Sidor som bilder
PDF
ePub

Hans kongl. maij:tz

vår allernådigste konungz och herres högtbetrodde man, rådh, cantzelij rådh, så och cancellarius öfver den Carolinske akademien,

den högvälborne grefve och herre

Herr Erick Lindsköld,

grefve till Staffsund, frijherre til Lindevad, herre til Kaggeholm, Brevijk och Klakeborg,

sinom högnådigste herre

tilskrifver och heembiuder författaren detta sitt ringa arbete.

Högnådigh grefve!

Nu som christenheeten åter

Sigh vahnlin' minner på sin Jesu lijdande, Och aff en gudligh nijt medh kärlig suck begråter

Dess båijor, spiut och spott, dess hårda hierte-vee,

Sampt törne, slagh och såår, at så vår broder såter
På ett förachtligt trä bland tvenne röfvare
Sin syndelösa siäl måst plötzligen upgee
För våra synders skull, och lijfzens furste låter

Sitt lijff för dödzens barn, så har en drifft mig rört
At qväda i en sång, den sorg, som allmänt hört
Mitt arbet' är väl ringa,

Blijr nu i Herrans huus.

Min röst bå' späd och bees, doch see mitt upsåt an
Ehrs greflig excellentz med nådh; en buske kan

Eij ha så mogen frucht som stoore apal bringa.

Åbo den 14 Aprilis

1690.

Eders grefligh excellentzes

aller ödmiukaste tienare

M. Renner.

MICHAEL RENNERS

Trenne Klag- och Tröste-Sånger, uthtagne af ett hans arbete, som han nämner: Tårar vedh frälsarmansens Jesu Christi korss.

[ocr errors][merged small]

1.

[ocr errors]

Kommer, Adams barn, och skåder,
Uppå denne korsens stamm
Hänger Zions reena lam;
Den bå' jord och himmel råder,
Den, som äger lufft och haaf,
Får en så beskymfat graf.

2.

Jämmer, ach, Gudz son han lijder,
Ähre printzen blir försmädd,
Den, alt kläder, står afklädd;

Lijfsens furst til döden skrijder,

Den oss medh sin dödh och spott
Ähra, lijf och himmel nått.

3.

Sielfva glädien blijr bedröfva,
Tröstaren all tröst förgår,
Hielten sigh eij hielpa råår,
At vår siäl, när vij behöfva,
Måtte, i sin Jesu nögd,

XIII: 18.

Finna tröst, samt hielp och frögd.

4.

Han, som ingen synd bedrifvit,
Blijr som dödzens man fördömbd,
Och af sina egne glömbd.

I det ställe vij måst blifvit

Dömbde til en evigh dödh,
Glömbde af Guds kärleekz glödh.

5.

Seer hans tusend bittra tårar,
Seer hans myckna blode-svett,
Och den dryck man honom gett.
Seer det spiut haus sijda sårar,
Och den friska flodh som går,
Uhr hans bänd- och fötters såår.

6.

Ach, at man så pijnlin presser

Uth hans röda drufve-safft,

Ja, hans märg och all hans krafft,

Bitterbeten sielf tilbvässer

Sin af galle fulla tand,

At påöka mehr hans brand.

.7.

All hans kropp är öfver blodigh,
Dödsens ångest baar förskräckt
Siälen bans och hiertat bräckt,
At iagh måtte döö frimodigh

Och blij engel-hvijt och reen,
Af min blod och synda-meen.

8.

Vidh hans korss vil iagb tå blifva
All min kårta lefnadz dagh,
Til min sidsta andedragh.

Jesu dödh den kan migh lijfva,
Jesu vatn är mitt vijn,

Och hans galla sötman min.

9.

Jesu törne migh bekröner

Medh en himmelsk ähre-chron,
Hans förnedring är min thron.

Min försoning Jesu böner.

Uthi Jesu diupa såår,

Jagh mitt boo, min hvijla fåår.

10.

Jesu smäleek är min ähra,

Min försäkring Jesu hand
Och min frijheet Jesu band,

Jesu sidsta ord min lähra,

Jesu korss min stödie-staf,
Min upståndelse bans graf.

II.

1.

0

gode Gudh, bar nu tin godhet ända? O kärleekz brunn, ach vil din nåd sig vända Uthi en grymmer vredes blixt och brand? Skal så din son, din högsta skatt, ditt bierta, På korsens trä i outhsäijligh smärta

Ge up sin and?

2.

Ach fader, tänck uppå din egen saga,
Han är den man, som digh kan väl behaga,
Den, du af evigh evigheet haar födt.
Hvij skal han då så plötzlin blifva mörda,
Och under hela verdsens synde-börda

Blij från tigh stödt?

3.

Han är alt reen från syndsens feel och fläcker,
Hvij at dess straf hans hierta då förskräcker?
Han äger alt och lijkväl lijder nödh.

Han är en konung, himmelen besitter,
Lell undergår på jorden en så bitter
Och neesligh dödh.

« FöregåendeFortsätt »