18.

Ehuru länge jag thet drager,
Giör jag mig säker ther uppå,
At tu thet från mig en gång tager,
Och vil thet uti stycker slå.
Ty nattens mörcker måste fly,
När solen ter sin purpur hy.

19.

Jag vet at efter thenna vandring
Jag i then skiöna himla-sal
Skal få en frögdefull förandring
På alt mitt korss och myckna qval,
Gud skal mig gifva tå then lust,
Som aldrig byts i ve och pust.

20.

Har jag här tårar strömlikt giutit,
Om natten och vid dagens lius,
Har Herren Gud mitt hierta slutit
I bojor i mitt fånga-hus,

Så hoppas jag för gråt och band,
At palmer få uti min hand.

21.

The mina många ögons tårar,
På hvilka Gud har räkning satt,

The, som här plögt up diupa fohrar

På mina kinder dag och natt,
Skal Gud aftorcka med sin hand
I. sitt thet liufva himla-land.

Then fierde sång-time.

Jag skal för thesso natt, o Gud,
Tig tacka med min tungas liud.
Tig bör jag altid gifva ähra,
Och giöra hvad tu vilt begära,
Had' tu ej med tin nåd och macht,
På mig i sömnen tagit acht;
Så had' jag sofvit ganska illa,
Och ej för satan legat stilla.

1.

◊ Jesu, tu min ädla skatt, min broder och min hälsa,

Haf tack för thesso goda natt, at tu mig ville frälsa!

2.

Gud vare lof til evig tid, jag fick med glädie vakna,
Jag fan tig, Jesu, för mig blid, och ingen ting kan sakna.

3.

Gud vare lof i evighet, jag ur min säng kan stiga,
Och råkat ej uti förtret med them, som mot mig kriga.

4.

Jag Jesu thenna morgon-sång och mina morgon-böner Tig ofrar nu och annan gång, ty jag tin godhet röner.

5.

En fogel plär hvar morgonstun med liufig sång sig visa, Och för sin söta natte-blund sin herra Gud beprisa.

6.

O, buru mycket mer skal jag, som större pund kan bära, Min Jesum nu och annan dag lofsiunga til hans ähra.

7.

O, Jesu mig tin nåd bete, jag kan titt namn uphöja,
At, när jag fått tin dagslius se, min tunga må ej dröja.

8.

Jag går i Guds namn till mitt kall at i min svett mig föda, Välsigna mig alt jämt, och all min sammanlagda gröda.

9.

Ty hvad som tu, min liuflighet, välsigna vil, thet blifver Välsignat i all evighet, och ymnog glädie gifver.

10.

Förök then lilla oljo, som jag hafver i min kruka,

At hon må intet vara tom, när jag har tänckt then bruka.

11.

Lät ock min lilla del, min korg, på bröd ej nånsin brista, Tu äst min skiöld, min fasta borg, jag kan tig icke mista.

12.

Gud gifve, jag må ingen del med snikna händer samla; Och så föröka mina fel, the nya med the gamla.

13.

Gud gifve jag nu thenna dag, således kunde ända;
At han min nästa til behag, och tig til lof kan lända.

14.

Hielp herre Jesu, mig ther til, tu som förmår at hielpa, To som och aldrig nånsin vil en fattig fånge stiälpa.

15.

Hielp herre Jesu, tu min tröst, jag må alt väl beställa
Så til min hand som, som til min röst; ach lät min önskan gälla!

Then femte sång-time.

När thet til mörka qvällen lider,
Jag til min säng med andacht skrider,
Jag mig i Herrans hand befaller,
Och är förnögd, när Gud mig kallar.
Jag til min sofve-säng mig hastar,
Och på mitt örnegott mig kastar:
Gud gifve mig så ock min nästa
En rolig natt, oss til thet bästa.

Jag är tilfreds, om nu i natt
Miu död han skulle ta mig fatt.

6.

Kom, Jusu kom thet är nu tid,
At gå til säng i ro och frid,
Jag är rätt somnig och helt trött
Af thet, jag mig i dag bemödt.

7.

Jag kläder af min trötta kropp,
Jag med arbetet håller op;
Jag går til säng i Jesu namn,
Och trycker Jesum i min famo.

8.

Min Jesus skal upväcka mig
Och giöra mig helt glad med sig:
1 morgon tå jag sofvit ut

Och uppå thenna natt fått slut.

9.

I morgon tå jag stiger op

Af sängen med min friska propp,
Skal Jesus hafva tack, som har
Mig tagit uti sitt försvar.

10.

God natt, god natt, hvar christen siäl,
Jag vil uu sofva sött och väl.
Mig skal slätt ingen röra vid,
Si Jesus är min skiöld och frid!

Then siette sång-time.

Alt hvad som verlden gifver,
Thet ej varachtigt blifver,

Thet är ett löf en blotter röst;

En lilja vid then kalla höst.

Ach, fåfängt är at täncka

På verldsens prål, som dräncka

Plär mången dristig siäl och kropp
Och gifva them ett ringa hopp!

1.

Mitt timglas sackta rinner, mitt seger-verck tar af,

Och mig ther med påminner min dödsstund och min graf.

2.

Mitt if thet är en bölja och en ostadig tid,
På hvilken plägar följa gråt, suckan, daglig strid.

3.

Mitt if thet ovist banar then väg, som verlden har;
Thet mot förmodan stadnar ther thet förr aldrig var.

4.

Mitt lif får snart en ända, som blädran på ett haf;
Si, nu i dag kan hända går thet i sömn och qvaf!

5.

Hvad vil jag tå mig smycka med guld och pärle-band, När tiden vil mig trycka ned uti mull och sand?

6.

Hvad vil jag tå begära en daglig purpur färg,
När matkar skola tära min kropp til must och märg.

7.

Hvad vil jag gullet bära och älska i min band,
När thet vil mig besvära och vara siälens band.

8..

Hvad vil jag städse påcka på starckhet och friskt mod, När siukdom kan mig båcka och torka märg och blod.

9.

Hvad vil jag upblåst vara på lyckans hiul och klot,
När jag står i stor fahra med hals, med lif och fot.

10.

Hvad vil jag altid skryta af klokhet och hög ätt,
När Gud vil med mig byta, står thet med mig helt slätt.

11.

Så är thet, kan jag täncka, helt rådligt at stå af
Med thet, som vil oss dräncka i syndsens diupa baf.

12.

Mitt goda, som jag prisar i verldens tåre-dahl,
Är thet, som siälen lisar från evigt ve och qvahl.

13.

Mitt mod också min styrcka, i Jesu, all min skatt,
I ordet och hans kyrcka, jag söker dag och natt.