Sidor som bilder
PDF
ePub

4.

Thet giör, min Gudh, din heeta kärlekz låga,
At så din son blijr smäda, pijnt och plåga,
Ty för än du oss arme ville see
I svafvelsion oändligh qväls och qvijda,
För skull din son helvetis ångest lijda
Och dödzens vee.

5.

Dy måste jagh vedb dit kors något stanna,
O fromme lamb, o söte himmels manna,

Olijfzens brödh, som kom af himlen neer, Da låter tigh til synda-offer slachta

Och slår eij moot, men är bå' tyst och sachta, När detta skeer.

6.

På hiessan din, den vij med vördnat ähra,
Så måste du en törne crona bära,

Och på din rygg, then tunga korsens eek.
Din trogne mun, den rene sanningz källa,
Din läppar rödh och kinder högt upsvälla
Och blifva bleek.

7.

Du svettas blodh, ditt ängsla hierta bäfver,
Din händer man och fötter genom gräfver,

Ditt bulla bröst, din sijda stinges opp, Der uhr en dubbel kärleekz ström uthrinner. Alt öfver såår- och blodigh man här finner Din heela kropp.

8.

O afgrund! Full af idel under-kärleek,
All äbre-printz han lijder spått och smäleek,
Han utstår straff, som giorde ingen lett.
Den fromme döör, som förde redligh vandel,
Han lefver, som sin Gudh med sin misshandel
Til vrede rett.

9.

Jagh var försåld til mörksens pijnslo-kuula
För min bedrifft och synda-lefnad fuula,

Men du baar, Jesu, skaffat råd och tröst, Du haar bå synd och döden neder slagit, Och med tin blod mig skiär och renan tragit Och återlööst.

10.

Hvad skal iagh tig derföre Jesu gifva?
Din egendom vil iagh beständigt blifva,

Och så alt din som du äst vorden min.
En annan må om gull och skatter fiäsa,
Din blod skal iag i hågen min inläsa
Och hierte-skrijn.

11.

Din dyra dödh vil iagh mig stedz påminna,
Din kärleeks glöd skal i mit hierta brinna
Min lefnad all, som uppå sitt altar.
När döden sidst min ögon igen täpper,
Min söte Jesu, iagh digh intet släpper,
Men håller qvar.

III.

1.

Hvad haar du, biertans Jesu, brutit,

Hvad är den synd och odygd bos tigh fins,
At du så pijnas, alle printzars printz?

Hvij har man så din blod uthgatit,

Hvij har man sårat så ditt bela alt,

Och blod-bestänckt din himmelska gestalt.

Hvi geer man digh den bittra galla?

Ach, blifva dijna kraffter alla?

Hvij flyter så

Een blode-åå

Uthu din hulle sijda?

Hvij skal du detta lijda?

2.

Min Jesu, ach, jagh haar thet vållit
Med mina synders tijo tusend pund,
Den stora skuld, min onda bierte-fund.
Jagh haar Gudz lag och budh ey hållit,
Men villiog varit til all synd och vijg,
Och vandrat jempt uppå een villan stijg.
Jagh haar medh många synder mijna
Förtient en evig eld och pijna;

Men du igen,

Min siäla-vän,

Haar hulpi mig til rätta,
Min synde-börda lätta.

3.

Du haar för min skull döden lijdit

Medh all den ång'st och pijna iagh förskylt, Och med din heligheet Gudz lagh upfylt, Bå helvetit och dödh bestrijdit,

Borttagit synd och satans stora macht. Din ödmjukbeet, din smäleek och föracht Haar värfva migh een himmelsk äbra; Din marter-stock, den du skal bähra, Der finner iagh

Alt mitt behag,

Min hvijla, lust och löye,
Min skugga, skydd och nöye.

4.

Fördenskull när Gudz vredes dunder

Och stränga blixt min siäl förskrächia vil,
Min hulle Jesu, då så flyr iag till

Din blodesvett, dit korss och under,
Dess himmels vijde grenar skyler migh,
Til dess hans sool och nåde vijsar sigh.

Här finner iagh den ädle väska,

Som siäle-torsten min kan läska,
Det pärle-vått,

Som giör migh gått,

Och kan den eld uthsläcka,
Gudz ijfver plär upväcka.

5.

Om sathan skiuter sijna pijlar,

Beängslar och anfächtar hårt min siäl,

Och medh sin glödand tvifle-skott mig qväl. Om affgrunden migh öfverijlar

Och öfversköllier med sin vågors raas
Mitt svaga skepp, mitt bräckeliga glaas;
Ja om än döden migh förbäriar,
Medh detta korss iagh migh lell värjar.
Här är mitt land,

Min lugna strand.

Mitt paradijs iagh finner
I Jesu korss, och vinner.

En i sin Jesum verliebter siähl,

ett bedröfvat, men sig åter tröstande mod,

och

ett välförnögt hierta,

uthi trenne andeliga vijsor affbildade
aff den förnögde

MyRtillo.

I.

Ledse åth värden, kär vedh sin Jesum.
I anledning af Psalmen LXXIII: v. 25, 26.

Söte Jesu, när jagh äger

Tigh uthi mitt hierte-skrijn,
När du min och jag är din,
Intet mehr iagh effter fräger,
Dy min siäl hon haar uthvalt
Digh, min Jesu, för sitt alt.

2.

Himlens liusa vidd och våbning

Medh dess stiernors skiära skeen
Effter skådar iagh ey seen,

Jagh haar hoos migh himlens koning,
Helfvetit och himmel är,

Då min Jesus är migh när.

3.

Mindre frågar iagh om jorden,
Dess osäkra växel-kloot
Vil jagh trampa under foot,
Vedh dess aska ledze vorden.
Thet är mer än ringa mull,
När min Jesus är migh hull.

« FöregåendeFortsätt »