Ett rättsinnigt Guds barns sångtimmar, dageligen at bruka Gudi then aldrahögsta til skyldigst äro, lof och pris, sine siäl til märkelig nytto och förkofring uti alla christeliga dygder, genom Guds nåds och andas kraftiga medarbetande, sammanfattade och i dagsliuset utgifne af Guds ords ovärdiga tienare vid hennes maj:ts riks-enko-drottningens lif-regemente til häst, O Svea, tu heltinna, 3. At mycket sofva är För kroppen stort besvär, ·ལཱ Så är thet skadligt när 5. Vak up, jag råder tig, 6. Si, satan och titt blod, Titt kött och stora mod, The vilja tig förföra Alt, thet tu har om händer, Som till Guds ahro länder. 7. Alt verldsligt sminck och prål, y Som har sitt ändemål, Thet ifrån Gud tig drager Och tin gudstienst försvager; Att Gud till riset tager Och tin olydno agar. 8. Gack tå, tu siäl, med hast Med Gud, som tig handräcker, 9. Bed Jesum hålla an, 10. Giör som Manasse giordt 11. Tin Jesus ban går stad Nu såta siäl kom, kom, 13. Han med sitt plåster kan, Titt hiertas sår snart hela, 14. Kyss på tins faders hand, Har från titt hierta tagit, 15. Tin mun tu nu uplät, Säg: Herre, ske tig ähra, Tin nåd, mig til en styrcka, 16. Ság: Tack, o Jesu, som 17. Säg: Jesu, tu min tröst Mot mitt sorgbundne bröst, Haf tack, som lät tig trycka Haf tack, jag skal thet minnas, Then andre sång-time. Thenna verldsens gods och gull Ingen ting kan här bestå, Hvar uppå sin ort skall gå, Löfven falla ned af trä, Tå the aldels bleka ä, XIII: 24. Gracet visnar, trampas ner, Alt, hvad under solen röres eller föres, Har sitt vissa ände-mål, Vatnet stillar grymma lågan, döden, plågan, 2. Foglar, som för oss här sväfva, måste bäfva Bäst the uti skogen leka, vi them neka 3. Fiskar, som plä hoptals simma, ther hos stimma, Som the små och qvicka barn, Huru the vid stranden töfva, sin lust öfva, Fångas the med nät och garn. 4. Höga trän, som himlen hota, fast the rota Sig ihop, hvad är thet mer? Häftig storm kan them förstöra, kraftigt röra 5. Blomstren, som på marcken pråla och oss måla En fast liuflig sommar-prackt, Bäst the växa, bli the bleka och förneka Sig att äga någon macht. 6. Koppar utaf erg plär frätas och upätas, Kläder skadas utaf mahl; Hårda stenar, hårda finter, af skarp vinter Plaga spricka tusend-tabl. 7. Bäckar, som om våhren rinna och ä stinna, Men tå solen häftigt skiner, strax bortavinner 8. Alt thet prål, som verlden drager och behager, Är som stoft mot vind och vär, |