4. Thet giör, min Gudh, din heeta kärlekz låga, 5. Dy måste jagh vedb dit kors något stanna, Olijfzens brödh, som kom af himlen neer, Da låter tigh til synda-offer slachta Och slår eij moot, men är bå' tyst och sachta, När detta skeer. 6. På hiessan din, den vij med vördnat ähra, Och på din rygg, then tunga korsens eek. 7. Du svettas blodh, ditt ängsla hierta bäfver, Ditt bulla bröst, din sijda stinges opp, Der uhr en dubbel kärleekz ström uthrinner. Alt öfver såår- och blodigh man här finner Din heela kropp. 8. O afgrund! Full af idel under-kärleek, 9. Jagh var försåld til mörksens pijnslo-kuula Men du baar, Jesu, skaffat råd och tröst, Du haar bå synd och döden neder slagit, Och med tin blod mig skiär och renan tragit Och återlööst. 10. Hvad skal iagh tig derföre Jesu gifva? Och så alt din som du äst vorden min. 11. Din dyra dödh vil iagh mig stedz påminna, III. 1. Hvad haar du, biertans Jesu, brutit, Hvad är den synd och odygd bos tigh fins, Hvij har man så din blod uthgatit, Hvij har man sårat så ditt bela alt, Och blod-bestänckt din himmelska gestalt. Hvi geer man digh den bittra galla? Ach, blifva dijna kraffter alla? Hvij flyter så Een blode-åå Uthu din hulle sijda? Hvij skal du detta lijda? 2. Min Jesu, ach, jagh haar thet vållit Men du igen, Min siäla-vän, Haar hulpi mig til rätta, 3. Du haar för min skull döden lijdit Medh all den ång'st och pijna iagh förskylt, Och med din heligheet Gudz lagh upfylt, Bå helvetit och dödh bestrijdit, Borttagit synd och satans stora macht. Din ödmjukbeet, din smäleek och föracht Haar värfva migh een himmelsk äbra; Din marter-stock, den du skal bähra, Der finner iagh Alt mitt behag, Min hvijla, lust och löye, 4. Fördenskull när Gudz vredes dunder Och stränga blixt min siäl förskrächia vil, Din blodesvett, dit korss och under, Här finner iagh den ädle väska, Som siäle-torsten min kan läska, Som giör migh gått, Och kan den eld uthsläcka, 5. Om sathan skiuter sijna pijlar, Beängslar och anfächtar hårt min siäl, Och medh sin glödand tvifle-skott mig qväl. Om affgrunden migh öfverijlar Och öfversköllier med sin vågors raas Min lugna strand. Mitt paradijs iagh finner En i sin Jesum verliebter siähl, ett bedröfvat, men sig åter tröstande mod, och ett välförnögt hierta, uthi trenne andeliga vijsor affbildade MyRtillo. I. Ledse åth värden, kär vedh sin Jesum. Söte Jesu, när jagh äger Tigh uthi mitt hierte-skrijn, 2. Himlens liusa vidd och våbning Medh dess stiernors skiära skeen Jagh haar hoos migh himlens koning, Då min Jesus är migh när. 3. Mindre frågar iagh om jorden, |