Sidor som bilder
PDF
ePub

Klagelig röst i en tro-innrerlig bön

om bielp uti nöden til frelsaren Jesum,

med sina och de sinas bittra tårar under et äfventyrligt flychtande för fienden,

sångevis uphögd
af

mag. Ernest Gestrinius,

förr probst och kyrckioherde vid Jäskis församlingar i Wiborgs län, nu kyrckioherde vid Tuna och Stafby i Roslagen.

Hielp Jesu, hielp, hielp Jesu, hielp,

Herre Jesu, bielp,

För tin död och pina svåra,

Som du led för synder våra.

Hielp, Jesu, bielp, herre Jesu, hielp!

2.

Vårt fosterland, vårt fosterland,

Står af krig i brand!

Ja, nu hela Svea rike

Har i sådan nöd ej like.

Vårt fosterland står af krig i brand!

3.

Men Jesu, hielp, hielp Jesu, hielp,

Herre Jesu, bielp!

Ach, vårt land har svåra syndat,

Och then jämmer sig tilskyndat.

Hielp, Jesu, bielp, berre Jesu, hielp!

4.

För synden svår, för synden svår
Oss såleds och går,

At vi häftigt slås och agas,

[ocr errors]

Och vår' krafter helt försvagas;

För synden svår oss såleds ock går.

5.

Men Jesu, hielp, hielp Jesu, hielp,
Herre Jesu, bielp

Och tig öfver oss förbarma,

Tit beträngda folk och arma.

Hielp Jesu, hielp, herre Jesu hielp!

6.

Vi ha med hast, vi ha med hast

Mist bå löst och fast.

Alt har i dess händer blifvit,

Som oss i elände drifvit.

Vi ha med hast mist bå löst och fast.

7.

Men Jesu, hielp, hielp Jesu, hielp,

Herre Jesu hielp,

Att man icke ther på tänker,

Och såleds sitt bierta kränker.

Hielp Jesu, hielp, herre Jesu, hielp!

8.

Vår tåre-sky, vår tåre-sky

Hindrar oss at fly.

Fienden oss eftersätter

Alla dagar, alla nätter.

Vår tåresky hindrar oss at fly.

9.

Men Jesu hielp, bielp Jesu, hielp,
Herre Jesu, hielp,

Hielp oss, som än tänkia flychta,

Var nu våra fötters lychta.

Hielp Jesu, bielp, berre Jesu hielp?

10.

Stor är vår nöd, stor är vår nöd

För en våldsam död,

Med then fienden oss hotar,

Som berännoms af hans rotar.

Stor är vår nöd för en våldsam död.

11.

Men Jesu, hielp, bielp Jesu, hielp,

Herre Jesu hielp

Och med tröst upfyll vårt hiärta

Mot all nöd och dödsens smärta.

Hielp Jesu, bielp, herre Jesu bielp!

12.

Nu ha vi qual, nu ha vi qual
Nog och utan tal.

Så beklagligt vi nu låta,

At en sten med oss må gråta.

Nu ba vi qual nog och utan tal.

13.

Men Jesu, hielp, hielp Jesu, bielp,
Herre Jesu hielp,

At ei någon vedervilja

Oss må från tin kärlek skilja.

Hielp Jesu, bielp, herre Jesu, bielp!

14.

Gif oss godt mod, gif oss godt mod
I kraft af tit blod,

Om oss svärdet hinner finna,

Och vårt blod för det skal rinna.

Gif oss godt mod i kraft af tit blod.

15.

Men Jesu, hielp, hielp Jesu, hielp,

Herre Jesu, hielp,

At snart ändas alla plågor,

Så väl andra som elds lågor.

Hielp Jesu, hielp, berre Jesu, bielp!

16.

Fastän vårt lif, fast än vårt lif

Blir et tidfördrif,

Tå man thet oss får afhända,

Vi doch til et bättre lända;

Fast än vårt lif blir ett tid fördrif.

17.

Men Jesu hielp, hielp Jesu, hielp,
Herre Jesu, hielp,

At vi thet nu väl betänkia,

När oss fruchtan vil nedsänkia.

Hielp Jesu, hielp, berre Jesu, hielp?

18.

Ther man ej må, ther man ej må
Ängslig tänkia på,

Hur' som fars med våra kroppar,

Och förspilles vår' blods-droppar,

Ther man ej må ängslig tänckia på.

19.

Men Jesu hielp, hielp Jesu, hielp,

Herre Jesu, bielp,

At vi tro, tu frögd meddelar,

Som oss evigt icke felar.

Hielp, Jesu, hielp, berre Jesu hielp!

20.

Hielp oss och led, hielp oss och led
Til en evig fred

In i himla frögde-salen.

När vi dö från jämmer-dalen,

Hielp oss och led til en evig fred!

Oryggeligt löfte, Herranom Gudi giort

på en bedröflig flycht i stor nöd och lifsfara för fiendens vidt

kringströdda troppars hastiga anfall,
hvilket efter sin ringa förmågo,

uti

följande andachter

hvar morgon och afton i veckan
ödmiukeligast har betala tänkt
mag. Ernest Gestrinius,

Helsingforsia Nylandus,

förr probst och kyrckioherde vid Jäskis församlingar i Wiborgs län, nu kyrckioherde vid Tuna och Stafby i Roslagen.

Hvad min svaga fäder drifvit

Til det, jag har sammanskrifvit,
Är utaf et löfte giort,

Hvars utgång jag sedan sport,

At Gud nådigt då mig hulpit,
När så många hafva stulpit,
För ankomne fiends band,
I mit kära fosterland.

Ber altså, det väl uptages,
Och til mildt omdöme drages,
Medan jag ej mer här vid
Sökt har, än min samvets-frid.

Och dy skolat äntli visa,
Huruleds jag tänkte prisa

Vår Guds godhet, som tå var
Mitt i nöden uppenbar.

« FöregåendeFortsätt »