Sidor som bilder
PDF
ePub

6.
In i tin nådes liufva famn
Jag söker ba min glädie-bamn,
At lefva ther til evig tid
I liufhet, kärlek, ro och frid.

7.
När jag besinner at thet qval,
Som verlden skäncker tusend-tal;
Så är tbet godt at ligga kull,
Ocb vara giömd i svartan mull.

8.
En dag går aldrig bär förbi,
At man kan giöra sig rätt fri
För fängsel, oro och förtret;
För suckan, barm och ängslighet.

9.
Rif, slit, förtryck, se grymmer ut,
Giör ondt, och giör ther på ej slut;
Är verldsens trug och slemma art,
Thes odygd och fördömda fart.

10.
Ju mer jag täncker lefva här,
Ju mer så ökes mitt besvär;
Tbet ökes til och tar ej af
Förr än thet följer mig i graf.

11.
Christ, gifve jag tå måtte snart
Få slat uppå min lefoads fart,
Förr än jag mer skal synda här,
Och lefva mer uti besvär.

12.
I verlden lefva leds jag vid,
Ther har jag aldrig någon frid,
Ty gier jag mig slätt ingen ro,
Förr än jag får hos Jesum bo.

13.

Ach, för tå, Jesu, mig titt barn
Ur thenna verldsens ler och skara

1

Til tig uti tin himla-sal,
Ther jag är fri för evigt qval!

Then tiugu andre sång-time.
Mitt korss jag som en christen drager,
Så länge Gud, han så behager,
Jag vil med Herrans vilja vara
Förnögd i medgång och i fahra;
Jag vet och therpå säkert bygger,
Hvad Gud har sagt han thet ej rygger,
At the, som korsset vilja ähra,
Sku evigt lifsens krona bära.

1. Epār tu Gud, mitt kött, min hud med tina pilar sårar,

, Flyr jag til tig rätt innerlig och giuter för tig tårar.

2. Lät tå mitt blod, mitt sinnes mod ej ut i arghet fara, At icke jag mot titt behag ett elackt barn må vara.

3. Stärck tu min macht, och hålt cu vacht på mig, som hielp beböfver, Tu vest at jag är ganska svag, när tu med kors mig pröfver.

4. Ach God, ach Gud, jag, jag tin brud, vil korsset gierna bära Ocb taga mot titt straff, titt bot med tack och största äbra.

5. Tag mig i band, tag mot thet band, thet korss, tu Gud mig gifver; Thet, o min Gud, med böne-liud, til tig mig altid drifver.

6. När jag thet har, min biertans far, annammat med all lydna, Så gack til mig på korssens stig, min själ til lust och prydna.

7. Ej skal jag tå med tvillan gå och uti tårar snyfta, Ty to min Gud, mitt glädie liud, vil med mig korsset lyfta.

8. Rätt som jag bäst har til min gäst en svår och mödsam plåga, Tar to them bort; ja, ionan kort som vatnet en stor låga.

9. I tig min far, min Gud, så har jag alt bvad mig mån fela, To fuller slår, och gier mig sår, men kan ock snart them bela.

XIII: 27.

10. Krön mig, tin brud, o herre Gud, med tina röda tårar, Jag vil nu på tin blod-väg gå, skiönt om tu mig thet sårar.

11. In på then stig, så giör tbet mig belt godt at ofta vandra, Ty tå kan jag, tig til bebag, mitt onda kött förandra.

12. Annamma mig, jag går til tig, tu Jesu, glädie-källa, Gif tolamod, och var mig god, när jag skal tårar fälla.

Then tiugu tredie sång-time.
Drög intet med tin bättrings tid,
Så länge Gud han är tig blid,
Var snar med sannan ånger-tår
Förr än tu läggas kan på bår:
Then tid tu har utkorat tig,
At stiga utaf syndsens stig,
Kan hända icke är så lång:
Ach, kom tå med tin bättrings-sång!

1.
Besin, besin, mitt barn, thet är titt egit bästa,
At tig vid Jesu sår i diupast vördnad fästa,
Thet är nu tid ther til, och ej upskiutas bör,
Kan hända för'n tu tänckt tu ifrån verlden dör.

2.
At altid drista på sin röda by och kinner,
Thet är en galenskap, som man i tiden finner;
I dag så är mau röd och vet af intet fall,
I morgon är man blek och ligger stel och kall.

3.
Tänck huru tu bar giordt mot tig rätt ganska illa,
Om nu titt lifstids lopp på thenda stund stod stilla;
Ocb tu ej hade sändt tin siäl i Herrans band,
Hai tu tå icke sielf giett tig ett fängsels band?

4.
Ach nej, tu skalt i dag tig til tin Jesum skynda,
Och täncka at thet ej tar lag at länge synda,
Ty länge synda är at länge glömma Gud,
Och länge glömma Gud, thet strider mot hans bud!

[ocr errors]

5.
In til tin Jesum gack, tu vest ej hvad tör bända,
I dag kan Jesus tig ett nådigt bierta sända;
I morgon ock så kan hans nådes dörr stå gen,
At tu ej mera får tin Jesum til tin vän.

6.
Nu Herren gifve tig tå nåd och mycken lycka,
At all tin synda-last ur biertal kunna rycka;
På tbet tu måtte få (thet. tienar och som bäst)
Tin herra Jesum til tin tröst och hulda gäst.

7.
Eburu thet skal gå, thet vil jag tig nu lära,
Tu skalt tin Jesum af all bog, alt bierta äbra,
Tu skal thet giöra som tin herra Jesum vil,
Och säja: Jesu, tu, min broder, gif mig til.

8.
Ryck, berre Jesu, mig ur syndsens falska spara,
Jag gitter icke ther och vil ej längre vara;
Ryck til, jag står beredd at genast gå med tig,
Min Jesu, tu min vän, på salighetens stig.

9.
I tig så bar jag frid i alla mina dagar,
I synden bar jag strid, och thet som mig försvagar,
I tig så lefver. jag och bar ett evigt lius,
I synden bafver jag mio död, mitt fånga-bus.

10.
Christtrogen siäl, tu som för Jesu vilt bekänna
The många synder, som titt bierta daglig bränna,
Tu får nu Jesu nåd ocb Jesu rika tröst,
Tu får nu ligga vid tin Jesu kära bröst.

11.
I Jesu kan tip sial sig väl och riklig nära,
I Jesu kan tu få, alt hvad tu vilt begära,
I Jesu bar tu lif, i Jesu bar tu frögd,
I Jesu har tu ock then skiöna himlahögd.

12. At såleds ställa sig och byta om sitt sinne, Thet giör at man sin Gud har uti ett friskt mione,

Thet giör at syndens agg blir aldels ute stängt,
Och bak om Jesu rygg i bafsens botn sänckt.

[ocr errors]

Then tiugu fierde sång-time.
Har jag syndat, så vil jag
Gå til Jesui nu i dag,

Längre kan jag icke töfva,

Medan synden vil mig röfva.
O mitt bierta, vak nu opp
Med ett kiärligt lifsens lopp,

Si, bär står then tig annammar,
Jesus, til tin brude-kammar!

1.
Hvart skal jag Ay, hvart skal jag taga vägen ?
Ho med sin hielp kan vara mig benägen
I then beklämda sorg jag kommen är?
Ho tröstar mig och vil mig vara när?

2.
Eländig är jag stackars barn ocb aska,
Min synd hon vil utj mitt bierta braska;
Jag kommen är i bennes starcka macht,
Som mig på galna vägar städse bracht.

3.
Lif, kiött och blod, the äro mig til tunga,
När jag begynner läsa eller siunga;
Min Gud, tben jag bör vörda med min mun,
Han är för honom som en osel brunn.

4.
Ett tyngre ok har jag ännu at draga,
Af satan, som plār gierna på mig klaga
Hos Gud, och altid mera lägga til,
Än God, then gode Gud, samtycka vil.

5.
När jag på verldsens rosenkinder skådar,
Acb ve, ach ve, tå vid mitt bierta lådar
Thet onda, at jag länge hinna må,
Ocb af förundran mig för bröstet slå.

6.
Alt thetta är, som mig så svåra trycker
Och mig utur Guds blida åsyn rycker;

« FöregåendeFortsätt »