Sidor som bilder
PDF
ePub

Ett rättsinnigt

Guds barns sångtimmar,

dageligen at bruka

Gudi then aldrahögsta til skyldigst äro, lof och pris, sine siäl til märkelig nytto och förkofring uti alla christeliga

dygder,

genom Guds nåds och andas kraftiga medarbetande, sammanfattade och i dagsliuset utgifne

af

Guds ords ovärdiga tienare vid hennes maj:ts riks-enko-drottningens lif-regemente til häst,

[blocks in formation]

O Svea, tu heltinna,
At tig hos Gud infinna,
Vak up i gråt och jämmer,
Tin nöd och synd tig klämmer.

3.

At mycket sofva är

För kroppen stort besvär,
En siukdom thärpå följer,
Och kroppen sidst förhöljer
I jordens sofve-kammar,
Ther han sin mal annammar.

·ལཱ

Så är thet skadligt när
Man daglig håller kär
Then söta syndsens dvala,
Ty then, som vil förbala
Sin tid med säkert hierta,
Han får Guds vredes smärta.

5.

Vak up, jag råder tig,
Tu går af syndsens stig,
Så framt tu vilt ej falla:
Sj, synden är then galla,
Som siälen snart förråder,
Och sielfva döden bådar.

6.

Si, satan och titt blod,

Titt kött och stora mod,

The vilja tig förföra
Och uti grund förstöra

Alt, thet tu har om händer,

Som till Guds ahro länder.

7.

Alt verldsligt sminck och prål, y

Som har sitt ändemål,

Thet ifrån Gud tig drager

Och tin gudstienst försvager;

Att Gud till riset tager

Och tin olydno agar.

8.

Gack tå, tu siäl, med hast
Från all tin synd och last,
Titt hierta til att rena
Och tig i dag förena

Med Gud, som tig handräcker,
Och syndsens snaro stäcker.

9.

Bed Jesum hålla an,
Som är tin taleman,
Hos Gud, sin kära fader,
At synden tig ej skadar.
Bed Jesum, han vill visa
Sitt blod, tig til en lisa.

10.

Giör som Manasse giordt
Uppå sin fängsle-ort,
Thet är tig til stor nytta:
Böi hiertats knä och flytta
Tig ifrån Sodoms hydda,
Gud skall tig tå beskydda.

11.

Tin Jesus ban går stad
Och giör sin fader glad,
Han ber, at han vil lindra
Tin sveda, och nu hindra
Thet onda, som tig trycker.
Och från thet goda rycker.
12.

Nu såta siäl kom, kom,
Tin fader han är from,
Han lofvar vilja vara
Tig huld och tig försvara
Mot synden i titt hierta'
Och hela all tin smärta.

13.

Han med sitt plåster kan,
Som en alsmächtig man,

Titt hiertas sår snart hela,
Och, när du råkar fela,
Vil han tig gierna hielpa
Och låta tig ej stiälpa.

14.

Kyss på tins faders hand,
Som thetta syndaband

Har från titt hierta tagit,
Och tig till bättring dragit,
Att tu kanst salig vara
Och up til himlen fara.

15.

Tin mun tu nu uplät,
Och ej tin Gud förgät.

Säg: Herre, ske tig ähra,
Som ville mig förähra

Tin nåd, mig til en styrcka,
Haf tack, jag vil tig dyreka.

16.

Ság: Tack, o Jesu, som
I köttet til mig kom,
Och bar thet milda hierta,
At tu tog bort min smärta,
Min jämmer, mitt elände,
Och thet i glädie vände!

17.

Säg: Jesu, tu min tröst

Mot mitt sorgbundne bröst,

Haf tack, som lät tig trycka
Af kronan mig til lycka,

Haf tack, jag skal thet minnas,
Och otacksam ej finnas.

Then andre sång-time.

Thenna verldsens gods och gull
Täres up i svartan mull,

Ingen ting kan här bestå,

Hvar uppå sin ort skall gå,

Löfven falla ned af trä,

Tå the aldels bleka ä,

XIII: 24.

Gracet visnar, trampas ner,
Alt far bort och syns ej mer.

Alt, hvad under solen röres eller föres,

Har sitt vissa ände-mål,

Vatnet stillar grymma lågan, döden, plågan,
Råst förtärer järn och stål.

2.

Foglar, som för oss här sväfva, måste bäfva
För thet starka krut och lod,

Bäst the uti skogen leka, vi them neka
Theras unga lif och blod.

3.

Fiskar, som plä hoptals simma, ther hos stimma, Som the små och qvicka barn,

Huru the vid stranden töfva, sin lust öfva,

Fångas the med nät och garn.

4.

Höga trän, som himlen hota, fast the rota

Sig ihop, hvad är thet mer?

Häftig storm kan them förstöra, kraftigt röra
Och till jorden fälla ner.

5.

Blomstren, som på marcken pråla och oss måla

En fast liuflig sommar-prackt,

Bäst the växa, bli the bleka och förneka

Sig att äga någon macht.

6.

Koppar utaf erg plär frätas och upätas,

Kläder skadas utaf mahl;

Hårda stenar, hårda finter, af skarp vinter

Plaga spricka tusend-tabl.

7.

Bäckar, som om våhren rinna och ä stinna,
Liufligt sorla natt och dag;

Men tå solen häftigt skiner, strax bortavinner
Theras sorl och vandrings lag.

8.

Alt thet prål, som verlden drager och behager, Är som stoft mot vind och vär,

« FöregåendeFortsätt »