Sidor som bilder
PDF
ePub

4. Alt hvad sälen vil begära

Medb mitt andlin lystna sinn,

Haar iagb i digb, Jesu min.
Vill hon bögbeet, macht och äbra?

Jagh är mächtigb, bögb och stoor,
När min Jesus i migh boor.

5. Vill bon frögd? Acb, Jesus gläder

Mebr än heela verlsens lust,

Som är full aff ängslig pust,
Och mebr, ach, an Eija qväder.

När min Jesus är min deel,
Haar iagh englars egit speel.

6. åtrår någon ägodelar?

Jesus är den högste skatt. 141

Verldzlig håfvor i så fatt,
Lyckan med dem sällsamt spelar,

Tijden man dem tära sijr, 1961
Men min Jesus evigt blijr.

7. Önskar själen leckra rätter?

Hvad kan vara mebra sött,

Än som Jesus? Jesú köttbt#7131 Ocb bans blodb giör henne mätter. ::

Jesus är en bimmelsk spijs,
Som för håning vinner prijs.

8.

Bonn Jaspn Jesus är det söta manna,

Ther man aldrigb ledes vedb.:

Bårt medb lystne judars sedh,
Här skal all min längtan stanna.

I min Jesu baar jagh nogb,
Om man öfrigt alt betogb.

9. Skal iagb sårgens bårda galla

Dricka, är iagh oförskräckt,

När dett är min Jesu täckt;
Thet skal migh alt lijka falla

Surt och sött, bå väl och vee,
Hvad min Jesus vil migh gee.

10. Om än kråpp och siäl försmächta

För en frätand' samvetzmaal,

Giör migh syndsens börda qvaal,
Vil migh satban sielf anfächta,

d
Haar doch mitt beklämbda bröst
I sin Jesu ymnigh tröst.

us their

11.
När som dödsens band uthsläcker

Sist min korta lefnatz lius,

Och utbi sitt mörcka buus
Migb medh mull och matkar täcker,

Blijr iagh eij dess grymbeet vaar,
När iagh tigh, min Jesu, baar.

[graphic]

12. Jesus är min hielp i nöden;

Huru jagh bälst blifver tryckt,

Blijr du Jesu min tilfiycht; 118
Jesus är mitt lijf i döden, 35

Effter döden blir min, frögds
Jesus utbi himmels bögd. ** 8113

II.

Ångest- doch tröstefull.

en in de I anledning af kon. Davids Xill psalm.

1.

Herre, berrars stoore printz, war i

Huru länge är du bårta, 1am mo

Vill du pa din nådb förkårta, Haar du blifvit bård til sins?

Haar du slagit ur ditt biärta Migh, ditt barn, min fader blijdb?

Skal iagh i grundlööser smärta Tröstlöös, usle, siuncka nijdh?

2. Ach, min Gudb, hur länge skal

Du migh så aldel's förgäta,

Låta migh min kinder väta Och i ängslan blifva all?

Huru länge vil tu dölja Ditt ansichte för migh bårt,

Medb ett måln des skeen förhölia, Gióra migh min glädie kårt?

3. Huru länge måste jagh

Tusend, tusend faldigh plåga See bå'siäl ocb hierta såga Aff din vreda band ocb slagh?

Huru länge skal iagh sörja Dagen uth och natten lång,

Medh bvar mårgon-rådna börja Yttra suck och klage-sång?

4. Ett är migh så svåra qväl,

At min ovän sigh förhäfver,

För dett iagh i älend' sväfver, Och sig gläder uthan skäl.

Kom inin Gudb, hör docb och skåda, Du som migb haar giordt alt gott,

Til min jämmer, vee och råda, Och min oförskylta spott.

5. Värden biuder jagh go natt,

Jagb skal foort, min kraffter vijka,

Ögne-syyn och börsell svijka, Sömnens broder får migh fatt.

Lijfsens herre, lätt en stråla
Migb see af din nådes skeen,

Döden vil iagh då eij våla,
Tråtz bans mörcker giör migb meen.

6. Elliest skulle min ovän

Sigh högmodeligh berömma

Af min tryck, ocb sielf sigh glömma, Som sin qväll eij skådat än.

Huru skulle han sigb gladia Om han man den hugnan sågh,

At du ville, Gudb, tilstädia, Det jagh neer i stofftet lågh.

7. Nu iagb tröstar der uppå,

At din nådh har ingen ända,

Du, du plägar hielpen sända at
Då vij högst i nöden stå; ii , HisesT

Dy vil iagb ditt låf uplöija,
Som så väl alt moot migh giör, sibi

Medan tüngan sigh kan böijal!
Ocb min ådra sigb än röör. 983 791

III.

Nögder äger nogh, J anledningh af Pauli epistel 1 Timoth. VI: 6-8.

1. Bland alt thét man i verden äger

Och vinner å dess svalle-kretz, Alsintet är, som veder väger

Dett sinne, som sigh geer tilfretz, Som vedh all anstööt geer eij tögd, Men är i moot och medh förnögd.

2. Den, som til äbrans spetz är satter,

Måst rädas för bvart åskie-slagh;

At klijfva bögt thet giör en matter,

I dälder har man ock behagh.
Han är i värden väl förhögd,
Som medb sitt stånd kan vara nögd.

3. Natursens grund at kunna veeta,

At giöra alt hvad konstigt är, År en stoor eld förutban beeta,

Om nöijet intet finnes när; Uthöfver verdslig vett och slögd, Är medh sin gåfva vara nögd.

[ocr errors]

13322 to 1. 4. nositi salis, Den frögde-roos, som verden vijsar,

Haar sårgens törne til sin root, För sött medb surt hon mången spijsar,

Och haar en skugga til sin foot; Han haar den högsta värdsens frögd , Som är i moot och medb förnögd.

5. Den, ägodeelar girigt sööker," sig hos 13)

Är fattigh vedh sin öfverfödb, Eburu ban sitt gull och ööker. Stor THIS

Den, som bar dageligit brödh, 7 Är rijker nogh; när ban är bögd Medh smått som stoort at vara nögd.

6. Hvart bän, förmätne Alexander,

Är du eij nögder medb en värd? Du vil, men fáfengt, än en ander

Nedbkufva med ditt segrand svärd; Din girigheet den blef så rögd, At du med intet var benögd.

7. En fisk i siön, ett diur i skogen,

En foogel är i lufft ocb buur Tilfredz medh sitt, och redebogen

Ta'a solsken moot och vattuskuur.

« FöregåendeFortsätt »