Sidor som bilder
PDF
ePub

Jag är förnögder medb min deel,
Medh lijten lått som medb en heel.

8. Om Gudh migh täckes eij beskära

En timligb macht och myodigheet, En blixt ocb blädra skal mig lära

Des obestånd och Rychtigheet; Jagb är förgögder medh min deel, När som min äbra baar eij feel.

9. Om värdslig lust iagb intet sköter,

Des bildat barpa är eij åth,
Hvars Dulcian i mårgon möter

En sårgelutha, suck och gråth;
Mitt bierta baar sitt liufva speel
När iagh är nögder medb min deel.

10, Haar iagh eij mycken gull och glitter,

Ey ädle stenars mulle-pracbt, Om iagh eij store godz besitter,

Des kurbitz föör iagh i föracht; Mitt godz ocb gull och min juveel Är nögder vara medb min deel.

11. En vattu dryck fast bättre smakar,

Hur slätt ban ock för ögon skijn,
Ocb större fägnadb förorsakar

I biertat, än som sötast vijn,
Än båning, sucker och caneel
När man är nögder med sin deel.

12. Skal iagh en tåre-kalck utbdricka,

Om mootgångz-vinter blijr mio giäst, Mitt bierta skal sigh tåligb skicka,

Gudb veet väl hvadh migh tienar bäst, Han baar mätt af min sårge-peel, Jagh är belåten medh min deel.

13. En trogen vän, ett nöijsampt bierta,

Fördubbla kan vårt kårta lijf. En dagligh dödh, en dödand smärta

Är den onögdes tijdb fördrijf; Jagh är förpögder medh min deel Til des iagh blifver dödb och steel.

14. ( himmelsk dygd, bvadh är en himmel?

At vara nögder i sin Gudb. Bårt bierte-frätaud sårge-svimmel,

Mitt nöije är min skatt och skrudh. Den baar på jorden himmels frögd, Som är i moot och medh förnögd.

[ocr errors][ocr errors]

Ett andeligt sjökort och seglations-konst,

författat uthi een Nyåhrsvijsa

af Michael Renner.

s. 8. theol. stud.

1.

Gör tigh reda, siäl och sinne,

Stäm tin munne-barpa til,
Ställ tio tungo psaltar-pinne,

Lyfft upp bänders stråkan still,
Och tin Jesum bärli'n lofva,

Uthi detta nyja áhr,

Medan iagh til segels går',
För undfången nådd och gåfva

Utbi det förflutne åbr.

2.
Då iagb sväffde ibland böljor,

Uppå ödes villa baaff,
Uthi ilar, storm och mõljor

Offta ville taga qvaff,
Om to Jesu ey migh bulpit

Medh tin allmachts bögra band,

Seglat hade jagb på sand
Eller alldels omkull stulpet

Uthi det förflutne åbr.

3.
Mootgångs böljor, monga svåra,

Slogo på mitt trånga bröst,
Hiertat sönderbråka, såra,

Ey fans någon hielp och tröst,
Vågh på vågen nionde vandra,

Sorg på sorgen, kors på kors,
Som en brusand, fräsand fors,
Een olycka på then andra
Utbi det förflutne åbr.

4.
Verldsens baaffzgudh, Neptun arga,

Satan, rätta Näcken, haar
Veblat migb fördränckia, sarga,

Medb sin anbangs stora skaar,
Affgruods hvalan sina käfftar

Had' upgapat öfver migh,

At upsluka migh i sigh,
Men i hans tand iagh ey häfftar
Uthi det förflutne åbr.

5.
Blinda klippor, bärg och steenar

Hade sathan för migh stält,
All förargesteen iagb meenar,

Som ba mongen lönlig fält,
Och all falske tungo klintar,

Som uthvärtes släta stå,

Men i hiertat vara må
Såsom bärg ocb skarpe fliptar,
Utbi det förflutne åbr.

6.
Genom verlds-sireners sånger,

Vällusts socker-sötba gifft,
Hafver migh fast monga gånger

Satan, som tbem för migh stifft,
Veblat locka i all våda,

I sin grymma morde kloor;

Svaga kõttet i migh boor,
Haar ock dertil veblat råda

Uthi det förflutne åbr.
XIII: 19.

7. Alla dagar, alla stunder,

Hvar minut och ögoebleck, Uppå stoora synde grunder,

Haar ban veblat medb sitt sreck Föbra migh bort ifrån leden

Utbi svalg och alsköns nödh,

Ja uthi en evigb dödb, Från min koosa ock så reden Uthi det förflutne åbr.

8. Siukdoms mörcka dimba falla

Ville ock migh offta på,
Dödzsens nordan vind och kalla

Nehr i onda hamner slå,
Dhe så mongen fördt til grafven,

Sänckt i jorde-diupet pebr,

Men iagh haar medh andra febr Lyckli'n seglat öfver bafvet Uthi det förflutne åbr.

9. Ty skee tigh nu evigh äbra,

Evigt loff ditt stora nampn, Store baaffzgudh, Jesu kära,

Som oss fördt til åbrsens hampn, Ocb bevarat för så monga

Farligheter stora, små,

Som oss syntes före stå, Som oss ville öfvergånga Uthi detta gambla åbr.

10. Uthi ditt nampn, Jesu blijder,

Seglar iagh nu åtber stadh Uthi thesse nyåbrs tijder

Medh mång tusend utbi radb; Aff them fåh rätt på til ända,

Kanskee icke qvarter fram,

Förr än bräckter är bans stam, Most i Carons sluup ock lända

Uthi detta nyja áhr.

« FöregåendeFortsätt »