Ty när vädret börjar blåsa och skarpt fåsa, 9. Hvad vill tå titt prål tig båta, tin then såta När tu vest at tu skal vandra liksom andra 10. Hvad är åt, at tu berömmer och är ömmer När tu vetst en the bli stela, tu skal dela 11. Hvad är åt du guldet dyrckar, ther til styrcker Hiertat, som tin Gud tig gaf, När tin dösstund thet förstörer, at tu förer Knapt en svepning i tin graf. 12. Hvad är åt tu vällust skattar och omfattar Glas och kanna natt och dag, När tu måste hosta, gråta, illa låtà, Klaga magen han är svag. 13. Hvad är åt tu dundrar, skriker och tu fiker, Efter verldens sorl och larm, När titt namn och ryckte skämmes och beklämmes Af tin nästas mun och harm. 14. Bort med verldsens falska lycka, som plär rycka Mången ned utaf sin stol, Hon i fåfängt gull och glitter för tig spritter 15. Bort med prål, med verldens smycke, fåfängt tycke, Hålt tig icke för them fahl. The som vatn flychtigt rinna och försvinna Som et sungit hane-gal. 16. Lär tå en gång at betrachta och tig vakta Kom ihog, at tu äst bräcklig, hon förskräcklig, 17. Vachta tig för verldslig lusta, si, att pusta Ty hon sminkad by plär draga och så laga, 18. Jag tå verlden slätt föraktar och betraktar Medan verlden är then amina, som plär kramma 19. Bort, tu verld, tu min styfmoder, si, min broder, Jesum, jag i stället bar. Han skal hafva alt mitt hierta, som haft smärta Af then list, tu til mig bar! 20. Jag skal hafva i mitt sinne och mitt minne Himlen med thes härlighet; Altid på min Jesum täncka och fördräncka Then tredie sång-time.. Om motgång vil mig stielpa, Si, hvar then gång, jag sorg skal få, 1. Til tig, min Gud, mitt hopp jag ställer, Jag vet, at thet fast mycket gäller, Jag vet, at then, som thetta giör, 2. Är lyckan tun, liksom en hinna, 3. Är jag förtryckter ned til jorden, Är jag bland vänner glömder vorden, 4. Är jag olycklig uti thetta 5. Är jag med toma händer funnen, Så länge, Gud, tu ej förgäter, ( 7. Vil tu mig under korsset trycka, 8. Vilt tu mig ned til jorden fälla, 9. Vil tu, tu alla kungars konung, I dag, och vara siälens prål, Få solsken efter mitt begär. 10. När jag får skåda tig, o Herre, Mitt korss, thet större med the smärre, Skall blifva lindrat uti tig, Som hafver verckan i all ting, På ofvan, nedan, rundt omkring. 11. Om jag ej kände korssets börda, 12. Om jag nu korsset sluppe bära Och daglig lefde uti frögd, Så vore thet mig ingen ähra, 13. Gud vare lof, jag får thet bära, 14. Gud vare lof, jag får thet draga 15. Gud vare lof, jag får thet äga, 16. Har tu min Gud mig korsset gifvit, Så gif mig ett godt tolamod Och styrck mitt svaga kött och blod. 17. Gif mig tin nåd att kunna draga |