Sidor som bilder
PDF
ePub

Näste söndagen efter nyåhrs-dagen

Text: Rom. VI: 3 ad 12.

Ej hade Aron lof, hans söner icke heller,

At gå til altaret otvagen, ty thet gäller
Hans egit lif, si så, god christen, är och fatt
I nya testament', ty Herren hafver satt

Thet vite, at ej en skal någon tijd uptagas
Uti församblingen, som icke först rentvages
Igenom andanom och vatn, hvilket skier
I dopet, som ingång til Gudz försambling gier,

Ja, öpnar vägen til then himla Guden käre,
The Jesum iklädt ha', the alle döpte äre,

Therföre ingen får mer vara syndsens slaf,
Men hvar man upstå skal med hast af syndsens graf,

Och vandra i en ny reen-lefnad alla dagar
Utränsa surdeg ond, slikt Gudi väl behagar.
Then gamle menniskian korsfästas, dödas bör
Med alla synder och ond lusta, som förför.

Ach, giör nu thetta tu, min christen, alla stunder,
Och såledz Gudi lof, at icke Satans funder

Tig skada, at tu ej har nytta af titt doop,

Men med otrognom all nedsäncks i afgrundz groop.

Trettonde dag Juhl.

Text: Es. LX: 1 ad 6.

I

himlar, frögder er, tu jord lät glädie höras, Ty verldsens Gud skal se sit rike nu förstöras, Stat up, var lius, ty titt lius kommer, skiner klart, I vår försambling' är thet allom uppenbart.

Igenom thetta lius bli hedningar uplyste,
At the ej nånsin mer af Satan så förtiuste
Må blifva, utan snart uti stor myckenhet
Til Jesum foga sig och ärfva salighet.

Vår Herras härlighet upgår och skijner vijda,
Oss lysa vil vår Gud, ty månde sonen blijda
Sann mandom taga an, och evangeli ord
Kundgiöra allom, som bebo then runda jord.

Uplyste hedningar ej drögde utan hasta

Til verldsens sanna lius, lät oss med hast bortkasta The leda mörcksens värck, som skaffa af sig qval Til bode, kropp och siäl förutan något tal,

Och följa Saba män, ja med the Midianiter
Nu skynda och se til at sedan ingen sliter
Oss någon tijd utur vår Jesu, förstas hand,
Men uti Gudi må sig frögda siäl och and!

Första söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 1 ad 6.

Förutan prästerna i testamentet_gambla

Om någon offrade, han straff på sig månd' sambla, The christna Christus har til andlig' präster giordt, Och med sin anda födt på nytt och ther til smordt.

Och thesse böra städz' til helig offer gifva
Gudi sin kropp och siäl och endast ther på drifva,
At kiöttet dödas må, men synden uppenbar
Bekännas, såsom ock at en hvar vilja har,

En lefnad utan vank ell' någon fläck anställa,
Mot nästan kärlek all föröfva, thet skal gälla

Igenom tron, hvar med vårt hierta blir bestänckt
I Christi blod och i hans kiärlek helt nedsänckt.

Ej efter verldsens vijs skal någon giöra, handla,
Men flitigt sinnet sitt från ondt til godt förvandla;
At han förfara kan och rätzligen förstå,
Hvad som Gudz välbehag och vilja vara må.

Nu, thetta offer skal ej någon tijd uphöra,
Men bäras fram, så väl när vij vår gudztienst giöra
Som eljest, ehvad hälst vij sittia eller stå,
At vij i evighet i himlen glädias må!

Andra söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 6 ad 17.

E. hög, en annan låg i alla stånd man finner,

Therföre Paulus och hvar man med flijt påminner Tilbörligt ställa sig uti sin kallelse,

Och ej på något sätt missbruka gåfvorne.

Then med then helga skrift omgår, skal then förklara,
Ej efter tycket sitt, men ens med trona vara

Skal hans uttydning all; förnuftet titt ej fölg,
Men thy til fånga tag och ingen sanning dölg.

Så skal och öfverhetz personer all' tillijka
Med högsta nijt och flijt ther efter endast fijka,
At rena läran drifs och ordet delas väl,
Som styrcker, läskar en af synd utmattat siäl.

Eho förmågan bar, han gifve them, som kunna
Behöfva hielp och tröst och ingen godt missunna,
Doch skryt ther intet af, ty vänster hand ej bör
Thet ringsta veta hvad then högra handen giör.

Uprichtig kärlek af altsammans bör thet komma,
Alt hvad är kärleks-löst, thet länder ej til fromma.
Enär på något sätt tu nästan tiena kan,

Så ährkiän at slijkt är Gudz dyra nåd försan!

Tredie söndagen efter trettonde dagen.

Text: Rom. XII: 17 ad fin.

Vist bämden Herrans är, så lyda orden klara;

Förthenskul taga bör sig hvar och en til vara
För all hämdgirighet; men giör du allom godt,
Så vet at dig för slikt tilmätes samma mått.

Igenom tolamod then ädla friden blifver
Befrämjad hoos hvar man, i alla, alla tider;
Therföre söker frijd med alla menniskor,
Så vida giörligt är, så söder som och norr.

Thet skier när tu och jag, min christen, ährbar vandel
Oss vinning lägga om och aldrig någon handel

Föröfva, som förtret kan giöra nästan vår.
Bevisan ähra, tienst, fast bättre thet anstår,

Ther genom samlar tu kohl glödande och heta
På hiässan hans, thet är, välgierning tin skal reta
Til vrede honom sielf, med ängslan öfver sig,
Som obetänckt har giordt och brutit emot tig.

Ach, se förthenskul til at tu må öfvervinna
Thet onda genom godt, så skal tu engång hinna
Thet sälla vissa måhl, som uti himmels högd
Är trognom föresatt: Osäjlig glädie, frögd!

« FöregåendeFortsätt »