Men, o Jesu, som alt råder,
Stijgt medh migh i skeppet inn,
När iagh haar tigh och tin nåder,
Seglar iagh för fooglig vind,
Achtar ingen mootgångs väder,
Sorge vågors stoora bruus,
Alla stoora stormars suus,
Röra ey på migh ett fieder,
Uthi detta nyja åhr.
Då så achtar iagh sielff satan
Mindre än ett lijtet strå,
Affgrunds hvalen, Leviathan,
Medh des anhangs störar grå,
Trotz han kan migh något göra
Medh sin nät och listigheet,
Ja han kan (som iagh väl veet)
Ey på migh ett håår at röra
Uthi detta nyja åbr.
Och om sorge moln sigh samkar,
Mörcka dimba kommer på,
Jagh uthkastar hoppets anckar,
På thet fasta grundet tå;
Lät då hafvet brusa, svalla,
Verlden sielff förgås med hast,
Troones tågh skal hålla fast,
Om ån bergen skulle falla
Uthi detta nyja åhr.
Lustigt skal och städze blifva Hiertat mitt, ty iagh veet vist, Att Gudh effter molnen gifva Vill oss soble-skenen sidst,
Effter stormen låter lugna,
Effter sorg geer frögde daar,
Effter dimba lufften klaar,
Effter mootgång vil oss hugna
Uthi detta nyja åhr.
Til compas titt ord iagh ställa,
Jesu, vil städz för migh fram,
Koosan skal ther effter gälla,
At iagh kommer ey på skam,
Stryk mitt hierte järnet kalla
Medb tin andes magnet fijn,
At det må med polen sijn
Städse fast och stilla stanna
Uthi detta nyja åhr.
Till confoy tin' englar blijda
Sänd at bålla om migh vacht,
Och sigh lägra vidh min sijda,
Värja mordebrännars macht.
Var sielf för mig lius och lychta,
Som migh föhr på rättan leed,
Ifrån mörksens vägen breed,
Effter titt lius migh lät syffta
Uthi detta nyja, åbr.
Korsens trä skal masten vara,
På mitt skepp tit up iagh vil,
Uppå böne-huftågh fara,
Göra vrede-flaggan still,
Och uthbängia nåd-lust flaggan,
Göma migh i Jesu såår,
At iagh nådh för vrede fåår, När migh samvetz skått vil agga Uthi detta nyja åhr.
Jesu, blijff min styrman goder,
Hör min böön och trägne låth,
Sitt vid tin församblingz roder,
Som är en så liten båth;
Styrek tin båtzman manligt strijda
Emoot kättars, kaprars våld,
Emoot turckens, påfvens sold,
Och titt ord med flijt uthsprijda
Uthi detta nyja åhr.
Regementzens skepp bevara,
Konglig skepparn i sitt kall,
Heela konglig hoff för fahra
Och olycka med them all,
Som vid rijksens segel sittia,
Goda rådh them finna lätt,
Rätten skipa allom rätt,
Lät them rätta leeden hitta
Uthi detta nyja åhr.
Hushålds farkost med vältreffnad
Signa Gudh til öfverflöd,
Gif oss hälsa, rolig lefnad,
Kärlek enighet och bröd;
Hunger, pest och plågor svåra
Lat ey taga öfver hand,
Eller komma på vårt land,
Och förkorta dagar våra,
Uthi detta nyja åhr.
Gif min tijd i frijd bortrinner,
Til's iagh känning fånga må; Men skal skeppet förrn thet hinner Fram på vägen söndergå,
I graffz diup tå kroppen bijda
Lät til stoora domedag,
Siälen blij i titt behag,
Och min troo ey skepzbrott lijda Uti detta nyja åbr.
Tå har iagh vist måhlet funnit,
Råkat i een lugnan hamn,
Då har iagh vist segren vunnit,
Jesu, uthi tinom famn,
Hvarest evigt tå skalt blifva
Utan enda ett nytt åhr,
Uthan vinter grönskand våhr,
Den oss Jesus omsij'r gifve
Effter detta nya åhr!
JONAS HJORTZBERG LARSSON.
|