6. In i tin nådes liufva famn I liufhet, kärlek, ro och frid. 7. När jag besinner at thet qval, En dag går aldrig här förbi, 9. Rif, slit, förtryck, se grymmer ut, Giör ondt, och giör ther på ej slut; Är verldsens trug och slemma art, Thes odygd och fördömda fart. 10. Ju mer jag täncker lefva här, 11. Christ, gifve jag tå måtte snart Få slut uppå min lefnads fart, Förr än jag mer skal synda här, Och lefva mer uti besvär. 12. I verlden lefva leds jag vid, Ach, för tå, Jesu, mig titt barn Epär Til tig uti tin himla-sal, Then tiugu andre sång-time. Mitt korss jag som en christen drager, Hvad Gud har sagt han thet ej rygger, Sku evigt lifsens krona bära. 1. tu Gud, mitt kött, min hud med tina pilar sårar, Flyr jag til tig rätt innerlig och giuter för tig tårar. 2. Lät tå mitt blod, mitt sinnes mod ej ut i arghet fara, At icke jag mot titt behag ett elackt barn må vara. 3. Stärck tu min macht, och hålt tu vacht på mig, som hielp behöfver, Tu vest at jag är ganska svag, när tu med kors mig pröfver. 4. Ach Gud, ach Gud, jag, jag tin brud, vil korsset gierna bära Och taga mot titt straff, titt bot med tack och största äbra. 5. Tag mig i hand, tag mot thet band, thet korss, tu Gud mig gifver; Thet, o min Gud, med böne-liud, til tig mig altid drifver. 6. När jag thet har, min hiertans far, annammat med all lydna, Så gack til mig på korssens stig, min siäl til lust och prydna. 7. Ej skal jag tå med tviflan gå och uti tårar snyfta, Ty tu min Gud, mitt glädie liud, vil med mig korsset lyfta. 8. Rätt som jag bäst har til min gäst en svår och mödsam plåga, Tar tu them bort; ja, innan kort som vatnet en stor låga. 9. I tig min far, min Gud, så har jag alt hvad mig mån fela, Tu fuller slår, och gier mig sår, men kan ock snart them bela. XIII: 27. 10. Krön mig, tin brud, o herre Gud, med tina röda tårar, Jag vil nu på tin blod-väg gå, skiönt om tu mig thet sårar. 11. In på then stig, så giör thet mig helt godt at ofta vandra, Ty tå kan jag, tig til behag, mitt onda kött förandra. 12. Annamma mig, jag går til tig, tu Jesu, glädie-källa, Drög intet med tin bättrings tid, Ach, kom tå med tin bättrings-sång! 1. Besin, besin, mitt barn, thet är titt egit bästa, 2. At altid drista på sin röda by och kinner, I morgon är man blek och ligger stel och kall. 3. Tänck huru tu har giordt mot tig rätt ganska illa, Har tu tå icke sielf giett tig ett fängsels band? 4. Ach nej, tu skalt i dag tig til tin Jesum skynda, Och länge glömma Gud, thet strider mot hans bud! 5. In til tin Jesum gack, tu vest ej hvad tör hända, I morgon ock så kan hans nådes dörr stå gen, 6. Nu Herren gifve tig tå nåd och mycken lycka, 7. Ehuru thet skal gå, thet vil jag tig nu lära, 8. Ryck, herre Jesu, mig ur syndsens falska snara, 9. I tig så har jag frid i alla mina dagar, I synden har jag strid, och thet som mig försvagar, I tig så lefver jag och har ett evigt lius, I synden hafver jag min död, mitt fånga-hus. 10. Christtrogen siäl, tu som för Jesu vilt bekänna 11. I Jesu kan tin siäl sig väl och riklig nära, 12. At såleds ställa sig och byta om sitt sinne, Thet giör at man sin Gud har uti ett friskt minne, Thet giör at syndens agg blir aldels ute stängt, Och bak om Jesu rygg i hafsens botn sänckt. Then tiugu fierde sång-time. Har jag syndat, så vil jag Längre kan jag icke töfva, Si, här står then tig annammar, 1. Hvart skal jag fly, hvart skal jag taga vägen? 2. Eländig är jag stackars barn och aska, 3. Lif, kiött och blod, the äro mig til tunga, Min Gud, then jag bör vörda med min mun, 4. Ett tyngre ok har jag ännu at draga, ve, 5. När jag på verldsens rosenkinder skådar, 6. Alt thetta är, som mig så svåra trycker |