Jag ser the sår, med them tu mättar
Min kropp uti min ängslighet:
Tu gafst, tu togst, tu siälens hamn,
Välsignadt vare Herrans namn.
Jag vil nu här i verlden gråta,
Och daglig sucka mig helt mätt
Förr'n jag skal plågas, sucka, låta
I evig eld på omkligt sätt:
Jag gråter, och ej vänder gen,
Förr'n jag får se min himla-vän.
Gråt, gråt, thet kan tig icke skada,
Ta biert-beklämda Herrans siäl,
Tig uti tårar ymnigt bada,
Som en utsläpad Jesu träl;
Gud skal the tårar samla hop,
Och växla sorg i glädie-rop.
Then ottonde sång-time.
När synden vil förtretlig vara,
Jag tå til Gud, min hielp, skal fara,
Han skal then samma från mig taga,
Och mig i Jesu blod ren tvaga.
Han kan then siukan, ingen mera,
Förutan någon ört handtera.
Och när han några ord vil tala,
Kan han then siukas siäl hugsvala.
tu, min Gud och Herre, min tilflycht i all nöd, Jag, jag titt barn (ty värre) är verd en evig död.
Min synd, then tunga börda, har ökt tin vredes brand, Ty jag har glömdt tig vörda med bierta, mun och hand.
Titt ord har jag förgätit, som är ett ädelt lius;
Min synda-dörr uplätit ati mit hiertans bus
För satan, lasters anda, och för then arga verld,
Them gierna godt tilhanda och öfvat theras flärd.
Then väg, jag bordt at vandra och älska öfver alt,
Har jag med flera andra van vördat tusendfalt,
Then väg, then skiöna himmel, som malört smakat mig, Och verldsens yra svimmel som honung visat sig.
Alt thetta jag förandrar, och går af syndsens stig,
På förra galnskap klandrar och gråter bitterlig,
Jag om tin arm nu fattar, min Gud, min vän, min tröst, Och öfver alt tig skattar in i mitt hus och bröst,
Om nu tin rätt mer sade, äu tin barmhertighet,
Ach, ach, tå then mig lade i afgrunds faslighet,
Jag kunde tig ej svara ett ord mot tusend ord,
Jag giärna ville vara långt från tin hämnd och mord.
Men jag ther vid mig gläder, tu äst en nådig Gud,
När jag först til tig träder och vördar tina bud,
Jag vet tu ej förskiuter titt barn, tu vårt försvar,
Men tig in til thet lutar och älskar som en far
Vil synden hårdt mig trycka, hvart ögn'bleck dag och natt,
Har jag än tå then lycka, at Jesu blod, min skatt,
Then samma skal aftvätta, och lindra all min nöd,
Min Jesus skal mig mätta med salighetens bröd.
Slätt ingen ört man finner på marcken något år,
Som til then kraften hinner, hon helar siälens sår;
Men Jesus, lifsens källa, then söta vattu-drick,
Kan thessa såren ställa tilfreds på bästa skick.
Then handskrift som Gud hade mot mig på all min skuld,
Min Jesus han then lade på sig och var mig huld;
Min skuld han sielf betalte med sin then bittra död,
Mig til sin brud utvalde, så uti lust som nöd.
Vil satan mig förskräcka och gie mig så stor skuld,
Gud vil then ej betäcka och te sig mot mig huld;
Så skal jag honom svara: Min Jesus har betalt
Min skuld och vil nu vara mitt goda och mitt alt.
Vil ock mitt samvet vara en börda för min siäl,
At jag är i stor fahra och plågas som en träl,
Skal Jesu törne-krona, som Jesus för mig bar,
Mitt brått, min skuld försona och vara mitt försvar.
12.
Bad David Gud om nåde och sörgde sina fehl,
Fick han för siäla våde en glad och hälsam del,
Hans fel the blefvo sänckte i hafsens diup och sand,
Och mera ej påtänckte i rätta Canans land.
Ber jag med mina tårar med mitt thet trägna liud
Om alt thet mig nu sårar, bevekes herren Gud,
Jag vet, han vil mig taga up i sin nådes famn,
Och låta sig behaga mitt ringa barna-namn.
Så kom, o Gud, mitt goda, min del och all min frögd,
Jag vil tin godhet skåda, som giör min siäl förnögd.
Kom tå, o Gud, min fader, med tin uträckta hand,
Giör nu titt barn helt glader och lös af syndsens band!
15.
Jag ängslas i mitt bierta från en til annan tid,
Och har en diupan smärta, en daglig kamp och strid,
Jag får ej någon lisa, ej någon ro och tröst,
Förr än tig täckes visa titt barn tin kära röst.
Ach, kom, jag hiertlig beder, förr'n tyngden större blir,
I hiertat, mig til heder; ty hiertat jag tig gier,
Och vil mig ödmiuk visa in för tin nådes stol.
Kom, Herre, mig at lisa, tu salighetens sol!
Then nionde sång-time.
Jag går til Herras bord
Med ödmiukt bedie-ord,
At han mig nådig är,
Och lossar mit besvär.
Jag vet han hörer mig,
Och af min synda stig
Mig förer, at jag må
För honom gladlynt stå.
Ach, gifve jag i thenna dag,
Min söta Jesu til behag,
Hans bord-giäst så kan vara,
At jag med vördnad och gladt mod
Tar mot bans helga kött och blod,
Min siäl til ingen fahra!
Mig mycket törstar efter tig,
O Jesu, på min ångest stig,
Jag ropar efter dricka,
Som biorten friskan vattu-tår,
Ty om jag icke dricka får,
Vil hiertat sönder spricka.
Bort onda tanckar, synd och skam,
Jag stiger nu ödmjuklig fram
Til Jesu duk och rätter,
Jag uti trone tager an
Min Jesum, trogna frälserman,
Han är then, som mig mättar.
Så kom tå, Jesu, uti mig,
Jag vil ock komma uti tig,
Jag längtar at tig smaka.
Kom, kom, ach kom, jag står tilreds, Och alla tider är tilfreds
At få tig til min maka!
Jag tror fullkomlig, at jag tig
I bröd och vin bekommer, mig
Til evig ro och styrcko.
Thet äter, dricker jag i dag
Alt efter titt goda behag
Vid bordet i› tin kyrcko.
Hielp, Jesu, at jag intet må
Til thetta bord ovärdig gå;
Men at min sorg här lätta.
Ach, Jesu, styrck mig i min tro,
Then jag ock mig vil tig förtro,
Kom, kom, at mig uprätta.
Hielp, Jesu, jag titt kött och blod, Tin hälsosamma nådes-flod,
Må med min mun så taga,
At jag ett saligt barn kan bli,
Och för förderfvet varda fri.
Ach, Jesu, hielp the svaga!
O, Helge And, min hielp och tröst,
Min lärdom och min söte röst,
Kom in uti mitt hierta,
Bevara thet från syndsens päst,
Var tu thes tempel och thes gäst,
Så är thet utan smärta.
Then tionde sång-time.
Ske tig, o Jesu, tack och pris,
Som giordt mig mätt utaf tin spis,
Jag skal båd' en och annan gång
Tin godhet prisa med min sång,
Tack, herre Jesu, tu min Gud,
Som ville hielpa mig, tin brud,
At komma ur thet hierte-qváhl,
Jag lidit har af syndsens mahl!
Haf tack, tu käre herre Gud,
Min brudgum, som har mig, tin brud,
Tin kärlek vist, och visar än
Med kärlek, at tu äst min vän
I thenna dag tu låtit mig
Tin kärlek se rätt rundelig;
I thet jag vid titt helga bord,
Fådt nåd uppå titt sannings ord.
|