisklig klokhet at uthgrunda, så vete vi doch det, at de alle äre ostraffbare, och at Herrans mäcktiga hand förer sina heliga underliga. Ibland dem, som han så underligen fört hafver, är och jag, som hans nåd och godhet, ifrån det jag fick lif och anda, så underligen försport hafver. På honom hafver jag varit kastad ifrå mine moders bröst, ifrå min moders lif har han varit min tillflyckt, derföre är ock iag, vällsignat Herrans nåd, i all min lifztid underligen bevarad. Underligen bevarad ifrå hatare och förföljare, dem iag altid hafft, som mig min lycka och himlens nådiga bistånd missunnat; doch står jag ännu uprätt och skall med Gudz hielp framgint behållen blifva. I synnerhet har min nådige Gud för någon liten tid sedan mig underligen bevarat och en sådan salighet bevist, för hvilken iag i evighet hans heligaste namn aldrig tillfyllest kan prisa och berömma.

Jag var, förutan några kropsens tilstötande svagheter och bräckligheter, äfven gienom Gudz underliga dommar råkad uti en svår siälens ångest, at iag för satans ansättiande svårigheter och förtviflade infall knapt någon uthväg finna kunde. Ej är uti hela mitt lif någon bloddroppa, som icke röres, när tanckarna mig föreställa, huru den fattige siälen ängslades och af innerlig hiertans ångest ville lika som dö och försmäckta. Väll fant iag i mig sielf och mig påminte, att iag var det ädlaste värck, som Herrans allsmäcktige händer skapat hade; at iag bar i min siäl den dyra och odödeliga gudens dyra och odödeliga beläte, och at denna min siäl, sedan hon var fallen, åter igen var till himlens nåd och vänskap brackter. Doch kunde sådane tanckar ej hos mig hafva sin saliga värckan, utan hvart iag mig vände var beste trösten desse tviksam

« FöregåendeFortsätt »