Sidor som bilder
PDF
ePub

Näste söndagen efter nyåhrs-dagen

Text: Rom. VI: 3 ad 12.

E bade Aron lof, hans söner icke beller,
At gå til altaret otvagen, ty thet gäller

Hans egit lif, si så, god christen, är och fatt
I nya testament', ty Herren bafver satt

Thet vite, at ej en skal någon tijd uptagas
Uti församblingen, som icke först rentvages

Igenom andanom och vatn, hvilket skier
I dopet, som ingång til Gudz försambling gier,

Ja, öpnar vägen til then himla Guden käre,
The Jesum iklädt ba', the alle döpte äre,

Tberföre ingen får mer vara syndsens slaf,
Men hvar man upstå skal med hast af syndseos graf,

Och vandra i en ny reen-lefpad alla dagar
Utränsa surdeg ond, slikt Gudi väl bebagar.

Then gamle menniskian korsfästas, dödas bör
Med alla synder och ond lusta, som förför.

Ach, giör nu thetta tu, min christen, alla stunder,
Och såledz Gudi lof, at icke Satans funder

Tig skada, at tu ej har nytta af titt doop,
Men med otrognom all nedsäncks i afgrundz groop.

Trettonde dag Juhl.

Text: Es. LX: 1 ad 6.

I

himlar, frögder er, tu jord lät glädie höras, Ty verldsens Gud skal se sit rike na förstöras,

Stat up, var lius, ty titt lius kommer, skiner klart, I vår försambling är thet allom uppenbart.

Igenom thetta lius bli hedningar uplyste,
At the ej nånsin mer af Satan så förtiuste

blifva, utan snart uti stor myckenbet
Til Jesum foga sig och ärfva saligbet.

Vår Herras bärlighet upgår och skijoer vijda,
Oss lysa vil vår Gud, ty månde sonen blijda

Sann mandom taga an, och evangeli ord
Kundgiöra allom, som bebo then runda jord.

Uplyste hedningar ej drögde utan hasta
Til verldsens sanna lius, lät oss med hast bortkasta

The leda mörcksens värck, som skaffa af sig qval
Til bode, kropp och siäl förutan något tal,

Och följa Saba män, ja med the Midianiter
Na skynda och se til at sedan ingen sliter

Oss någon tijd utur vår Jesu, förstas band,
Men uti Gudi må sig frögda siäl och and!

Första söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 1 ad 6.

Förutan prästerna i testamentet gambla
Om någon offrade, ban straff på sig månd' sambla,

The cbristna Christus har til andlig präster giordt,
Och med sin anda födt på nytt och ther til smordt.

Och thesse böra städz’ til helig offer gifva
Gudi sin kropp och siäl och endast ther på drifva,

At kjöttet dödas må, men synden uppenbar
Bekännas, såsom ock at en hvar vilja bar,

En lefnad utan vank ell någon fläck anställa,
Mot nästan kärlek all föröfva, thet skal gälla

Igenom tron, hvar med vårt hierta blir bestänckt
I Christi blod och i hans kiärlek helt nedsänckt.

Ej efter verldsens vijs skal någon giöra, handla,
Men flitigt sinnet sitt från ondt til godt förvandla;

At han förfara kan och rätzligen förstå,
Hvad som Gudz välbebag och vilja vara nå.

Nu, thetta offer skal ej någon tijd uphöra,
Men bäras fram, så väl när vij vår godztienst giöra

Som eljest, ehvad bälst vij sittia eller stå,
At vij i evighet i himlen glädias må!

Andra söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 6 ad 17.

En hög, en annan låg i alla stånd man finner,
Therföre Paulus och hvar man med flijt påminner

Tilbörligt ställa sig ati sin kallelse,
Och ej på något sätt missbruka gåfvorne.

Then med then belga skrift omgår, skal then förklara,
Ej efter tycket sitt, men ens med trona vara
Skal bans uttydning all; förnuftet titt ej fölg,
Men thy til fånga tag och ingen sanning dölg.

Så skal och öfverbetz personer all’ tillijka
Med högsta pijt och fijt ther efter endast fijka,

At rena läran drifs och ordet delas väl,
Som styrcker, läskar en af synd utmattat siäl.

Eho förmågan bar, ban gifve them, som kunna
Beböfva bielp och tröst och ingen godt missunna,

Doch skryt ther intet af, ty vänster band ej bör
Thet ringsta veta bvad then bögra banden giör.

Uprichtig kärlek af altsammans bör thet komma.
Alt hvad är kärleks-löst, thet länder ej til fromma.

Enär på något sätt tu nästan tiena kan,
Så ährkiän at slijkt är Gudz dyra nåd försan!

Tredie söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 17 ad fin.

Vist bämden Herrans är, så lyda orden klara;
Förthenskul taga bör sig hvar och en til vara

För all bämdgirighet; men giör du allom godt,
Så vet at dig för slikt tilmätes samma mått.

Igenom tolamod then ädla friden blifver
Befrämjad hoos hvar man, i alla, alla tider;

Tberföre söker frijd med alla menniskior,
Så vida giörligt är, så söder som och norr.

Thet skier när tu och jag, min christen, äbrbar vandel
Oss vinning lägga om och aldrig någon handel

Föröfva, som förtret kan giöra nästan vår.
Bevisan abra, tienst, fast bättre thet anstår,

Ther genom samlar tu kobl glödande och beta
På biässan hans, thet är, välgierning tin skal reta

Til vrede bonom sielf, med ängslan öfver sig,
Som obetänckt bar giordt och brutit emot tig.

Ach, se förtbenskul til at tu må öfvervinna
Thet onda genom godt, så skal ta engång hinna

Thet sälla vissa måb), som uti himmels högd
Är trognom föresatt: Osäjlig glädie, frögd!

« FöregåendeFortsätt »