Sidor som bilder
PDF
ePub

FÖRORD.

JONAS HJORTZBERG LARSSON föddes den 21 Juni 1703 i Husby prestgård i Södermanland, der fadern Laurentius Jonæ Hjortzberg var kyrkoherde; modern bette Catharina Brothera. Sedan han genomgått skola och gymnasium, blet ban student i Upsala 1721 och prest 1729, då han kallades till huspredikant hos friherrionan Hedvig Christina Kruus på Edeby i Helgarö socken och innehade denna befattning till bennes död 1733, blef derefter buspredikant hos presidenten friherre Conrad Ribbing 1734, komminister i Maria Magdalena församling i Stockholm 1735 och kyrkoherde i Tjula och Sundby pastorat 1747. Vid prestmötet 1755 var han v. preses och follmagtig vid riksdagen 1761. Efter en lefnad af 63 år afled han den 26 Juli 1766. Med sin hustru Anna Maria Hultstedt hade han elfva barn, deraf två söner och sex döttrar öfverlefde honom. Åldste sonen, Lars Hjortzberg, stenhuggare och appareilleur vid kgl. slottet i Stockbolm, blef med sin bustro Maria Lovisa Schützer, aktris och sångerska vid operan, fader till den utmärkte skådespelaren Lars Hjortzberg.

Upsala den 28 Juni 1870.

P. Hanselli.

Then yttersta domen,

med therpå följande
sälla och osälla evigheten,
betrachtad och til allmän noga, eftertancka uti svenska rim

igenom trycket utgifven

af
Jonas Hjortzberg Larsson.

Och jag såg the döda, stora och små, stå i Guds åsyn, och böckerna vordo uplåtne. Och en annan bok vardt uplåten, som är lifsens. Och the döde vordo dömde, efter som skrifvit var i böckerna, efter theras gierningar. Och then ther icke vardt funnen i lifsens bok, han vardt kastad i then brinnande siön.

Upp.-B. XX: 12-15.
Then förste ocb then sidste!
E.

hvad gäller thet, att hela marken krälar? När folket lik som gräs begynner titta opp, När diup och högderna framgifva theras siälar,

Så at, ehvart man ser, står packad kropp vid kropp; Tbet brakar, dånar gnyr, thet knallar hvart man börer, The smälla och tbe slå i sina kammardörar.

Förlåten ofvantill, the bimmelsblå tapeter,

Afklädas, fly sin kos, som nordanbloss och damb; När portarna slås up til himlens härligheter,

Gud sielfver kommer tå, och uti Gud hans lamb,
Med Herren Zebaoth mång tusend sinom tusen
Nu komma sväfvande i höga himla-busen.

Hvad vil tben höga thon - omenskeliga stämma!

Then öfver-ängels röst och bärars skarpa skri?
Tben främmande basun, bvar tror du ban är bemma,

Som bådar åldersmän och giör ei barnen fri?
Mon Gud är stigen ned at åter skrifva lagen
Ell mon' han lyser ut then stora domedagen?

Hrad Gud på berget skref och ritade i stenen,

The Tijo Ord the stå och ändras aldrig mer;
Men se hvad qvicknad är i gamla fäders benen,

Och i the dödas stoft bvad rörelse nu sker;
Märk, at basunens liud i mörjan börjar röra,
At mörka andarna ur diupa fängslet föra.

Så lär ju tbetta bud för folcket vilja tyda,

At bimla-konungen du sielt å färde är,
At ban, som lagen skref och sielfver måste lyda,

Han vill nu höra til bur vij ha lefvat här; Förtbenskull se then man, som tber på stolen sitter, Han skilja vil i dag sin får ifrån the getter.

Här tändas eldar an, at stoderna the skälfva,

Ocb fästet smälter af som vaxet uti sohl. The himla-kropparna som beta kublor hvälfva Med rök, med sprak och damb frå porr til söder pobl. Ocb jorden, gamla mor, vil barnen icke käona, Om the ei skynda bän, lär bon them illa bränna.

Så hielpas the nu åt, at oss ur verlden köra,

Och ingen skrefva fins at. giöma sig uti; Så plötzlig vil man oss på öpna fältet föra,

Tber ingen mera syns än bara Gud och vi. Acb, stackar du, som nu ej är i himlen känder, På Gud du tör ej se, af verlden blir tu- bränder..

Up Adam, far-fars far, och Eva, mor-mors moder,

Tu gamla par, som först på gröna gräset gick, Som åt then sköna fruckt och drack af Edens floder,

Men på en enda bijt tin lystnad släckia fick.
Acb, kunde to ou ett för thessa barnen vinna,
At åter all tin blod i himlen vore jane!

Vak op, tu ålders folck, į gubbar silfverhvita,

Som jordens spenar kryst uti thess yngre år, Ocb i er lefnadsbok mång hundra år fått rita;

Ja edart namn och främst i menskio-rullan står. Up, tusend tusende, som ned til bottnen foro I vredens vattubad, ther inga strander roro.

« FöregåendeFortsätt »