Sidor som bilder
PDF
ePub

Ja,

vare af Herran och min högra hand

Förlåten och aldrig påtänckter, Oni ey till din plågor, din boyor och band

Min Aycbt är, när qval mig nidsänker. Ditt qval är min glädie, din död är mitt lif,

Ditt korss är min ära, min fägnad. När jag är förlåten, hos mig Jesu blif,

I anfächtning var du min bägnad. När glaset utrunnit, när timman är all,

När mödsamma lifvet det ändes, När målet det sväfvar, när munnen blir kall,

När alt uti intet omvändes,

När dödsstunden kommer, när samvetet slår,

När immer i öronen liuder: Fort, syndar för dommen, din lön du där får,

När brinnande helfvetet siuder.

När satan anklagar, ey fins nån mer tröst,

Då skall lell din blodiga pina
Mig styrcka, o Jesu, ditt kiärliga bröst,

Din blod aftvår smittorna mina.

Hvad kan derför vara i denna bär värld,

Som mig från min Jesu kan vända? Ej lifvet, ej döden, ej världenes färd

Min kiärlek till Jesum kunn' ända.

I Jesu jag lefver, i Jesu jag dör,

I Jesu mitt alt är ocb blifver.
I Jesu jag hoppas, mig Jesus sist för

Till bimmelska glädien, du gifver.

ERNST GESTRINIUS.

[ocr errors]

FÖRORD.

ERNST GESTRINIUS föddes den 1 April 1663 i Helsingfors, der fadern Tbomas Gestrinius var komminister; modern bette Brita Grek. Han studerade i Åbo och blef filosofie doktor 1694, bvarefter han blef konrektor vid skolan i Wiborg 1695, rektor 1696, linguarum lektor vid gymnasiet 1698 och kyrkoherde i Jäskis och Savolax församlingar i Wiborgs län 1705. Då ryssarna 1707 inföllo i Finland, måste ban fly undan ocb lemna sin egendom i fienderpas bänder. I den mest utblottade belägenbet, då han "såsom ett byte knappt hunnit föra sitt usla lif ur faran“, uppehöll ban sig länge i hemlandet för att afbida ett lyckligt slut på kriget, men nödgades slotligen fara öfver till Sverige för att söka anställning och utkomst för sig och familj. Han blef då 1718 kyrkoherde i Tuna och Stafby pastorat af arkestiftet, der han qvarblef till sin död, den 21 Mars 1739. Med sin hustru, Christina Schultz, bade han tvenne döttrar, deraf den äldsta blef gift med Laurentius König Helenius, till hvilken svārfadren 1735 öfverlemnade pastoratet, emedan ban sjelf icke kande sköta det, då ban de sex sista åren af sin lefnad var blind.

Han berömmes såsom en lärd man och god poet. Sina vedermödor under Aykten och sin förtröstan till Gud om befrielse bar ban skildrat i en visa, som ban till nyåret 1718 af trycket atgaf och tillegoade ärkestiftets prostar och kyrkoherdar, „med anönskan af all gudomlig välsignelse". År 1722 utgaf ban åter: “Klagelig röst i en troinnerlig bön om hielp i nöden till frälsaren Jesam“, samt: "Oryggeligt löfte, Herranom Gudi gjordt på en bedröslig iykt.“ Dessa kyrkoberden Gestrinii vittra skrifter bafva varit obekanta för såväl Lidén, som Hammarsköld och Wieselgren.

Upsala i Maj 1870.

P. Hanselli..

« FöregåendeFortsätt »