Sidor som bilder
PDF
ePub

Hans kongl. maij:tz vår allernådigste konungz och herres högtbetrodde man, rådh, cantzelij rådh, så och cancellarius öfver den Carolinske

akademien,
den högvälborne grefve och herre

Herr Erick Lindsköld, grefve till Staffsund, frijherre til Lindevad, herre til Kaggeholm,

Brevijk och Klakeborg,

sinom högnådigste herre tilskrifver och heembiuder författaren detta sitt ringa arbete.

Högnådigh grefve!

Nu som christenbeeten åter Sigh vahnlin' minner på sin Jesu lijdande, Och aff en gudligh nijt medh kärlig suck begråter

Dess båijor, spiut och spott, dess hårda hierte-vee, Sampt törne, slagh och såår, at så vår broder såter

På ett förachtligt trä bland tvenne röfvare

Sin syndelösa siäl måst plötzligen upgee För våra synders skull, och lijfzens furste låter

Sitt lijff för dödzens barn, så har en drifft mig rört

At qväda i en sång, den sorg, som allmänt hört Blijr nu i Herrans huus. Mitt arbet' är väl ringa,

Min röst bå' späd och bees, doch see mitt upsåt an

Ehrs grefig excellentz med nådh; en buske kan Eij ha så mogen frucht som stoore apal bringa.

Eders grefligh excellentzes

Åbo den 14 Aprilis

1690.

aller ödmiukaste tienare

1. Renner.

MICHAEL RENNERS Trenne Klag- och Tröste-Sånger, utbtagne af ett bans arbete, som han nämner: Tårar vedh frälsarmansens Jesu Christi korss.

I.

1.
Kommer, Adams barn, och skåder,

Uppå denne korsens stamm

Hänger Zions reena lam;
Den bå' jord och himmel råder,

Den, som äger lufft och haaf,
Får en så beskymfat graf.

2.
Jämmer, ach, Gudz son han lijder,

Ähre printzen blir försmädd,

Den, alt kläder, står afklädd;
Lijfsens furst til döden skrijder,

Den oss medb sin dödb och spott
Äbra, lijf och himmel nått.

[ocr errors]

Sielfva glädien blijr bedröfra,

Tröstaren all tröst förgår,

Hielten sigb eij bielpa råår,
At vår sial, när vij beböfva,

Måtte, i sin Jesu nögd,

Finna tröst, samt hielp och frögd. XIII: 18.

4. Han, som ingen synd bedrifvit,

Blijr som dödzens man fördömbd,

Och af sina egne glömbd.
I det ställe vij måst blifvit

Dömbde til en evigh dödh,
Glömbde af Guds kärleekz glödb.

5. Seer hans tusend bittra tårar,

Seer hans myckna blode-svett,

Och den dryck man honom gett. Seer det spiut baus sijda sårar,

Och den friska Aodh som går,
Ubr hans bänd- och fötters såår.

6. Ach, at man så pijolin presser

Uth hans röda drufve-safft,

Ja, hans märg ocb all hans krafft, Bitterbeten sielf tilbvässer

Sin af galle fulla tand,
At påöka mehr bans brand.

All hans kropp är öfver blodigh,

Dödsens ångest baar förskräckt

Siälen bans och biertat bräckt,
At iagh måtte döö frimodigh

Ocb blij engel-bvijt och reen,
Af min blod ocb syoda-meen.

8. Vidh hans korss vil jagb tå blifva

All min kårta lefnadz dagb,

Til min sidsta andedragb.
Jesu dödb den kan migh lijfva,

Jesu vatn är mitt vijo,
Och bans galla sötman min.

9.
Jesu törne migb bekröner

Medh en bimmelsk äbre-chron,

Hans förnedring är min thron.
Min försoning Jesu böner.

Uthi Jesu diupa såår,
Jagh mitt boo, min hvijla fåår.

10.
Jesu smäleek är min äbra,

Min försäkring Jesu hand

Och min frijheet Jesu band,
Jesu sidsta ord min lähra,

Jesu korss min stödie-staf,
Min opståndelse bans graf.

II.

1. 0

gode Gudh, bar nu tin godhet ända? O kärleekz brunn, ach vil din nåd sig vända

Uthi en grymmer vredes blixt och brand? Skal så din son, din bögsta skatt, ditt bierta, På korsens trä i outhsäijligb smärta

Ge up sin and?

2. Acb fader, tänck oppå din egen saga, Han är den man, som digh kan väl behaga,

Den, du af evigb evigheet haar födt. Hvij skal han då så plötzlin blifva mörda, Och under hela verdsens synde-börda

Blij från tigh stödt?

3. Han är alt reen från syndsens feel och fäcker, Hvij at dess straf hans hierta då förskräcker?

Han äger alt och lijkväl lijder nödh. Han är en konung, himmelen besitter, Lell undergår på jorden en så bitter

Och neesligb dödh.

« FöregåendeFortsätt »