Sidor som bilder
PDF
ePub

4. Tbet giör, min Gudh, din heeta kärlekz låga, At så din son blijr smäda, pijnt och plåga,

Ty för än da oss arme ville see
I svafvelsiön oändligh qväls och qvijda,
För skull din son helvetis ångest lijda

Och dödzens vee.

5. Dy måste jagb vedb dit kors något stanna, O fromme lamb, o söte himmels manna,

O lijfzens brödh, som kom af himlen neer, Da låter tigh til synda-offer slachta Och slår eij moot, men är bå tyst och sachta,

När detta skeer.

6. På biessan din, den vij med vördnat ähra, Så måste du en törne crona bära,

Och på din rygg, then tunga korsens eek. Din trogne mun, den rene sapoingz källa, Din läppar rödb och kinder högt upsvälla

Och blifva bleek.

7. Du svettas blodh, ditt ängsla bierta bāfver, Din bänder man och fötter genom gräfver,

Ditt bolla bröst, din sijda stinges opp, Der ubr' en dubbel kärleekz ström uthrinner. Alt öfver såår- och blodigh man här finner

Din heela kropp.

8. O afgrund! Full af idel under-kärleek, All abre-printz ban lijder spått och smäleek,

Han utstår straff, som giorde ingen lett. Den fromme döör, som förde redligh vandel, Han lefver, som sin Gudb med sin misshandel

Til vrede rett.

9. Jagb var försåld til mörksens pijnslo-kuula För min bedrifft och synda-lefnad fuula,

Men du baar, Jesu, skaffat råd och tröst, Du baar bår synd och döden neder slagit, Och med tin blod mig skiär och renan tragit

Och återlööst:

10.

program 1999 Hvad skal iagh tig derföre Jesu gifva? Din egendom vil iagh beständigt blifva, Och så alt din som

som du .

äst vorden min. En annan må om gull och skatter fläsa, Din blod skal iag i hågen min inläsa

Och hierte-skrijn.

skal

11.
Din dyra dödb vil jagh mig stedz påminna,
Din kärleeks glöd i mit bierta briona
St Min lefnad all, som uppå sitt altar.
När döden sidst min ögon igen täpper, 1set
Min söte Jesu, iagh digh intet släpper,

Men båller qvar.

III.

1. Hvad baar du, biertans Jesu, brutit,

Hvad är den synd och odygd bos tigh fins,

At du så pijnas, alle printzars printz? Hvij har man så dio blod utbgatit,

Hvij har man sårat så ditt bela alt,

Och blod-bestänckt din himmelska gestalt. Hvi geer man digh den bittra galla? Acb, blifva dijna kraffter alla?

Hvij flyter så

Een blode-åå
Uthu din hulle sijda?
Hvij skal du detta lijda?

2. Min Jesu, ach, jagh baar thet vållit

Med mina synders tijo tusend pund,

Den stora skuld, min onda bierte-fund. Jagh haar Gudz lag ocb budb ey hållit,

Men villiog varit til all synd och vijg,

Och vandrat jempt uppå een villan stijg. Jagb baar medb många synder mijna Förtient en evig eld och pijna;

Men du igen,
Min siāla-vän,

57 Hooit

Her
Haar bulpi mig til rätta,
Min synde-börda lätta.se

1

3. Du haar för min skull döden lijdit

Medh all den ång‘st och pijna iagb förskylt,

Och med din beligheet Gudz lagb upfylt, Bå helvetit och dödb bestrijdit,

Borttagit synd och satans stora macht.

Din ödmjukbeet, din smäleek och föracht Haar värfva migh een himmelsk äbra; Din marter-stock, den du skal bäbra,

Der fioner jagh

Alt mitt bebag,
Min hvijla, lust och löye,
Min skugga, skydd och nöye.

4. Fördenskull när Gudz vredes dunder

Och stränga blixt min siäl förskrächia vil,

Min bulle Jesu, då så fyr iag till Din blodesrett, dit korss och under,

Dess himmels vijde grenar skyler migh,

Til dess hans sool och nåde vijsar sigh. Hár finner iagh den ädle väska, Som själe-torsten min kan läska,

Det pärle-vått,

Som giör migh gått,
Och kan den eld uthsläcka,
Gudz ijfver plär upväcka.

5. Om satban skiuter sijna pijlar,

Beängslar och anfächtar hårt min sial,

Oeb medh sin glödand tville-skott mig qväl. Om affgrunden migh öfverijlar

Och öfversköllier med sin vågors raas

Mitt svaga skepp, mitt bräckeliga glaas;
Ja om än döden migh förbäriar,
Medh detta korss iagh migh lell värjar.

Här är mitt land,

Min lugna strand.
Mitt paradijs iagb finnert 01
I Jesu korss, och vinner.

En i sin Jesum verliebter siähl, ett bedröfvat, men sig åter tröstande mod,

och
ett välförnögt bierta,
uthi trenne andeliga vijsor affbildade

aff den förnögde
MyRtillo.

I.
Ledse åth värden, kär vedh sin Jesum.

I anledning af Psalmen LXXIII: v. 25, 26.

Döte Jesu, när jagh äger

Tigh uthi mitt hjerte-skrijn,

När du min och jag är din,
Intet mehr iagb effter fräger,

Dy min själ bon baar uthvalt
Digb, min Jesu, för sitt alt.

2.
Himlens liusa vidd ocb våbning

Medb dess stiernors skiära skeen

Effter skådar jagb ey seen,
Jagh baar hoos migh bimlens koning,

Helfvetit och bimmel är,
Då min Jesus är migb när.

3.
Mindre frågar jagh om jorden,

Dess osäkra växel-kloot

Vil jagh trampa under foot,
Vedh dess aska ledze vorden.

Thet är mer än ringa mull,
När min Jesus är migh bull.

« FöregåendeFortsätt »