Sidor som bilder
PDF
ePub

Mykken biälp giör bördan lätt,
Afvugheten står sjg slätt.
Gak i Jesu fote-spår,
Plöi uti djn motgångz-fähr.
Alla de som tårar så,
Skola öfver frögden rå,
När de hafva skurit opp
Säden uti tjdzens lopp.
Lättian skudd utaf djn kropp;
Fljtigheten bar gott hopp.
Lättian trytz vällustens skål,
Later man en mager kål.
Lättian har en tommer barm,
Later man, är länge arm.
Lättian har en sener gång:
Later man, är dagen lång.
Gak i Herrans fruktans kårg
Mä gladt mod ock utan sårg,
Får du där ditt dagli bröd,
Som gjr trefnad mot din nöd.
När som oket spännes af,
Kroppen lutar ner i graf,
Hiulet har ej mera gång,
Högmod läggier bårt sitt prång,
Girugheten skrynkies hop,
Starkhet dåfnar i sin grop.
Fägerheten slåss om kull,
Kiösser kiärt sin läger-mull.
Gullet smälltz af solens strål,
Döden gifver skrål på skrål.
Afvundz-etter tårkas bårtt,
Allt i allt blir kårtt om kårtt,
Glaset rinner, tjden går,
Evigheten förestår.

Res till sällhetz sälle hamn,
Lägg dig sen i Jesu famn.

Enighetens söte saft,

Präss in i djn svage kraft.
Oxen drager oket bäst,

När han spakhet har till giäst.

Fatta bönen uti famn,

2

Rop og trägit hennes namn.

Fakklan låger allrabäst

När man henne skakar värst.
Bräkk din afvundz-tand i sär,
Mot en lykka bon ä tvär.
Afvund störste bördan bär
Redlighet har lykkan kiär.
Illak rot har illak frukt,
Ärbart sinne, ärbar tukt.
Lät ej grymbet ha sin fart,
Barna-sårger ändas snart.
Drag till Gud en starker tro,
Bed om enighet och ro.
Bönen rutnar synden ner,
Mäd go årsväxt sig framter,
Vattnar nåden i Gudz famn,
Reser till hans sällhetz-hamn.
Fly för högmodz sårge-frö,
Hvilket är en siäla-nö,
Diäflars tröst okk löije-liud,
Alle lasters förebud,
Läkkerhetens enda ro',

Obarmhertighetens bo,

Diärfbetz allraliufste smak,

Höflighetens lede vrak,

Tvistughetens glädie-spel,

Stadighetens klago-del,

Världens apa, världens tok,
Blyghetz tygn, okk blyghetz ok.
Är du uppå armod rjk,

För en Croesus du bårttvjk.
Dy hvad giäller ler mot gull?
Röda kinder emot mull?
Fåret mot en glupen varg,
Hvilken är emotet arg?
Dufvan ällsker dufvo-röst,
Späda barnet modrens bröst,
Hinden bäst sin qvicka hiort,
Foglen frisk og liufli ort.
Fly lättfärdighetens skien,
Dy hon är ett glädie-men,
Skamlöshetens läkkra frukt,
Sedughetens onda lukt,

Bisterhetens ränne-ban,
Oförståndetz frögde-plan,
Ryktetz föda, ryktets hopp,
Blygselz oförnöili lopp.
Vörda Jesu vakkre tal,
Fly för syndens mörke dal.
Synden är in idell flärd,
Ett tveäggiat siäla-svärd,
Ängla-sukk og ångle-hat,
Diäfle skratt og diäfle-mat,
Galenskapers ändemål,
Diäfle-läppars törste-skål,
Oförvägenhetens mod,
Blödighetens tåre-flod,
Månge 1000 siälars mord.
Rop nu dessa liufve ord:
"Ak, min Jesu, ak jag är,
In ved diäflen alt för när!
Dödzens siäkta iag okk ser,
Grafven öppnas bäst iag ler,
Diäflen mig fördömmer slätt,
Lågan säijer: det är rätt,
Dommen blifver snart kungiord,
Efter alla diäflars ord,

Män om du vill hos mig stå,
Och från lagsens stränghet gå,
Så tör dommen blifva god,
- Skrifvin må ditt nåde-blod."
Sök vid ändalykten få
Salighetens tröste-å,
Evig sällhetz frögde-dräkt,
Ja, hvad mera hålles täkt.
Åt dän helge andes kraft,
Offra dine läppars saft,
In till Herrans altar gakk,
Genom ögne-ström gif takk
Åt djn Jesu, siäle-hamn,
Klapp og taen uti famn.
Rop ej fanens luste-träl
Till djn kropp, og till djn siäl
Tunnor 1000, dokk än mer,
O, du kiärill utaf ler!

På Gudz nåde tårar giut, Lös og opp djn jämmers-knut, Sen får biärtat stille-stand, Fast än världens hiälpe-hand, Hennes tröste-kiällor stå Frusna för dig, som en å. Rop när siälen är i nöd; Jesu, gif mig ängle-bröd, Jesu, Jesu. store Gud, Låt mig få ditt helga bud, Jesu, du min siäle-skatt, För min inre boning statt, Jesu, Jesu, nåde-hamn, Spring uti min synde-famn, Jesu, tårars tröste-brunn, Gak uti min sårge-munn, Hvjl hos mig i denne natt, Dy du äst min enda skatt, Siung för mig en ängla-sång, Giör för mig ett glädie-språng, Siung för mig en nåde-psalm, Jesu, gif mig sällhets-palm, Si, så bar ia glädien all, Nåde till mång 1000 fall, Vakkert sinne, vakker dygd, Uti hiärtat mykken blygd! Säi, när solen stikker opp: Herre Jesu, gif min kropp, Ja, min siäl i denne dag Trefnad må ett gott behag, Iag står opp uti ditt namn Ved min säng okk hvilo-hamn, Nattens mörker då bårtgikk, Iag mitt sikte igänfikk. Rop till Jesum: Lä vårt land Vara smykt med kiärlekz-band, Fetma flyte på vårt bord Män vi lefva här på jord, Giöta konungz arfve-stol Lysa som en middagssol, I din kiärlekz skugga bo, Våldsamheten öfvergro.

Siung att Jesus ä vår skatt,
Jesus var vår sol i natt.
Är då tårt ditt biärte-ax,
Smörg då mäd Gudz nåde-vax,
Bre där öfver Jesu kraft,
Jesu, Jesu tåre-saft.

« FöregåendeFortsätt »